Påfyllnad

*****************************************************************************
Den här helgen och gått i påfyllnadens tecken för mig....sååå härligt

Fredagskvällen bestod av familjen samlad med egna barn och barnbarn runt matbordet. Bara att få rå om de mina....se och höra hur deras dag eller vecka varit. Samtala om det som står i fokus för var och en. Få känna det där att jag är både mamma, mormor, fru och svärmor
-Ja, det är riktigt härligt, må jag säga.

Lördagen kom att bestå av en resa till Falun tillsammans med kära systrar och mor. Den andra delen av min familj s a s. Ett sätt att fira både födelsedag och att just vi har varandra. En helmysig dag med skratt, god mat, fika och lite shopping. Sen tog vi lite sightseeing i gamla delen av Falun....sååå mysigt och vackert. Denna kombination av gammalt och nytt i en behagfull blandning gör att denna dalastad andas historia och kultur.
Dessutom tilläts en vacker höstdag som på beställning.

Det är sådant jag känner mig påfylld av. Precis som regnbågen har sina färger behöver jag fylla på min själsliga palett. Vilket jag tror vi alla är i behov av ibland. Att få och ge kärlek till varandra. Ge varandra uppmärksamhet och bekräftan, så gott vi nu kan. Allt är "good enogh". Vi är alla enskilda individer men behöver också spegla oss i varandra för att få syn på oss själva fullt ut. Och det är så underbart. Det i sin tur ger oss både kraft och styrka att gå vidare i livet.
Vår dalasymbol.... hästen symboliserar just det för mig....kraft och styrka

Så tack alla ni.....Som ger ger mig så mycket.....

Inför hösten

Nu börjar det kännas höst där ute i vår vackra natur. Friskheten andas i luften även om vi fått regn på våra vägar och gator. Det kan vara lätt att beklaga sig över regnet, men betänk om vi inte fick dessa droppar....hur skulle det då se ut. Vi kan ju ändå vara tacksamma för den mängd vi får där vi befinner oss....om vi nu jämför med Pakistan och deras vatten mängder. Dom har anledning att beklaga sig. Men tyvärr hjälper inte det inte där heller.
Jag tror nog mer på att vår "beklagan" eller rättare sagt....det vi har gemensamt just nu....är regnet(när det pågår)...det blir bara ett diskussionsämne...för prata måste vi ju....och som bäst när vi får klaga eller beklaga oss lite. Ja man kan ju fråga sig varför....när de är så underbart att säga fina saker....berömma någon eller något...ge någon en kram...bara befinna sig i en positiv anda utan baktankar och tråkiga undertoner...skratt och le tillsammans. Helt enkelt ge och ta av varandra som de människor vi är....rätt upp och ner bara. Då blir ju hösten precis vad den egentligen är....en nytt hopp om framtid....friskhet...och fortsättning på resterande år och ett inträde i vardagslunken om man så vill.
Ja, allt har sin tjusning...så också hösten
Nu menar inte jag att mungiporna behöver vara fastklistrade i örsnibbarna. Nej det går åt på tok för mycket lim. Nejdå, vi har all rätt till alla våra känslor. Men för att få det "klimat" vi vill befinna oss i, behöver vi tänka på vad vi ger ut för att få det vi önskar tillbaka.
Så låt hösten kännas underbar, så blir då också Du

Bedragen

Vaknade i tidig morgon av en kvinna som bedragit mig med min man under en tid.
Han har bara älskat henne rakt upp och ner, precis som hon är....rädd, osäker,skör och nedstämd. Nånstans har jag varit medveten om detta, ,men inte velat erkänna det!
Jag känner till henne sedan en längre tid tillbaka och trodde att hon gett sig iväg härifrån.....men ack vad jag bedrog mig. Hon har varit hemskt jobbig...... inte haft det minsta tro på sig själv och det hon kan. Hennes behov av uppmärksamhet och kärlek har varit enorm. Vad jag kan förstå också....kort i humöret, kontrollerande och inbunden. Oviljan till att ta ansvar för sina handlingar och önskan att någon annan skulle träda in och fixa det mesta har varit stor. Hon har gått bakom min rygg och nästlat sig in hos min man för att försöka få den kärlek hon har ett så enormt behov av. Men hon har inte gett någon kärlek tillbaka. Trott att hon kunde gömma sig bakom honom eller andra. En sån där som bara talar om hur allt ska va, tänker drömmer, men gör inget själv. Tydligt är att hon försöker dupera de flesta med att det hon som är gift med min man. Ja, jag har verkligen försökt att förtränga henne....denna del av mig själv.....och se vad som händer!
Hon har fått tagit den största platsen i mitt liv i flera månader. Och varit en sån energitjuv att jag knappt orkat med mig själv. Och absolut inte räckt till att ge den kärlek jag skulle velat ge till de mina och min man och framförallt till denna del av mig som verkligen behövt min kärlek
-Nej, jag säger välkommen du rädda,osäkra, sköra och nedstämda del av mig själv. Det finns ingen anledning att nonchalera dig längre. Jag ska ta hand om dig på bästa sätt. Tack för att du finns och gör mig uppmärksam på att jag försöker hålla undan vissa delar av det som är ...jag älskar dig för att du är en del av mig. Men nu tar jag över ansvaret för mitt liv.

Det krävs både tålamod och vilja till att gå in i process med sig själv, men det är det värt.
Jag har lovat mig själv för några år sedan att vara sann....och nu kommer jag inte undan. Mitt sökande efter att nå min inre kärna har pågått i några år och visst vet jag när jag står i mitt jag. Men det som kan vara svårt är att verkligen fråga mig själv,kännna....... inte - varför? Nej, det finns liksom ingen anledning till det, utan jag utgår från det som är Nu. Att jag sedan behöver blicka tillbaka för att få ett sammanhang är en annan sak.

Jag måste helt enkelt bli bättre på att säga - Maria - jag älskar dig - precis som du är eller ännu inte varit

Hopp

Jag gick ut i min trädgård för att få lite omväxling i min dag av eftertanke och vila. Till min stora glädje upptäckte jag att min rosenbuske, som endast orkat ge två små rosor längst ned på sina grenar i år till blomning, nu helt plötsligt är full i knopp. Beredd att blomma för mig och omvärlden tar hon i så mycket hon orkar.
Denna vackra rosenbuske som varit utsatt för vinterns kyla och sorkarnas behandling, har nu tagit sig Mod till att visa vad hon kan och vad hon bär på. Åååå jag älskar den här busken nämligen och blev så glad av hennes stolta knoppar med sin rosa färg.
-Ja, det t o m gav Mig ett hopp.....om vad vet jag inte...men det är en härlig känsla

Vad är nu detta.......?

Vaknar tidig lördagsmorgon av värkande hals, ömmande muskler och huvudet känns som inlindat i bomull. Längtar efter ett gott te med honung som lindring.....te finns i många varianter.....men inte honung.....tyvärr. Vad är det jag längtar mest efter då ...jo naturligtvis honung!
Dricker mitt yogite....känns lite bättre....men tröttheten sitter i
Ok, ok.....jag Ska lyssna på min kropp och lägger mig ner för att vila.
Kanske ska jag läsa en av de otal böcker jag har.....ja vi får se

Det är då konstigt....ibland är önskan så stor att bara få ligga och reflektera eller läsa nåt intressant. Nu när tillfälle verkligen bjuds och är bästa lösning....vill jag läsa eller vila då....Nähä då.

Jag har ju förstås min syn på saken.....varför väljer jag och min kropp att känna så här...just nu....hmm

Underbara Nora

Igår var min äldsta dotter - som bär på mitt andra barnbarn - och jag till Nora. Denna underbara gamla lilla stad. Det är ett av ställena i vårt avlånga land som jag får en så där skön feeling, som andas kultur, aktivitet och bevarande av svunnen tid. Det inger hos mig en slags harmoni och välbefinnande.
Små gator och gränder, takmålningar inne i butikerna som jag skulle kunna tänka mig att ha i mitt hus. Det är också vad som syns på bilderna

Vägen dit efter Tre sjöars väg som det kallas, är helt fantastisk med sina inbjudande vyer av välskötta gårdar och vatten till för svalka.
Ja det är ett resmål som inte ligger så långt hemifrån men ändå har så mycket vackert för ögat och själen att bjuda på

Nu var vi inte befriade från getingarnas dans där heller...men, men....vi får väl dansa vi då så vi håller oss undan från deras stickvänliga tagg där bak.

Senare på kvällen styrde resan till en annan liten by vid namn Saxdalen, där min ena syster bor, för att träffas och umgås så här i slutklämmen på semestern. Vi var systrar, barn och sambor - långt ifrån alla - men trevligt och glatt.

Jag har sagt det förut och säger det igen - Jag är så tacksam för de jag har omkring mig, det är Så härligt!

Ibland är det svårt att älska alla........

Jag fick följe av min man imorse på min morgonpromenad. Dessa underbara morgnar, med sin friskhet och välkomnande av en ny dag. Det inger hopp om liv och nyfikenhet på vad som erbjuds och skall lära en den här dagen.

Vi hann gå ca 5 meter från vårt hus....Pang!!....Ajjj!! så var min man anfallen av en geting på halsen. Fort in...lade is på sticket. Stick nr 6 på bara några dagar. Nu var det här inte en "vanlig" geting utan en jordgeting som har vår gård som flygfält, och tyckte väl att min man gick ivägen för honom.
Usch och fy...jag älskar inte getingar.....jag förtränger obehaget med risken att bli stungen av dessa ilskna små kryp. Ja, jag vet....alla har rätt att finnas och fyller ett syfte...men nej..ibland är det svårt att vara så accepterande....men är det ändå inte lite konstigt. Det är bara min man som blir stucken inte någon annan i familjen...hmm

Njutning

Jag har nyligen intagit en middag på skogen läckerheter.
Kantarellstuvning med pasta och blåbärspaj med turkiskyoughurtgrädde smaksatt med vanilj. Gott för både kropp och själ må jag säga.
Skogen kändes som trollskog, vacker och mystisk. Jag bara väntade småfolk eller troll skulle kika fram bakom ett träd eller sten. Såååå mysigt och naturnära.
Vilken lyx att ha skogen så tillgänglig. Den ger ifrån sig sådan kraft och välmående. En slags återhämtningskraft som finns där.....alldeles gratis....till för alla. Helt underbart

Ärlighet och sanning........

Loppisbonad och gamla tygbitar har nu fått ett nytt liv som kuddar. Känns riktigt bra faktiskt. Jag älskar nämligen när jag får mina ryck att förfina mitt hem. Men jag måste däremot erkänna att jag HATAR min rumssoffa. Den har fyllt sitt syfte och det är dags att byta ut den, men det är så att vi inte riktigt vet vad vi vill ha. Jag vet..hatar är ett starkt ord och så farligt är det väl egentligen inte......men nästan. Jag tränar nämligen på att använda min ärlighetsmuskel. För att komma någontans här i livet varar ärlighet inte bara längst - det är den enda som fungerar, och det gäller särskilt ärligheten mot sig själv. Även om de flesta är överens om att det inte är okej att ljuga för andra tycker vi ofta att det är helt acceptabelt att ljuga för oss själva. Vi glider fram genom livet med ett motstånd mot sanningen, och ibland undviker vi den helt och hållet. Det som händer blir att vi upprepar gamla, destruktiva beteendemönster, vilket i sin tur bidrar till fler misstag och handlanden, eller rent av inget handlande alls.
Ja ett sånt utlägg kan man ha av att sy några kuddar och inte tycka om sin soffa..hihi. Mmm....det förde med sig något gott också då. Så är det ofta med mig. Gör jag något kreativt sätter hjärnverksamheten igång och jag liksom syr in det i det jag håller på med. Tanken blir befriad och jag får plats med något mer.

Vad tror ni vi började med i Båstad.............

Ja just det FIKA! .....hihi. Vi är nämligen obotliga fikomaner i min släkt. Härligt....

Bildkavalkad från Göteborg

Tacksamhetskänslor

Igår anlände jag i mitt hem efter att fått tillbringa en vecka hos min härliga systerdotter med familj i Göteborg.
Ja man kan då verkligen säga...finns det hjärterum så finns det stjärterum. De bor inte i ett stort hus men det finns en enorm plats....hos Dem. Vilket gör att jag går in i en sån där skön feeling av välbehag att få umgås med nära och kära på en avslappnad nivå.
Det var systrar, kusiner, döttrar å söner, katter å fåglar...unga och mindre unga...hihi.
Vi har naturligtvis varit på Lisseberg, besökt loppisar, strosat på stan, ätit gott, pussats och kramats, FIKAT, köat för att komma Fram till Ullared...för att komma In på Ullared...du milde tid...inte min grej, men rätt kul att se hur vi människor som annars varken har tid eller alltid känner oss stressade kan köa för denna attraktion....jag dömer inte, bara konstaterar.
Vi har också varit till Båstad....denna underbara kreativa inspirationsstad med sin hantverksmässa...Number one, om ni frågar mig. Den dagen infann sig en känsla hos mig som jag glömde av att jag har. En slags harmoni med mig själv, lusten att skapa, känslan av människor som lever i nuet.....mumma.

Framför allt känner jag en tacksamhet för min härliga familj och släkt. Dom finns liksom alltid där.....och jag kan gå undan när jag vill (vilket jag också har behov av) med vetskap att jag har alla dessa själar med sina erfarenheter, tankar och känslor. Men dom är fortfarande mina barn, syskon, släkt och kära.
I grund och botten känner jag lycka, och som sagt, en stor Tacksamhet