Man kan försöka övertyga sig på olika sätt

Det är väl så här jag skulle vilja känna i mitt hem. Men tyvärr har jag inte riktigt kommit dithän p g a att de reparationer som skall göras i vårt hem aldrig tycks bli klara. Det kan underlätta att se dessa bonader som fått bli kuddfordral och som har texter som käns som någon slag affirmation. Kanske inte så konstigt att dessa meddelanden hamnar hos just mig när jag kommer till ett loppis. Ja det känns ju lite hemtrevligt också.......

Går du Din väg.........

Om du fick skriva vad du ville på din vägskylt......
Vad skulle det stå på den....och vilken riktning skulle den ha.....
Du som nu vet vad det skall stå.....följer du den riktning som är rätt för dig

Eller är det så att du inte riktigt vet, varken vad det skall stå eller vilken riktning den går åt.
Då tänker jag främst på om du kanske lättare följer med strömmen för att slippa vika av åt nåt håll dit ingen annan går. Mycket p g a att du inte riktigt orkar med andras s k goda råd om vad som är bäst eller vara den som skiljer dig från mängden. Rädslan för att inte riktigt höra till....eller bli utanför gemenskapen av ditt umgänge

Vad är viktigt för just Dig.....

Vad hindrar dig att gå Din väg.....

Är det något du behöver ändra på.....

Hur skulle den se ut om du fick önska fritt.....

Finns det något du kan göra för att närma dig den vägen som första steg......

Detta är frågor man kan ställa sig i stort men också dagligen för att göra sig medveten om vart man är på väg och vad man vill

Det vi alla behöver....vart vi än är på väg är kärlek
Till oss själva och varandra. Det är något vi alla har gemensamt och har behov av, men kan vara lite sämre på att uttrycka. Speciellt till oss själva....eller är du en av de få som verkligen uttrycker till din spegelbild....Jag älskar dig... i så fall har du kommit en bra bit på väg
Någonstans vet vi ändå att allt blir så mycket lättare när man kan älska sig själv och tycka om det man själv är och gör
Vi får lättare att följa den väg vi vill gå och följa den för att det är den rätta
Saknas kärlek i ditt liv kanske det är där du skall börja

Meditation....gående

Meditation är en underbar metod att komma nära sig själv och befinna sig i nuet. Jag gick imorse ut i tidig morgon när det fortfarande var mörkt ute. Rustad med reflexväst för att synas när jag bitvis går efter bilväg, på bilden syns delar av småvägar utan varken trafik eller belysning. Dagens väder var grått och lite blåsigt, men enligt mitt tycke.....härligt för reflektion...eller rättare sagt meditation. Det går mycket bra att befinna sig i ett meditativt tillstånd i detta lite mystiska mörker och rester av mångubben som sällskap. Den där känslan av att vara en del av allt.....underbart och stort. Befinna mig I mig själv....känna mig så mycket mer än bara mina tankar, känslor och kropp. Vara fullt medveten om min inre kärna.

Efter min meditativa promenad intog jag en frukost och läste dagens tidning....Detta är en del av något som jag kallar lyx.....eller vald tid för mig själv. Nu känner jag mig beredd att behålla detta tillstånd för att möta en ny dag

Tankar och reflektioner från utbildning

Jag har nu åter igen genomgått en utbildning. Den här gången om NP-sjukdomar (Neuropsykiatriska). En mycket bra sådan måste jag säga. Mycket beroende av att det i två dagar delgetts information av personer med egna erfarenheter och kunskaper. Vilket oftast blir den mest realistiska och trovärdigaste utbildningen....tycker jag i alla fall.
Sista delen hölls av psykologer, AF, FK och kommun/landsting. Mycket bra info och förklaring på varför samverkan och utredningar är oerhört viktiga i de flesta fall.
Absolut....det var bra på många sätt....men lite rädd blir jag ändå.
Nu tog jag väl i....Rädd var väl och ta i....men det jag tänker på är.......
Min erfarenhet är att dessa instanser är fantastiskt bra på att utbilda sin personal när nya rön kommer.....som nu t ex.....alla inom psykiatrin skall helst vara KBT eller Steg 1 utbildade, vare sig de är passande eller inte. Det skall bara vara så för att det är det som är i tiden s a s, så tas metoder fram hur det skall jobbas. Det tillsätts s k specialister och team för att utreda, bedöma och behandla. Diagnoser ställs på var och varannan person. För det är också något vi bara älskar i detta land. Jag underskattar inte diagnoser på nåt sätt...men många gånger sätter det också en stämpel(fortfarande) på människor. Och människor indelas i "fack".
Något jag tyckte om idag var att önskan om att "avdiagnostisera" människor skulle användas mera. För människor med funktionsnedsättningar av något slag är ju inte okunniga eller obildbara utan har just en nedsättning. Vilket i många fall kan förändras med tiden.
Men får nu var och en det den behöver....blir min fråga. Får det ta TID?? I detta lösningsfokuserade samhälle. Prestation, prestation och åter prestation är det som räknas mest. Och sedan för oss som kallas friska, ska kunna visa upp resultat på att jobba med sjuka.........
Eller tas metoder fram nu igen... så skall det jobbas på ett visst sätt och passar du inte in i den ramen faller du utanför behandling och åtgärd. Att få vara lite kufisk och udda är inte riktigt legalt än i dessa moderna tider...upplever då jag det som.
Kommer man att plocka fram var och ens potential? Eller söker man bara efter något som passar in i den samhälleliga mallen.
Kommer denna personal som skall jobba med dessa människor se dem som medmänniskor? Eller blir det....Dom och Vi? Sjuk eller Frisk?

Ja, det tåls att tänka på varför man vill jobba med människor. Och att man ofta sitter i en maktposition när man deltar i andras liv. Oavsett du är på golvet eller i toppen av ett yrke inom alla slags vårdyrken. Vilken syn har personalen på de jag jobbar med?
Hur klara eller hur mycket har de jobbat med sig själva? Ingen blir någonsin fullärd, men man kan vara en lång bit på väg....ha lärt sig acceptera andra för vad de är....älskar människor för att de är just människor. Inte för vad de gör utan för vad de Är........

Ibland händer någogonting helt annat.....

Jag har idag inhandlat en härlig kofta, liten skinnryggsäck och en broderad bonad (som kommer att bli kudde)för endast 105:- totalt. Jag har nämligen en gammal vana att springa på loppisar lite emellanåt. Det är så kul.
Meningen var att jag skulle vara gäst i Smedjebacken idag men det blev ombokat till en annan gång, så jag och syster yster tog sällskap idag. Lika trevligt varje gång. Hos henne blev jag bjuden på väldoftande te och skorpor med färsk ost och marmelad....sååå gott.

Det är nämligen så här i mitt liv för det mesta nu för tiden. Ombokningar......livet styr liksom in på en annan väg hela tiden. Jag uppfattar inte själv att jag på nåt vis ändrat fokus eller mål. Bara det att vägen dit tar sig förfärliga kringelikrok vägar. bland gör det mig osäker på om jag över huvudtaget vet vad jag håller på med eller vad jag är bra på.

När jag är ute på mina morgonpromenader i den här underbart kalla friska luften som är just nu, är min tankeverksamhet på högvarv. Jag är nästan säker på att hälften av de människor jag möter i bil ser jag inte p g a att jag har fullt upp med mina egna tankar och funderingar. Mycket klarnar där ute och jag är full av energi och lust när jag kommer hem. Idéerna sprudlar ibland....men sen liksom avtar dom när jag sätter igång med sånt jag tycker jag "måste" göra eller åker till jobbet. Jag hamnar snabbt i någon slags "trygghetsruta" där jag vet precis hur jag fungerar. Egentligen tycker jag det blir urtråkigt och enahanda....lika lika lika.....å jag blir allergisk bara jag tänker på det. Även om jag är ganska lugn till sinnet så behöver jag massor med omväxling. Och nu har det varit väldigt lite av det.
Här hemma händer heller ingenting....reparationerna står still och så har det gjort nu i omgångar i flera år. Jättejobbigt börjar det bli.....visst allt går...för en tid

Jag är så tacksam för mitt jobb....men det känns som det tar all min energi just nu. Min egen verksamhet får "stryka på foten" ganska rejält. Vilket inte känns bra. Det har blivit omvänt liksom.....Det jag egentligen vill hålla på med har blivit bortprioriterat av någon anledning. Men jag håller till stor del med min syster....det är svårt att vara entrepenör.....sälja sig själv....mycket lättare att sälja t ex en handkräm än tala för sitt eget kunnande. Det är ju nästan tragiskt. ur blev det så här. Nu behöver jag vända på alltihop igen.
Jag har idéer och tankar om hur jag vill ha det....det gäller nu att kunna framföra dom på ett bra sätt. På mitt sätt....

Som jag tidigare sagt har jag lovat mig själv ärlighet, äkthet och sanning. Så det är det jag skriver här också. Men hur äkta. ärligt och sant lever jag då. Jag är fullt medveten om att jag inte är ensam om det.....

Filmtajm

Igår kväll var jag och mina kära systrar på film.
En film jag klart kan rekommendera...som tjejfilm, enligt mitt tycke
Kanske inte världen bästa superduperfilm...kändes lite lång...men klart sevärd
Den ger tankar och reflektioner på hur man själv lever sitt liv....Som sitt eget eller som förväntas
Ja det tåls att tänka på....

2010-10-11

Det här mina vänner, är min stora dag. Min fest hade jag två dagar för tidigt för att det passade bäst. Men just den här dagen....11/10 är min födelsedag och alltså nu min 50-års dag.
Jag har valt att ge mig själv den dagen...bara till mig själv...utan tider eller något annat att passa. Gå på känslan så att säga. Vad gör jag då?
Jo...jag börjar förstås med en underbar promenad i höstens ljuvliga luft med alla dess färger på löven....som jag sprätter med som jag gjorde som barn... Solen bara strålar över vårt vackra landskap...Lite kyligt...men alldeles underbart....
Under promenaden upptäcker jag faktiskt en inneboende sorg....över det jag inte gör....sitter liksom fast....lyssnar för mycket på pekpinnar...fortfarande, och nu har jag fyllt 50, när ska det räcka för min del. Ansvaret för mitt liv har jag själv. Jag skyller inte på någon eller något. Alla agerar utefter sina förutsättningar. Vilka är då mina.......?
Glädje över allt det jag har...underbara barn och nåt så ljuvligt som barnbarn. Bara att se dem som faktiskt är en del av mig...för fanns inte jag, fanns heller inte dom....i den här skepnaden i alla fall. Och när jag ser min egen mamma...tänker jag samma sak...vad vore jag utan dig mamma. Ja det är underbart med en familj
Så kommer jag alltid till samma fråga...så alltså gör jag allt för lika hela tiden eftersom jag alltid kommer till samma fråga som vill bli besvarad.
GÖR DU DET DU VILL.....VAD VILL DU......VAD KAN DU BÖRJA MED ....VAD ÄR DIN ÖNSKAN OM DU FÅR ÖNSKA FRITT....VAD HINDRAR......
Dessutom kräver jag svar av mig själv....hur lätt är det, när jag som sagt KRÄVER ett svar. Jag är minsann inte snäll mot mig själv. Inte står jag upp för mig själv heller känns det som, vilket känns ganska sorgsamt. Kanske har jag behövt vara här ett tag...men nu räcker det. Jag vill inte bara följa någon ström för att det skall vara så. Nej, jag har gått emot mig själv alldeles för mycket för att det skall kännas bra. Nu bör jag väl vara gammal nog att finna min väg.......

Ett bildcolage från min lilla fest

50 år

Herregud....jag har fyllt 50...smakar på det flera gånger. Det är ju bara en siffra......för inte känner jag någon skillnad...än i alla fall. Mer än att det är rätt skönt. Det här med åldern har aldrig skrämt mig så till vida att jag blir att tillhöra den äldre skaran. Vilket jag uppfattar många tycker är obehagligt. Men vilka ska ingå där då? Jag gör det gärna. Min önskan är nog mer att jag skulle bli klokare med åren....men är jag det då? Ja kanske kunskapsmässigt....men livet då. Gör jag det jag tänkt mig vid femtio.....där tåls det att tänka till..............
Eftersom jag innerst inne är lite blygsam av mig, valde jag att ha en fest för nära och kära, hemma hos mig. Bara det att träffa sina närmaste under lite festligare förhållanden är härligt. Tyvärr så upptäckte jag att inte riktigt alla kommit med på mina foton. Men jag älskar dom alla lika mycket för det