Kroppen talar

Imorse gick jag som vanligt ut med min fyrbente vän. På en av stigarna vi brukar gå har det ramlat stora tallar under det fantastiskt blåsiga väder som pågått under några dagar. Medan jag stod och tittade på "min" stig hörde jag göken alldeles i närheten. T o m Arvid satte sig ner och funderade vad det var som lät. Till min förvåning så flög göken alldeles ovanför våra huvuden och lät för fullt, vilket är för mig rätt ovanligt att få se honom så där. Det är mer något man hör men inte ser....det blev en liten upplevelse i sig.
Fastän jag nu njöt i fulla drag och kände mig så lyckligt förunnad att ha denna närhet till skog och mark, gnagde allt jag borde gjort och bör göra nu medan jag är lite ledig. Jag t o m förbannade mig själv en del för att jag inte hunnit putsa alla fönster, måla huset, hälsat på barnbarnen, ja och gud vet allt. Faktiskt upptäckte jag att kroppen kändes tyngre och tyngre. Så efter min långprommis gjorde sig huvudet påmint rejält. Det gjorde så pass ont att jag mådde illa. Migränliknande. Ändå trugade jag mig själv med att äta en ordentlig frukost. Men även den fick ge vika, jag kände endast behov av att få lägga mig ned. Mina första tankar var ändå....Men åhh, allt som jag nu tänkt göra då.....
Så kom jag liksom på mig själv.....det var ju precis så här jag inte skulle hålla på. Jag har ju lovat mig själv att lyssna på min kropp. Behöver den vila....Vila. Nu fanns liksom inget val.
Under horisontalläget reflekterade jag över hur snabbt jag kommer in i det där borde och måsteläget s a s. Jag behöver påminna mig ideligen om att livet är det som är nu, troligen ingen kommer att tacka mig för att jag håller på att ta ut mig för alla borden och måsten. Min önskan var att jag hade fått den där boken jag beställt från Adlibris.....Vad tror ni hade kommit när jag hämtade posten......BOKEN. Denna bok handlar just om hur man lever sitt liv och visdomsord att ta med sig i livet. Så Tack ....Yes....precis vad jag behöver.....Just nu

Med kärlek och värme Maria

Också ett slags vardagslyx......

Igår var jag till Ludvika för att gratulera min mamma som fyllt år medan jag varit bortrest. Efter lite fika och samtal begav vi oss ut och gjorde stan en stund.
Jaha vem fick present då då......Jojjomensan, det var jag det, av mammiluringen. Vilket lyx! Båda dessa läckerheter som passar till det mesta. Jag är nämligen sådan att jag mer eller mindre kan byta lite stil efter dagsform. Just nu känns det här helt rätt för mig. Snyggt och rent på nåt sätt.
Sen har jag bestämt för att snagga håret igen.....men får vänta FJORTON dagar innan min frissa hade tid....du milde tid hur ska jag stå ut.
Jodå....allting går utom nyfödda och ormar.
Nej nu ska jag faktiskt gå och titta på Strömsö, få se om de har några nya kreativa ideér.

Ha en skön kväll och TACK än en gång älskade mamma

Med kärlek och värme Maria

Borsta av sig andras negativitet

Gick ut i tidig morgon i skogen med min Arvid. Fåglarna kvittrade och gräset var alldeles vått efter nattens regn. Det var friskt och härligt.....återigen kom denna tacksamhetskänsla jag känt av den senaste tiden. Tankarna började göra mig påmind om att min Evelina och hennes Alfred snart skulle komma hem till mig....Åååå va härligt.
I slutet av min runda kom världen sötaste lilla hund fram och ville hälsa och leka med Arvid. Totte var tydligen hans namn. Hans husse stannade oss för ett samtal som började mycket trevligt om ditten och datten. En för mig helt okänd man fastän han tydligen haft sommarstuga inte alls långt hemifrån mig i 21 år...men jag har faktiskt aldrig sett honom. Efter hans utfrågning om min man som han tydligen kände så började haranger om hans dåliga relation med systern, grannarna ja och gud vet allt. För mig som nu varit i så positiv miljö under en vecka, blev det riktigt olustigt. Visst....alla har vi rätt att gnälla eller beklaga oss ibland.....men det här var värre. Jag bokstavligen borstade av mig honom och hans energier när jag gick därifrån. Det är riktigt ledsamt att människor skall behöva bli så negativa och bittra, skulle jag nog vilja säga, så de fullkomligt vräker ur sig till en helt främmande person. Det blev lite synd om honom i mina ögon. Jag önskar honom något mycket bättre faktiskt. Det finns säkert en anledning till varför han känner som han känner, men den vet inte jag. Men som de lärde säger.....Det man ger ut får man tillbaka......
Jag är fortfarande tacksam för det jag har och fått oavsett negativa gubbar. Skönt att kunna konstatera så där ibland

Med kärlek och värme Maria

Tacksamhet

Att kunna känna tacksamhet är helt fantastiskt.
Under veckan som gått har jag träffat helt underbara människor. Dels de som var på samma rehabilitering som mig, kvinnor i olika åldrar och olika personligheter, men med en sak gemensamt.....bröstcancer. Vi var sju mycket olika kvinnor som kompletterade varandra otroligt bra. Stämningen var trygg och tillitsfull. Personalen som jobbade på Alfta Rehab var tillmötesgående, hjärtlig och märkbart fanns en trivsel för sitt yrke. Herregud, vad det gör mycket.
Sista dagen jag var där hade jag nästan en sorg i hjärtat men blev påmind om vad en av grundarna, Ruth Hamberg 86, talade om kvällen före.
Hon hade nämligen en liten föreläsning om hur hon och hennes stora kärlek, Jern Hamberg, byggt upp detta hälsohem. I september förra året avled han dock, 82 år gammal, hon hade efter veckors gråtande helt plötsligt bestämt sig för att sluta med det och istället känna tacksamhet för allt de hade fått tillsammans. En helt underbart inspirerande gammal dam. Precis så tänkte jag när jag efter min tidiga morgonrunda på elljusspåret satte mig intill sjön för att nästan börja gråta för att jag skulle lämna detta underbara.
- Varför känna sorg och gråta när jag innerst inne egentligen är så oerhört tacksam för det jag fått till mig under denna vecka. Det kändes riktigt bra!!
Samtidigt som det varit rätt intensivt med gruppsamtal varje dag.....det sätter igång processer....är det sååå nyttigt.....för mig.....OCH de andra.
Det kunde inte blivit bättre med tanke på att vår "lärare" också gått samma lära som jag....psykosyntes. Lite som att komma hem.
Det är mycket att smälta så här efteråt OCH att ta itu med.
Vi fick nämligen göra upp med varandra ett datum som vi skulle höra av oss till varandra för att höra hur det gått med det som vi eventuellt ville ändra eller lägga till.
Så det är bara att jobba på......men det gäller ju mitt eget liv...så vem skall göra det om inte Jag.
Hur som helst.....Jag känner Tacksamhet för det som har varit och för det som kommer

Med kärlek och värme Maria

Vill bara meddela

Jag kunde inte låta bli att lämna ett litet meddelande här ifrån Alfta.
Det är helt fantastiskt här uppe.
Så här är vi nu.....sju stycken kvinnor som aldrig träffats förut men med samma erfarenhet.....bröstcancer......ett helt härlig gäng.
God mat, kostlära, kroppskännedom, vattengympa, gym, avspänning, promenader, vila när man vill och framförallt en helt härlig lektionstid varje dag som heter "Balans i Livet".
Dagarna är fyllda av bara, för mig, mys.
Nu snart ska jag ta en liten vila, sen har vi egen tid i bassängen. Då blir det att flyta runt i 34 gradigt vatten till ljuv musik......smaka på den!

Med kärlek och värme Maria

I väntan på.........

Jag har en inneboende känsla av något nytt. Antar att det har med min vistelse i Alfta att göra. Aldrig hade jag väl kunnat ana att jag skulle få göra något sådan när jag fick mitt cancerbesked. En vecka tillägnat mig själv......Det är ju helt fantastiskt. Nästan så jag får lite dåligt samvete gentemot andra som skulle behöva detsamma. Men NEJ....Jag ska Njuta. Nästan så jag är lite euforisk faktiskt.

Den här veckan är jag och mannen själva hemma. Minstingen (15 år) är i Norrköping hos sin kusin på prao... lite konstig i min värld. Men också sååå nyttigt både för honom Och oss. Han få vidga sina vyer och vi vara bara vuxna. Jag saknar honom....men jag är övertygad om att han NJUTER!

Imorgon fyller min man år och hans önskan är redan bakad.....Rulltårta med vaniljkräm och vispad grädde med färska jordgubbar. Precis som han själv.....Enkel och okomplicerad. Jag tror att det precis därför jag älskar just honom.

Med värme och kärlek Maria

Skulle velat bli överraskad.......

Idag fick jag dessa vackra rosor......av mig själv faktiskt. Tyckte jag/VI skulle ha dessa underbara härligheter idag.
Det är nämligen vår bröllopsdag. Det ante mig att min man inte kom ihåg så jag tänkte....jag köper dom väl själv. Det behöver ju inte var Han som ger blommor
Nu ska faktiskt erkännas att jag kom på det själv alldeles innan jag slutade mitt jobb vid 16-tiden och sa till min kollega.....Nu ska jag gå och köpa mig bröllopsdagsblommor, då talade hon om att hon själv hade födelsedag idag.....Ja, så det kan bli. Det blev en stor varm kram från mig.
Egentligen hade jag nog hoppats att maken skulle överraskat med blommor Eller nåt annat. Bara så där för att minnas vår dag för 14 år sedan, det där lila extra som behövs ibland önska får man.....Ja ja vad är väl en bal på slottet.
Jag fick vackra rosor i alla fall

Nyligen har jag beställt tågbiljett till sonen som skall till sin kusin i Norrköping imorgon för att praoa hos honom en vecka. Det är riktigt roligt att se hur han ser fram emot att få åka iväg på egen hand. Och dessutom till kusin som är en förebild för honom. Herregud, min minsting håller på att bli stor......!!!

Jag själv har blivit kontaktad av en kvinna från Falun, som också ska delta i Alfta på Mitt-i-livet-veckan, för att samåka. Ytterligare en kvinna därifrån kommer att åka tillsammans med oss. Det är ju härligt att få stifta nya bekantskaper, nya möten och dessutom bara få vara en vecka. Känns nästan overkligt bra.

Min längtan att återuppta terapeutjobbet bara ökar......den där andan som blir när jag är på handledning......jag hamnar i mig själv på nåt sätt. Jag läser och håller mig ajour hela tiden, erbjudanden om föredrag och kurser börjar komma. Studiekamrater hör av sig........Min handledningsgrupp vill att jag kommer med till hösten.....Ååååå jag längtar....det är liksom ett annat växande....i mig själv och med andra. Så spännande....
Samtidigt som jag har fantastiska arbetskamrater där jag är....men
Nej, nu börjar jag bli långrandig, ska nog bara sätta mig och softa lite

Med värme och kärlek Maria

Inspirerad......

Jag som så många andra har låtit mig inspireras av LCHF kosten. Någon fullfjättrad sådan är jag inte, men som sagt mycket inspirerad. Min tanke är att jag och min kropp behöver tänka på vad vi stoppar i oss. Därav inspirationen. Nu kan jag tycka ibland att det känns lite fett. Men det vita mjölet och pasta, ris potatis har det gått förvånansvärt bra att avstå. Jag provar mig fram så får vi se!
Mycket mat jag ätit förut som t ex klassiska Wallenbergare med kokt blomkål, sallad med ruccola, persilja och körsbärstomater och en god creme fraichesås smaksatt med det man tycker om, går ju alldeles utmärkt. Det var gårdagens meny.

Dagens meny blev hemmagjord spenatsoppa med ägghalvor, Ryvitabröd med sesam. Sedan den goda ostkakan med hallon och grädde. Mums de fillibabbers!

Jag har dessutom införskaffat två olika böcker om just LCHF. En om mat och en om bakning. Jag har andra matmetodböcker också. Tycker det är ganska intressant. För att inte tala om gott. Jag älskar mat, nästan det mesta faktiskt.
Vad som är bra för en själv måste man lära sig känna efter. Det som är bra för den ena behöver händelsevis inte vara bra för alla. Jag är ute efter att Må bra. Som sagt man behöver lyssna inåt även när det gäller födointag.
Det är ju faktiskt det vi lever av........

Med värme och kärlek Maria

KVÄLLENS TV-TIPS

Jag vill tipsa er om att se på Tv4 kl 21.00 ikväll.
Då visas "En knöl i bröstet"
En film om en kvinnas resa under bröstcancerbehandling.
Vad jag kan förstå handlar den om ytterligare tre kvinnor i samma situation.
Kan vara sevärt eftersom det blir allt vanligare för oss alla att vi får detta besked....Du har bröstcancer!
Mig ligger det naturligtvis varmt om hjärtat eftersom det rätt nyligen även hände mig och jag vill verkligen göra vad jag kan för att hjälpa andra

Med värme och kärlek Maria

I väntan på sommaren

Jag vet. Allt har sin tid....men nu vill jag ha sommar på riktigt!

Nu när vi vandrat i sjukdomens tecken här hemma har jag inte varit annat än frusen.
Jag riktigt kan se stora solar, blanka vatten och ljumma sommarkvällar i mitt inre.
God mat, grillat och härliga efterrätter. Inte att förglömma.......ett gott glas rött
Mycket säkert p g att jag känt mig lite allmänt vissen och nersatt, är mitt behov ännu större av sommaren och dess värme.

Men men, som vi alla vet så är vädret ett av de få saker vi inte kan göra någonting åt.
Det är bara att acceptera att allt är som det är, och är som det ska vara Just nu.
Även ett tecken på tillfrisknande skulle jag kunna tänka mig.

Med värme och kärlek Maria

Vår start på Maj

Här hemma har vi legat sjuka.....eller ja legat och legat. Min man har väl legat mest, med både förkylning och feber. Medan jag sitter en stund på toa (den sjukan fick jag då) grejar lite och handlat lite på Tradera, rastar hunden och bara Är. Förresten har även min hals börjat ge sig tillkänna.
Det har gått både magsjukor och förkylningar på bådas våra jobb, så tyvärr slapp inte vi heller undan.

Tid för reflektion och eftertanke har infunnit sig. Det har med andra ord varit rätt skönt.
Osminkad och som den jag är.....också rätt skönt faktiskt
Men jag har fått en sådan otrolig längtan efter att bara få sticka iväg någonstans. Målet vet jag inte direkt.
Visserligen ska jag ju snart iväg på Mitt-i-livet-veckan till Alfta. Ska bli så skönt.
Såg förresten igår på TV.n när Lena Linderholm berättade om sin bröstcancer hon så nyligen blivit opererad för. Hon skulle också behöva åka på en sådan vecka tror jag.

Känslan jag pratar om är nåt annat. En sån där känning igen kanske. Nåt som hända skall??
Who knows!

Nej nu behöver jag göra något kreativt för att komma igång igen. Få se vad det blir?!
KANSKE jag visar upp nåt framöver......vem vet

Med kärlek och värme Maria