Gott Nytt År

Med kärlek och värme till er alla.....Maria

Igår kväll var jag och min man, syster och hennes man på svensk film - Änglagård tredje gången gillt. Enligt min mening...... en mycket bra film. Jag älskar nämligen denna typ av ganska svenskt sätt att bete sig som Colin Nutleys filmer oftast handlar om. Och sedan denna härliga motsatts som hans hustru Helena Bergström spelar med sin impulsivitet och drömmande som avviker totalt från den lilla orten de befinner sig i. Hon gör saker som faller henne in även om inte andra samtycker.....Härligt!
Mycket känner man igen...det är väl det som gillas

Jag kan med värme rekommendera denna film

Kärlek och värme Maria

Bara en fråga....VEM UPPFANN KOPPLET....??

men matte...allvarligt, menar du att jag ska ha det här på mig när jag är ute med dig. Vad sa du att det hette sa du?....koppel....Nää...usch va äckligt.
Det kliar....vänta så jag får se om jag får bort det.....nejmen MATTE...om jag ber riktigt snällt då....sitter lite fint....då kanske det åker av va´......

Yes.....yipppie....så här ska det va på en liten hund från vidderna. Full frihet......köra ner näsan i snön så det bara yr....hihi...det kallar jag att vara ute Matte. Du förstod mig till slut....men det tog tid hörru

Puss o kram från Arvid

ALLT kan förändras i ett knäpp

Jag begav mig ut i sen eftermiddag för en längre promenad. Till en början var det dagsljus men det förändrades mycket snabbt efter bara några minuter faktiskt.
Efter att ha varit tillsammans med min familj mycket intimt i flera dagar har jag knappt hunnit tänka på det här med min cancer. Skönt på ett sätt men samtidigt har jag nog flytt lite grann.
Inte av obehag utan för att det finns så mycket Mer att tänka på. Det som faktiskt existerar just nu. På något sätt känns det som....före och efter tiden liksom.
Ibland har jag t o m gått och tänkt "lilla gumman" om det bröst jag komma att förlora....tänk att det skulle bli så här....ja det är väl bra att det går att göra något åt...oss båda. Hur det kommer att bli är ett oskrivet blad, men jag har nu chansen att kunna vara med och delta i vad som komma skall.
Konstiga tankar kan säkert andra tycka....men för mig är det ändå en del som fyllt ett syfte och gjort det bra. Fastän jag aldrig förärats med någon större byst utan tvärtom, så har den levt upp till det den är till för i första hand.
Jag kände hur tacksam jag faktiskt är emot mig själv att jag gav mig möjligheten att vara hemma för att vara beredd inför avhysningen av den hyresgäst som bosatt sig i min kropp utan min tillåtelse. Det har bara gjort mig gott.
Mina tankar är klarare än på länge....tiden är inte klocktid utan bara en riktpunkt för hur lång eller kort en dag kan vara. Medvetenheten om vad jag fyller mina dagar med är större. Visst tänker jag på operationen och fylls med ett djupt andetag och en viss ängslan men inte rädsla. Det är ändock ett ingrepp i min kropp.
Jag har svårt att se att någonting blir som det varit förut.....Nej det blir det ju faktiskt inte heller, men vad bär detta med sig ..........Åter igen....INTE rädsla men en viss oro....men för Vad
Det tänker jag låta framtiden visa....Allt ska jag nog inte veta nu
Jag kan ha mina aningar...men låter det vara osagt
En sak är jag säker på och det är sanningen, äktheten och ärligheten. DET tänker jag INTE hålla inne med längre

Kärlek och värme till er alla Maria

Underbara Jul

Mormors lilla vackra Axel uppklädd för julhelg.

*************************************************************************************
I år kändes julen lite annorlunda.
Ena dottern firade julen i Sälen med sin lilla familj tillsammans med sina vänner. (Men vi pratades vid på telefon förstås)Så Alfred...mormors stora kille blev efterlängtad
Lille Axel kom hem till mormor och firade sin första jul. Gissade vad han somnade i.....mamma och pappas stora resväska.....och sov HELA natten. Låter ju helknasigt....men Han hade det helmysigt...mumsbubblan
Så har vår nye vän i huset...valpen Arvid....som skötte sig galant. Tyckte väl naturligtvis att granen verkade intressant emellanåt.......skog som flyttat in...eller. För att inte tala om lukten på lille Axel....mumma att sniffa och slicka på
Systrarna firade med sina familjer, mamma med sambo hemma hos sig, svärmor är sjuk......hade jag haft en hel herrgård hade jag velat samla alla under ett och samma tak. Visst vi har varit många förr hemma hos varandra. Men tiderna förändras och familjerna flyttar och sprids ut i vårt avlånga land. Jag älskar Egentligen traditioner och skulle så gärna velat samla alla som sagt. Allt är som det ska just nu......
Det jag inte kan förlika mig riktigt med är detta evinnerliga handlande och byte med pengar som sker under julen. Jag skyller ingen annan, jag gör samma sak själv. Många unga, inte bara unga heller förresten, mäter det i hur Mycket presenterna kostat. Det är ju inget man är självupplärd i s a s. Herregud vart bär vi hän !!. Men erkännas ska att det inte känns helt ok.
Synd är att vi slutat med att Göra saker till varandra. Jag vet inte riktigt varför.....men det känns så genuint med något tillverkat. Tanken att någon faktiskt gjort och tillverkat för någon annan och sedan ger det som en gåva. För mig är det Vackert
Nu sitter jag inte här och är otacksam....nej tvärtom.....det är bara mina egna tankar runt vår konsumerande just runt jul som bara ökar och ökar som gör mig lite konfunderad
Jag är väl gammaldags i mitt tänkande kanske.....det står jag för i så fall.
Mycket annat gör vi för att vilja visa vad vi Står för. Talar om att det inte är viktigt att Jämföra oss med andra .....Men inte när det kommer till denna julhandel....då leker vi "följa John". Ja vi är nog lite till mans bra på Ord när allt kommer omkring
Hur som helst... har jag haft en helt härligt underbar julafton. Precis som den skall vara Just Nu.
Hur den kommer att se ut nästa år... vet jag ingenting om. Jag vet inte ens att hur morgondagen ser ut....ganska skönt och avslappnande

Ha en riktig God fortsättning på Julen alla där ute

Krama varandra och säg kärleksfulla ord

Vi vet som sagt ingenting om morgondagen

Med kärlek och värme.....Maria

Ett. två och tre.....här kommer Arvid

Igår bar resan av till Gnarp för att hämta hem denna 10 veckor gamla"Hälsing" och göra dalmas av honom. En skön blandning av Hälleforsare, Jämte och Gråhund. D v s vi vill ha en kombination av familjehund och jakthund
En helt underbar ny liten familjemedlem som skall heta Arvid.
Mammas mumsbulle heter han naturligtvis i andra namn då.
Gud vad jag har saknat dessa små tassar i mitt hem
Nu kan jag slösa fritt med kärlek på denna fyrbenta vän och det ger dubbelt tillbaka
Redan får man pussar rakt i ansiktet och runt munnen som ett litet kärleksbevis (vill jag tro att det är i alla fall)
Känns som det är precis vad jag/vi behöver just nu

Värme och kärlek till er alla

Livet......

Lagom vid läggdags brukar jag samla mina tankar i boken som handlar just om mig och mina tankar. Igår skrev jag ner dem precis som de kom:


Livet...

Kan vara så mycket.....

Vissa kämpar för att Leva.....livet
Vissa kämpar med att Inte leva...livet

Andra vill tala om hur underbart livet kan vara
Andra vet knappt om att de lever

Vi har fått livet för att leva det.....fullt ut för var och en.....vad nu det kan innebära
Meningen bör väl vara att förvalta sin tid i livet...levande
Ändå håller så många av oss tillbaka för vi vet inte hur det skall levas....bara vad som förväntas
Men så vad händer om förväntan inte levs upp till....mer än att det inte riktigt blev som någon Annan förväntat

Varför då inte bara leva livet...som det är...för var och en
Vem vet hur det Egentligen skall vara...mer än Du


Det var gårdagens tankar, idag har jag levt mitt liv som en fortsättning på igår men med nya erfarenheter som ges dag för dag. Vilket jag hoppas i sin tur ger mig insikt och lärdom för morgondagen

Kärlek och värme

Lucia

Idag är en sån där dag man ska mysa tillsammans, se de små barnen vara lucior och stjärngossar. Lyssna till deras sång i alla dess stämmor....alla kan sjunga...heter det nu för tiden....bara på lite olika sätt.
När jag var barn kunde man endera sjunga "rätt" eller också var man totalt oduglig.....mer eller mindre tondöv. Det mindre bra var att det sas också rent ut av både musiklärare och föräldrar. För att det var så bara. Sedan hur barnet ifråga tolkade det var det absolut ingen som tog hänsyn till. Gudskelov att det går framåt,

Jag tycker allt runt Lucia är så mysigt.....ljusen....sången....fikat....ja det kan man göra till en riktig mysdag. Så mindre bra igen då är väl att denna dag brukar innehålla mycket fylla och tråkigheter.......vi lyckas alltid hitta en anledning att dricka lite för mycket. Hur vi nu kopplar det till Lucia får jag inte riktigt ihop....men som sagt det finns alltid en anledning.

Vackert kan det var i alla fall med dessa vitklädda varelser med ljus i hår med sina väna leenden och värmande budskap. Så njut av denna dag och sprid glädje med Lucia. Se dem du möter med värme....ge ett vackert leende till dina medmänniskor. Jag är helt säker på att det kommer någon till gagn

Kärlek och värme

Maria

Idag är en underbar dag

Det var så fantastiskt vackert ute i vårt vackra vinterland idag på min promenad. Kan det vara annat än välgörande att få vistas i dessa vyer. Jag känner mig så frisk när de biter i kinderna medan solen tar i så mycket hon orkar för att ge oss ljus och värme.
Det är vid sådana här tillfällen jag får full tillit till att allt runt min cancer kommer att gå bra. Medvetenheten om att det inte är jag som har cancer....det är min kropp. Jag är så mycket mer än bara min kropp. Jag är ett centrum av rent medvetande och kraft. Nu är det viktigt att jag tar hand om min kropp på bästa sätt för att få en balans mellan kroppen och mig. Det kan låta lite flummigt. Men det är ett sätt att se sig själv ur ett andligt perspektiv. Och det är så jag ser på min situation precis just nu.

Min tanke är att jag vill styra cancern....inte cancern styra mig
Det kan också vara mycket lätt att avgränsa sig från det som händer inuti, tro mig, för att slippa möta det som är jobbigt. Men min inre tro är att det är precis tvärtom. Jag behöver möta varenda sekund av känsla som rör ämnet cancer i min kropp för att kunna släppa den och gå vidare. Jag är inte rädd men kan ibland bli ångestfylld inför tanken att ta bort en del av mig, vilket jag också behöver möta

Så dessa fantastiskt vackra dagar när man kan gå och spankulera i en natur som är så hjärtestärkande vacker inger hopp och jag bra njuter

Ha det helt härligt underbart
Kärlek till er alla

Man måste få unna sig lite gott

Jag brukar normalt sett gå en skön promenad på morgonen eller under dagen för att jag helt enkelt älskar att vara ute någon gång under dagen. Men idag har jag mest luffsat omkring här hemma och bara varit. Bakat lite lussekatter och lussebllar med mandelsmör som det fanns recept på i tidningen Lantliv - riktigt goda faktiskt för en sån som jag som gillar mandelmassa. Det kändes att vi behövde något gott att smaska på till kaffet.
Jag har dessutom slagits av tanken om jag inte skall ta kontakt med Falun imorgon för att diskutera sjukskrivning redan från julveckan. Den unga kirurgen trodde ett tag att jag tänkt vara sjukskriven redan från den dagen jag var där och fick tiden till op. Visserligen har jag tagit semester på julafton men sen jobbar jag alla andra juldagar med delade turer och annat fram till nyår, sen är det liksom dags. Då får jag nämligen större möjlighet till laddning före operationen som är planerad till 4 januari med inläggning den 3:e. Känns som det vore bäst för alla, även de jag jobbar med, inte minst min familj. Nu har jag haft så rätt i det jag känt hela vägen och det jag fått till mig, så nu litar jag på det.
Det låter ibland som jag planerade för att dö, för att uttrycka det rakt, men så är det inte. Jag är nog mer inställd på att kämpa och vill vara laddad. Sen om "systemet" inte tycker att jag skall göra på ett visst vis eller att jag skall vara duktig flicka och jobba till sista droppen....ja, det får vara deras problem. Jag tar itu med mina och gör det som känns bra för mig. F-n va det känns bra att vara lite kaxig emellanåt.
Nu använder jag mig av allt det jag lärt mig själv under min egen personlig utveckling, utan att använda några konstigheter utan bara använder mitt sunda förnuft och rena medvetande som jag faktiskt har inom mig. Då blir jag stark och kan t o m tillåta mig att få vara svag, vilket också är en styrka. Jag märker att det är väldigt ovant för familjen, men det lär nog även dom någonting i framtiden. Lite oordning har jag fortfarande i tankesystemet men även det får vara så. Det kommer att klarna bara jag ger mig själv den tiden som behövs. Det här är ju ingenting jag bara kan fixa till så är det borta.
Det känns dessutom som jag har en stab med stöttande vänner och kamrater omkring mig.....SÅ härligt ska ni veta. Jag blir rörd faktiskt, så

Kärlek och värme till er alla

Vi går liksom bara runt min kärlek och jag........

Vi håller på att gör lite julfint utanför vårt hus idag medans tankarna kommer och går hela tiden. Men vi älskar båda julen och vill ha det lite mysigt ända utifrån och in.
Jag bara önskar att det vore likadant med mig själv. Det var lite tuffa besked vi fick igår nämligen. Hyresgästen i min kropp var av den elaka sorten så hela mitt högra bröst kommer att får ta farväl från mig.
-Nu är det faktiskt cancer vi talar om och det är ett tungt besked jag ger dig. Visst går det att ta bit för bit men till vilken nytta. Det kommer bara att bli fula ärr och svårare att få fint efteråt. Det är mycket större än jag trodde men verkar avgränsat, vad vi kan se nu. Resten kan vi informera mer om när du gjort operation. Så jag råder dig att tänka på vad du äter, gå långa promenader, förbered dig mentalt och gör sådant du tycker om som stärker dig inför operation.
Vi ska klara det här tillsammans, sa läkaren igår.
-Javisst....ok....jag förstår....självklart tar jag bort hela om det behövs....inget snack.....(men stopp vänta nu, det är mig vi talar om).Ser liksom på mig själv utifrån. Kastas tillbaka..tittar på min man...hur tar han det här....känner mig tom men stark....illamående och utlämnad....ja det är mycket känslor på samma gång som vill ut. Gråten finns där men står liksom på kö och väntar......jag klarar det här, jag klarar det här....värre saker har hänt folk än lite cancer....Men vad gör jag nu då???....Känn vad du känner Maria....sluta förminska ditt eget jämt....nu är det så här. Du är allvarligt sjuk men det finns hjälp.
Jag känner mig som ett stort känslopaket just nu, men inte något jag inte klarar av. Men jag kan bara säga att på två röda sekunder började jag inse att livet är nu och nu och nu...inte sen. Bäst vad det är kommer gråten mitt i något jag håller på med, det går inte att hålla emot. Det är nog bara bra för mig, så ofta som jag bara hållt igen när jag egentligen skulle gråta rakt ut....nu kommer det var sig jag vill eller inte.
Nu blev min blogg ändå att handla mycket om denna tumör som nu är cancer. Den blir nu min uttrycksbubbla s a s......det måste bara ut.
Behovet att få vara kreativ bara drar i kroppen känner jag, alla uttryckssätt är bra för mig nu.
Tack alla ni underbara människor som tänkt på mig. ni ska veta att jag är tacksam för det.

Kärlek och värme till er alla

Morgonstund.......hela dagen

Imorse var det ganska kallt...18 grader för att vara exakt. Men välklädd och beredd på kyla var det rent underbart ute. Himlen bjöd på sina vackra färger som bestod av både blått och rosa....månen var dessutom uppe...inte full, men vacker.
Jag fick en sån där skön känsla av välbehag och harmoni i hela kroppen vilken jag sedan försökte att behålla resten av dagen. Trots medarbetarsamtal och i möte med de människor som bor där jag jobbar lyckades jag ganska bra med att behålla min känsla.
Att behålla en del av sig själv orörd men ändå medvetet, ger en känsla av lugn.
Detta hjälpte mig när jag skulle berätta för min närmsta chef om min nya situation gällande tumören och den kommande operationen vilket kommer innebära en del frånvaro från mitt jobb.
Hennes reaktion var att ge mig en stor kram och välment empati vilket kändes komma från hjärtat.
Nu har det blivit så att mitt skrivande kommit att gälla mycket om detta tillstånd. Men faktum är att jag inte alls går och tänker på det hela tiden.....utan det kommer och går. Någonstans känns det som man liksom ska reagera. För mig är det mer som att jag bearbetar undan för undan...det är ju som det är....ändå ser jag fram emot fredagen så jag får klara besked på vad och hur de skall göra med min kropp. Jag blir lite trött på det hela ibland....men men

Det som har blivit lite frustrerande är att jag har haft en idé om köra igång med lite meditationsgrupper för att dra igång under våren.....men jag vet ju ingenting om hur det blir med nånting. Så när jag dessutom stötte på en äldre person i min närhet som körde Jantelagen mitt i ögonen på mig......"Det där du håller på med kan väl aldrig gå.....det förstår du väl att det inte går här. Nej du Måste jobba kvar i Fagersta förstår du väl"
-Woow...va jag gick igång. Jag höll på att äta upp huvudet för att inte vräka ur mig nåt dumt. Visst förstår jag att densamme menade väl. Men det var sättet det sas på. Och undertonen....Typiskt att du inte kan göra som alla andra utan måste hålla på och vara märkvärdig.
Så här efteråt kan jag faktiskt tacka för denna kommentar. För det jag tar till mig är att varför gör jag inte mer med det jag egentligen vill hålla på med. Sen vad andra tycker och tänker om vad jag ska arbeta med...skiter jag fullständigt i....oavsett ålder, kön eller relation.
Jag tänker leva mitt liv som jag vill leva det, lika mycket som jag har full respekt för hur andra lever sitt. Men det kan få mig på bra tankar att få en sån där "käftsmäll" ibland. Det är faktiskt inte av ondo....tvärtom....bara man kan hålla igen den där stunden det kokar till och sedan reflektera.
Ungefär så ser jag även på mitt nuvarande tillstånd.....Vad ska det här bära med sig?

Ja..så kalla klara morgnar får mig att bli ganska klarsynt....så TACK....jag tycker nog väldigt mycket om mina morgonstunder

Kärlek och värme

Att vara jag.....

Det är så lätt att tänka så, Don´t worry Be happy, när jag går ute på mina promenader. Imorse ven det i luften och vinden bet lite i kinderna....sååå härligt och friskt. Vinkade hejdå till min kära storasyster som sovit hos mig inatt, när hon begav sig till jobbet. Ja, det är nog något jag försöker säga till mig själv hela tiden....Don´t worry..Be happy. Vilket jag också är större delen av min vakna tid.
Men som igår när jag var till Falun för nytt ultraljud och magnetröntgen, kom tanken emellanåt.....NEJ TACK...jag vill inte det här....usch och fy...men så går det över när jag tänker på hur fantastiskt långt vi kommit med sjukvården och behandling av tumörer, cancer osv. Jag har t o m bestämt mig för att raka av mig håret om det skulle gå så långt att jag behöver behandling som ger den biverkan.
Jag vet att det låter fånigt för många att dra iväg så långt i tankarna, men det tycker inte jag. Jag vill vara förberedd.......det är inte konstigt för mig.
Nu känns det som det vore konstigare att förskjuta sådana tankar....nej nu får dom komma fritt...dom är välkomna....sen sållar jag själv och ser vilka jag låter stanna.
Visst tänker jag positivt och skänker mig sådan energi så mycket jag kan, men jag tänker inte förtränga mina mindre positiva tankar för det. För just det här med att förtränga stjäl så enormt mycket utrymme för just det positiva. Så för min del känns det bättre att uppmärksamma dom tankarna och sedan släppa.......Så är det att vara jag just nu

Nu vet i alla fall de flesta i min närhet om min situation vilket är rätt skönt. Men som sagt....det behöver inte vara så himla märkvärdigt

Don´t worry....Be happy

Värme och kärlek till er alla i vinterblåsvädret

Stämning

Jag älskar den här tiden på året när jag får ta fram ljusstakar eller tända levande ljus. Det känns som andligheten kommer närmre på nåt sätt. Trots att det blir fort mörk om dagarna, just nu, så upplever jag en slags harmoni eller ett lugn kanske jag ska kalla det.

Den här perioden tror jag att vi skall gå ner i varv, låta våra mänskliga batterier gå ner i vila.....inte begära av oss att vi ska orka lika mycket som när dagarna är ljusa och långa.
Ibland vet jag inte riktigt vad det är vi har så bråttom till. Eller varför vi försöker vara med på allt, hinna så mycket som möjligt på så lite tid som möjligt. Det går ju faktiskt att njuta också......

Visst består min tillvaro av oroliga tankar varvat med den vardagliga lunken men jag är där jag är just nu och skall väl så vara. Jag kan bara göra mitt bästa och det får vara gott nog. Jag har så enormt mycket att vara tacksam för....likväl som tankarna kan fyllas av sådant jag Skulle vilja göra eller ha. Vid ett flertal tillfällen när jag anklagat mig själv över att inte ägna mer tid och tillit till mitt "Äntligen", har jag någonstans känt mig hindrad. Riktigt varför har jag inte förstått. Mitt undermedvetna talar till mig ganska ofta just nu med lite konstiga drömmar som får mig att tänka till. Jag har nu fått en mycket större tillit till min intuition igen. Jag ser också att nu är nu, och jag är jag....vilket för tillfället känns helt ok

Kärlek till er alla

Hela mig

Det här är faktiskt något jag gör just nu så mycket jag kan.....skänker mig själv Och andra en god tanke.....förmedla energi och kärlek
Något vi alla borde göra oavsett tillstånd.....tänka goda tankar om varandra....ge kärlek helt förutsättningslöst....för att vi bara Är

Love ya

När är rätt tidpunkt.........

Jag förmår mig inte att berätta för alla de mina.....än så länge....
Letar bara rätt tillfälle....tidpunkt.....finns det?
Behöver det vara så farligt med min tumör? Jag vet ju så lite än....bara att den finns där! Och att de redan bestämt sig för att den ska bort!! Ändå smyger sig oron på när jag hör de tala om....julen.....familjelycka...husköp...utbildningar eller tankar som redan oroar
Kan jag säga det nu....? Nej jag väntar! Men varför då....knackar mig nästa tanke på axeln...skulle inte jag vilja vet....Jo!
Ja, när är det rätt tidpunkt....det var då f-n inte rätt tidpunkt för mig heller att få det här beskedet. Jag känner mig egoistisk som inte säger något. Jag tror hela tiden att jag skall ha sådan kontroll.....kunna berätta utan att visa mina innersta tankar.
Jag är fast besluten om att fixa det här......klart jag ska....herregud det behöver väl inte va så farligt.......eller

Ja så här kommer tankar och går......men ska tumören få styra mig eller ska JAG styra tumören.....Då blir det ganska lätt

Ha det helt underbart där ute och ta hand om varandra

Något har flyttat in i min kropp

Ja, sanna mina ord, jag gör allt jag kan just nu för att inte uppleva att någon dörr har stängts mitt framför ögonen på mig. Men det kan nog vara väldigt lätt att fastna när man får den bekräftelse man egentligen inte ville ha.
I förrgår var jag på undersökning nr 2 och fick veta att något flyttat in i min kropp...utan att ens betala hyra. Namnet är tydligen Tumör....bostaden är i hö bröst. Vad jag vet har jag aldrig skrivit något kontrakt med denna hyresgäst och har för avsikt att vräka denne så snart som möjligt. Vi kommer nu gemensamt att först ta reda på om denna hyresgäst är av vänligare eller ovänligare art via magnetröntgen nästa vecka. Sen har vi även fått tid till den som kommer att vräka densamme (kirurgen) i början av december.

Tack gode gud för att jag fick denna underbara kvinnliga läkare, som min. Hon känns trygg och jag har full tillit till hennes kunskap. Hon ville repetera sitt budskap till mig flera gånger, hon tänkte nog att jag inte riktigt förstod vad hon pratade om. Men jag har haft mina aningar nu i flera månader och kände mig ganska mentalt förberedd.....tyvärr. Hon bad mig nu, symboliskt, att dela upp livet i tre korgar:
Den första skulle jag använda mig till att fokusera på de tider och prover jag skall förberedas med
Den andra skulle innehålla budskap till min familj, vänner, arbetskamrater att jag står under utredning
Den tredje.....vet vi ännu ingenting om

En bra symbolik.....men jag kan säga att det är svårt att befinna sig i en korg i taget. Jag har varit och rotat i både första och andra korgen, men så ibland kommer den tredje liksom instucken av sig självt. Det är liksom ofrånkomligt. Vad ska jag fylla den med? Bör jag inte fylla den med mina mål, drömmar och önskningar......ja du milde tid jag hade nog trott som många andra... "Detta händer inte mig"......likväl som...ja ja herregud de är så skickliga idag, och det behöver ju inte va så farligt.

Jag skulle egentligen jobba hela helgen, men fick ledigt trots kort varsel...åtminstone på lördagen. Då ska jag nämligen njuta av mitt ena barnbarn, som kommer till mojmoj på fredagen för att sova över. Det är sådant jag fokuserar på nu....allt vackert.
Så förlåt mina nära och kära om jag verkat lite frånvarande, jag har haft en rädsla för att denna ovälkomna gäst redan bodde i min kropp....Tyvärr hade jag rätt. Nu är jag inte rädd längre....bara fast besluten att vräka denna inkräktare.

Alla pappors dag.....

Idag har vi firat vår pappa i huset. Han fick önska vad han ville denna dag, och jag må säga att jag lever med en man som inte har högt ställda krav.
Hans önskning var att få frukost på sängen och till middag ville han ha fläsk med löksås och glass som efterrätt. Jag kan inte annat säga än att han har strålat i ansiktet hela dagen. Tänk att så lite kan göra så mycket ändå.........
Erkännas måste ändå att både sonen och jag tittade på varandra när han lade fram sin önskan. Han fick chansen att önska vad han ville....och han valde frukost och fläsk med löksås. Både hade vi nog lite andra tankar om hans önskning....men nu var det han själv som fick bestämma. Han uppskattar otroligt när man gör någonting för honom. Det är ju lite spännande vad olika vi ser på saker och ting ändå. Och hur vi tror att andra skall göra när tillfälle erbjuds.

#########################################################

Nu tänker även jag framföra en önskan få se om den går i uppfyllelse:

Jag vill ha färdigt i köket till jul och kunna sätta upp gardiner.....

Jag missunnar inte min man denna dag....tvärtom....men som sagt vi har olika önskningar och krav på livet. En del går att uppfylla genast....vissa tar det X antal år att slutföra...........
Kanske låter jag lite gnällig och "bitterfittig". Men jag tycker jag väntat nog på min önskning nu faktiskt, så är det bara

Jag vet....det kanske inte är rätt tillfälle och sitta här och ta upp mina önskningar på hans "Fars dag". Men när är det den rätta dagen då.....? Och som sagt....fick Jag önska vad Jag ville så, var det just det jag skulle önska mig!

Att kunna välja

Jag måste faktiskt säga att jag har förmånen att kunna gå rakt ut i skogen och andas frisk ren luft. Det är helt underbart för både kropp och knopp när tankarna står på rad och jag behöver en sortering av vad som händer runt omkring mig.
Igår kväll hade jag och mina systrar en sammankomst med lite god mat och vin. Det blev förstås djupa samtal och kiknande skratt i en härlig blandning. Vi har också en sak gemensamt just nu förutom vårt syskonskap. En nära och mycket kär vän brottas med sjukdomens grepp vilket berör oss mycket djupt. Man blir så medveten om hur man själv lever sitt liv och hur viktigt det faktiskt är. Vi har möjligheten att välja....vad vi vill äta....hur vi vill bo....jobba....utan att behöva tänka på kroppsliga smärtor eller medicineringar. Det är tragiskt att man ska behöva bli så påmind via andras kämpande med sina sjukdomar innan man verkligen sätter värde på sitt eget liv.
Det här med att leva i nuet, befinna sig i stunden med vem du än träffar eller vad du gör blir genast så otroligt viktigt. Gnäll och småtjafs blir ganska obetydligt när ett liv står på spel.
Herregud vi kan fortfarande välja....(vad vi vet i alla fall). Garantier får vi aldrig, men ta tillfället i akt medans livet pågår....den har vi alla

Bilden av dig själv.....en idealmodell

Vi har ofta många åsikter och tankar om andra, ja vi tänker säkert lika många tankar om oss själva...om inte mer. Men hur ser din bild av dig själv egentligen ut.....??
Lever du själv upp till de ideal du har eller vem besitter dom i din verklighet....?
Hur påverkad är du av det som du blev lärd till redan som barn....?
Ställ dig de frågor som följer....så får du kanske en liten fingervisning:

¤ Vem tror jag att jag är..........

¤ Vem skulle jag själv vilja vara.......

¤ Vem vill jag vara i andras ögon.......
(hur du vill framstå)
¤ Hur tror andra att jag är........

¤ Vilken bild har andra skapat av hur jag skall vara........
(arbetskamrater - vänner-syskon)

¤ Bilden jag har av mig själv som andra framkallat och som "planterats" i mig..........
(den bild som itrojicerats - planterats i dig som barn)

Hur positiv är din bild av dig själv i dessa frågor?
Är det bilden du vill ha av dig själv?
Om inte.....vad kan du förändra?

Det är stora frågor, men som ibland kan vara nog så viktiga att ge sig själv svar på!

Se dig själv i spegeln med de ögon som har den bild av dig som du vill och kan leva upp till!

Tala om för dig att du duger precis så som du är....för att du är du!

Säg till den viktigaste personen i ditt liv (du själv)....Jag älskar dig

Gör det ofta....så ofta du behöver!!

Lycka till

Man kan försöka övertyga sig på olika sätt

Det är väl så här jag skulle vilja känna i mitt hem. Men tyvärr har jag inte riktigt kommit dithän p g a att de reparationer som skall göras i vårt hem aldrig tycks bli klara. Det kan underlätta att se dessa bonader som fått bli kuddfordral och som har texter som käns som någon slag affirmation. Kanske inte så konstigt att dessa meddelanden hamnar hos just mig när jag kommer till ett loppis. Ja det känns ju lite hemtrevligt också.......

Går du Din väg.........

Om du fick skriva vad du ville på din vägskylt......
Vad skulle det stå på den....och vilken riktning skulle den ha.....
Du som nu vet vad det skall stå.....följer du den riktning som är rätt för dig

Eller är det så att du inte riktigt vet, varken vad det skall stå eller vilken riktning den går åt.
Då tänker jag främst på om du kanske lättare följer med strömmen för att slippa vika av åt nåt håll dit ingen annan går. Mycket p g a att du inte riktigt orkar med andras s k goda råd om vad som är bäst eller vara den som skiljer dig från mängden. Rädslan för att inte riktigt höra till....eller bli utanför gemenskapen av ditt umgänge

Vad är viktigt för just Dig.....

Vad hindrar dig att gå Din väg.....

Är det något du behöver ändra på.....

Hur skulle den se ut om du fick önska fritt.....

Finns det något du kan göra för att närma dig den vägen som första steg......

Detta är frågor man kan ställa sig i stort men också dagligen för att göra sig medveten om vart man är på väg och vad man vill

Det vi alla behöver....vart vi än är på väg är kärlek
Till oss själva och varandra. Det är något vi alla har gemensamt och har behov av, men kan vara lite sämre på att uttrycka. Speciellt till oss själva....eller är du en av de få som verkligen uttrycker till din spegelbild....Jag älskar dig... i så fall har du kommit en bra bit på väg
Någonstans vet vi ändå att allt blir så mycket lättare när man kan älska sig själv och tycka om det man själv är och gör
Vi får lättare att följa den väg vi vill gå och följa den för att det är den rätta
Saknas kärlek i ditt liv kanske det är där du skall börja

Meditation....gående

Meditation är en underbar metod att komma nära sig själv och befinna sig i nuet. Jag gick imorse ut i tidig morgon när det fortfarande var mörkt ute. Rustad med reflexväst för att synas när jag bitvis går efter bilväg, på bilden syns delar av småvägar utan varken trafik eller belysning. Dagens väder var grått och lite blåsigt, men enligt mitt tycke.....härligt för reflektion...eller rättare sagt meditation. Det går mycket bra att befinna sig i ett meditativt tillstånd i detta lite mystiska mörker och rester av mångubben som sällskap. Den där känslan av att vara en del av allt.....underbart och stort. Befinna mig I mig själv....känna mig så mycket mer än bara mina tankar, känslor och kropp. Vara fullt medveten om min inre kärna.

Efter min meditativa promenad intog jag en frukost och läste dagens tidning....Detta är en del av något som jag kallar lyx.....eller vald tid för mig själv. Nu känner jag mig beredd att behålla detta tillstånd för att möta en ny dag

Tankar och reflektioner från utbildning

Jag har nu åter igen genomgått en utbildning. Den här gången om NP-sjukdomar (Neuropsykiatriska). En mycket bra sådan måste jag säga. Mycket beroende av att det i två dagar delgetts information av personer med egna erfarenheter och kunskaper. Vilket oftast blir den mest realistiska och trovärdigaste utbildningen....tycker jag i alla fall.
Sista delen hölls av psykologer, AF, FK och kommun/landsting. Mycket bra info och förklaring på varför samverkan och utredningar är oerhört viktiga i de flesta fall.
Absolut....det var bra på många sätt....men lite rädd blir jag ändå.
Nu tog jag väl i....Rädd var väl och ta i....men det jag tänker på är.......
Min erfarenhet är att dessa instanser är fantastiskt bra på att utbilda sin personal när nya rön kommer.....som nu t ex.....alla inom psykiatrin skall helst vara KBT eller Steg 1 utbildade, vare sig de är passande eller inte. Det skall bara vara så för att det är det som är i tiden s a s, så tas metoder fram hur det skall jobbas. Det tillsätts s k specialister och team för att utreda, bedöma och behandla. Diagnoser ställs på var och varannan person. För det är också något vi bara älskar i detta land. Jag underskattar inte diagnoser på nåt sätt...men många gånger sätter det också en stämpel(fortfarande) på människor. Och människor indelas i "fack".
Något jag tyckte om idag var att önskan om att "avdiagnostisera" människor skulle användas mera. För människor med funktionsnedsättningar av något slag är ju inte okunniga eller obildbara utan har just en nedsättning. Vilket i många fall kan förändras med tiden.
Men får nu var och en det den behöver....blir min fråga. Får det ta TID?? I detta lösningsfokuserade samhälle. Prestation, prestation och åter prestation är det som räknas mest. Och sedan för oss som kallas friska, ska kunna visa upp resultat på att jobba med sjuka.........
Eller tas metoder fram nu igen... så skall det jobbas på ett visst sätt och passar du inte in i den ramen faller du utanför behandling och åtgärd. Att få vara lite kufisk och udda är inte riktigt legalt än i dessa moderna tider...upplever då jag det som.
Kommer man att plocka fram var och ens potential? Eller söker man bara efter något som passar in i den samhälleliga mallen.
Kommer denna personal som skall jobba med dessa människor se dem som medmänniskor? Eller blir det....Dom och Vi? Sjuk eller Frisk?

Ja, det tåls att tänka på varför man vill jobba med människor. Och att man ofta sitter i en maktposition när man deltar i andras liv. Oavsett du är på golvet eller i toppen av ett yrke inom alla slags vårdyrken. Vilken syn har personalen på de jag jobbar med?
Hur klara eller hur mycket har de jobbat med sig själva? Ingen blir någonsin fullärd, men man kan vara en lång bit på väg....ha lärt sig acceptera andra för vad de är....älskar människor för att de är just människor. Inte för vad de gör utan för vad de Är........

Ibland händer någogonting helt annat.....

Jag har idag inhandlat en härlig kofta, liten skinnryggsäck och en broderad bonad (som kommer att bli kudde)för endast 105:- totalt. Jag har nämligen en gammal vana att springa på loppisar lite emellanåt. Det är så kul.
Meningen var att jag skulle vara gäst i Smedjebacken idag men det blev ombokat till en annan gång, så jag och syster yster tog sällskap idag. Lika trevligt varje gång. Hos henne blev jag bjuden på väldoftande te och skorpor med färsk ost och marmelad....sååå gott.

Det är nämligen så här i mitt liv för det mesta nu för tiden. Ombokningar......livet styr liksom in på en annan väg hela tiden. Jag uppfattar inte själv att jag på nåt vis ändrat fokus eller mål. Bara det att vägen dit tar sig förfärliga kringelikrok vägar. bland gör det mig osäker på om jag över huvudtaget vet vad jag håller på med eller vad jag är bra på.

När jag är ute på mina morgonpromenader i den här underbart kalla friska luften som är just nu, är min tankeverksamhet på högvarv. Jag är nästan säker på att hälften av de människor jag möter i bil ser jag inte p g a att jag har fullt upp med mina egna tankar och funderingar. Mycket klarnar där ute och jag är full av energi och lust när jag kommer hem. Idéerna sprudlar ibland....men sen liksom avtar dom när jag sätter igång med sånt jag tycker jag "måste" göra eller åker till jobbet. Jag hamnar snabbt i någon slags "trygghetsruta" där jag vet precis hur jag fungerar. Egentligen tycker jag det blir urtråkigt och enahanda....lika lika lika.....å jag blir allergisk bara jag tänker på det. Även om jag är ganska lugn till sinnet så behöver jag massor med omväxling. Och nu har det varit väldigt lite av det.
Här hemma händer heller ingenting....reparationerna står still och så har det gjort nu i omgångar i flera år. Jättejobbigt börjar det bli.....visst allt går...för en tid

Jag är så tacksam för mitt jobb....men det känns som det tar all min energi just nu. Min egen verksamhet får "stryka på foten" ganska rejält. Vilket inte känns bra. Det har blivit omvänt liksom.....Det jag egentligen vill hålla på med har blivit bortprioriterat av någon anledning. Men jag håller till stor del med min syster....det är svårt att vara entrepenör.....sälja sig själv....mycket lättare att sälja t ex en handkräm än tala för sitt eget kunnande. Det är ju nästan tragiskt. ur blev det så här. Nu behöver jag vända på alltihop igen.
Jag har idéer och tankar om hur jag vill ha det....det gäller nu att kunna framföra dom på ett bra sätt. På mitt sätt....

Som jag tidigare sagt har jag lovat mig själv ärlighet, äkthet och sanning. Så det är det jag skriver här också. Men hur äkta. ärligt och sant lever jag då. Jag är fullt medveten om att jag inte är ensam om det.....

Filmtajm

Igår kväll var jag och mina kära systrar på film.
En film jag klart kan rekommendera...som tjejfilm, enligt mitt tycke
Kanske inte världen bästa superduperfilm...kändes lite lång...men klart sevärd
Den ger tankar och reflektioner på hur man själv lever sitt liv....Som sitt eget eller som förväntas
Ja det tåls att tänka på....

2010-10-11

Det här mina vänner, är min stora dag. Min fest hade jag två dagar för tidigt för att det passade bäst. Men just den här dagen....11/10 är min födelsedag och alltså nu min 50-års dag.
Jag har valt att ge mig själv den dagen...bara till mig själv...utan tider eller något annat att passa. Gå på känslan så att säga. Vad gör jag då?
Jo...jag börjar förstås med en underbar promenad i höstens ljuvliga luft med alla dess färger på löven....som jag sprätter med som jag gjorde som barn... Solen bara strålar över vårt vackra landskap...Lite kyligt...men alldeles underbart....
Under promenaden upptäcker jag faktiskt en inneboende sorg....över det jag inte gör....sitter liksom fast....lyssnar för mycket på pekpinnar...fortfarande, och nu har jag fyllt 50, när ska det räcka för min del. Ansvaret för mitt liv har jag själv. Jag skyller inte på någon eller något. Alla agerar utefter sina förutsättningar. Vilka är då mina.......?
Glädje över allt det jag har...underbara barn och nåt så ljuvligt som barnbarn. Bara att se dem som faktiskt är en del av mig...för fanns inte jag, fanns heller inte dom....i den här skepnaden i alla fall. Och när jag ser min egen mamma...tänker jag samma sak...vad vore jag utan dig mamma. Ja det är underbart med en familj
Så kommer jag alltid till samma fråga...så alltså gör jag allt för lika hela tiden eftersom jag alltid kommer till samma fråga som vill bli besvarad.
GÖR DU DET DU VILL.....VAD VILL DU......VAD KAN DU BÖRJA MED ....VAD ÄR DIN ÖNSKAN OM DU FÅR ÖNSKA FRITT....VAD HINDRAR......
Dessutom kräver jag svar av mig själv....hur lätt är det, när jag som sagt KRÄVER ett svar. Jag är minsann inte snäll mot mig själv. Inte står jag upp för mig själv heller känns det som, vilket känns ganska sorgsamt. Kanske har jag behövt vara här ett tag...men nu räcker det. Jag vill inte bara följa någon ström för att det skall vara så. Nej, jag har gått emot mig själv alldeles för mycket för att det skall kännas bra. Nu bör jag väl vara gammal nog att finna min väg.......