Vi har också "tanklock"

Handen på hjärtat....jag har då varken haft lust eller engagemang till att skriva på bloggen under en period. Inte för att jag ursäktar på nåt sätt, men ibland kan jag tycka det blir för mycket exponerande åt alla håll. I sannare ordlag ändå.....omvärldsberoendet och bekräftelse behovet är så stort bland oss människor, så ibland blir det lite för mycket för mig. Personligen har jag ett stort behov av att få dra mig in i min egen lilla bubbla och reflektera vad jag egentligen tycker.
Det har varit mycket skeenden under tid som påverkat mig mer än jag anat.
Jag märker det på att jag låter mig dras med i så mycket.....speciellt då negationer. Vilket i sin tur ger mig negativa tankar om både mig själv och det jag gör.
Trötthet, yrselkänsla, sömnproblem och tungandad....ganska typiska symtom på inre stress eller som jag befarade....sköldkörtelkrångel, eftersom det finns i släkten. Faktiskt så lämnade jag prover och fick veta idag allt va ok. Då kan det uteslutas!
Nyligen gjorde jag och sonen ett miljöombyte som gav mig en annan insyn på mitt liv. Bara att få stänga dörren.....lämna det ordinära.....göra saker på infall....möta nya människor....oh my God, va det är skönt. Samtidigt som jag älskar skogen, tystheten och naturen, behöver jag staden med möjligheter att välja om jag vill fika, shoppa eller bara strosa runt som den jag är utan att nån bryr sig.
Så jag säger...Tack till universum för den möjligheten
En rejäl förkylning har jag också dragit på mig, men ätit Panodil och tagit nässpray för att kunna åka till Falun för en ny mammografi. Vill inte att något skall förhindra väntande operation. Så jag har ställt in alla verktyg jag har på att det inte skall vara några nya angrepp i kroppen....eller ja....fast stopp där....ordet inte suddar vi ut här...och tackar för den friska kroppen som kommer bli ännu bättre. Så tänker jag perfekta tankar om mig själv istället och fyller den med harmoni för att det skall finnas plats för hälsa och inre skönhet. Skruvar ur mig "Jante" , som man skruvar tanklocket av en bil och höjer mig själv till skyarna...lite ovant men nödvändigt. För att vända på det... att alltid prata sjukdomar och sådant som tynger gör ju bara att vi befinner oss i den energin....och vad får vi tillbaka....och hur blir tankarna.....jodå men så att...
Oj va skrivsugen jag var då helt plötsligt....nåt på gång kanske...who knows

Med värmande kärlek Maria