Brrr.......

Trots att vi varit på den årliga "Möljan",i vår lilla by,med knallar av alla de slag, uppträdanden och andra roligheter under gårdagen och kvällen,vaknade jag redan vid 5.30-tiden. Dock inte enbart av s k pigghet utan för att det kändes kallt i sovrummet och regnet smattrade hårt utanför. Jag steg upp ur sängen för att beskåda något som mer liknade höstväder än den heta sommar vi nyss haft. Mmm...det ändrar sig snabbt må jag säga. Efter ytterligare en stund kunde jag inte låta bli att koka mig lite tevatten för att få provsmaka mina nya teer, inköpta på just "Möljan"....det var gott...smultron/vanilj - rött te, blev det idag, den andra sorten är blåbär/vanilj - svart te får bli nästa smaksensation.

Jag blev igår mycket medveten om människor sätt och beteenden tillsammans med varandra (hade betraktarglassögon på mig), hur vi delar upp oss och även beblandar oss vid festligare tillfällen. Då igår kväll när många låter överfriska sig (ganska rejält)och blir nästan övertrevliga, som man vet aldrig i "normalt" tillstånd skulle agera på samma sätt....synd nog i många fall faktiskt. Utspel och inställsamhet.....bekräftelse och uppvisning....blandat med härliga skratt och avslappnad attityd, gammal och ung i en enda blandning. Hur många tar en enorm plats medan andra knappt märks och vissa bara är. Ja, precis som det antagligen ska vara en sen kväll i juli då olika personligheter samlas på festplats. Jag hade jättetrevligt hur som helst....hihi.

Så har jag varit på kalas idag hos min dotter och vars sambo som är blivande pappan till mitt andra barnbarn (mommos glitterpåse älsklingsbubbla)fyllde jämna år....hipp hipp hurra. Där samlades nu släktingar uppklädda och fikasugna. Uppdelningen var ganska klar direkt där också, för att det är så vi gör vi människor. Och hur det även delas in i smågrupperingar trots att vi är där för samma sak. Nu menar inte jag att det är nåt fel i det.....jag hade bara mina "betraktar" glasögon på mig fortfarande. Ursäkta, men jag tycker att det är superintressant hur vi gör och beter oss vid olika tillfällen. Jag tycker om olikheter. För tänk om alla vore lika?!.....Ganska tråkigt och inget att beskåda eller betrakta, då vore allt självklart.
Nä tummen upp för vore olikheter och låt oss acceptera just det.....olikheterna... menar jag.

Utanför strilar fortfarande regnet och en kyla smyger sig på. Men vad gör det när man kan elda i kamin och njuta av varandra......"myseri"

Love you all

Det här med att lyssna på kroppen.......

Idag var en sån där dag jag hade planer för.....fortsätta måla i min hall, trädgårdsarbete, putsa lite fönster, göra nån påhälsning, inhandling, mm, mm mm.......
Ha....det kunde jag bara fetglömma. vid 5.30-tiden vaknade jag av världens huvudvärk. Ni vet så där pumpande som man skulle vart på världens partaj. Såg ingen annan utväg än att ta en Ipren och lägga mig igen. Vaknade igen vid 8-tiden... lika ont.......Jag insåg att min morgonpromenad inte var att tänka på. Det var horisontalläge som gällde. Lade mig på soffan och tittade på morgontv samtidigt som jag intog frukost.
Efter ett tag började tankarna snurra.....vad kunde jag göra istället nu då??? Nä, nu behöver jag vila. Jamen, kanske jag skall sy eller nåt då. Nåt måste jag väl göra?! Oh, no....nu vilar du Maria Persson...du kände nåt redan igår som inte var ok...nu vilar du!!
Min son sov över hos en kompis och lovade att höra av sig under f m.....hörde han av sig...nähä....nämen då kan jag irritera mig lite istället då. Jag som lovat mig själv att inte vara så överbeskyddande och kontrollerande gentemot honom. Utan försöka lita på att allt är bra, inget har hänt honom....släpp Maria släpp.
Med alla dessa tankar och ovilja att vila, satt jag ändå igång med att sy ihop...åtminstone ett par shorts. Ett par shorts blev det, och huvudvärken följde med hela tiden.
Ja, varför inte bara låta kroppen vila under en dag, jag har ju t o m semester, inga tider inget att passa. Jag kom liksom på mig själv hur jag beter mig. Har jättesvårt att bara ta hand om kroppen när den talar till mig. Det är också en upptäckt, och samtidigt lära mig att acceptera att....det är så här jag gör....är det konstigt att det kommer huvudvärk tycker du. Nej, men jag fick ju i alla fall ett par shorts!!!

Frihet..............(sberövande)

Idag jobbade jag min sista dag före semestern. Det har känts som världens längsta helg faktiskt. Mentalt har jag nog tagit ledigt för länge sedan. Men nu har jag i alla fall fyra veckor till att spendera i full frihet. Inga tider som skall passas.......hihi..va härligt.
Jag började med att fika tillsammans med min man. Sen gick jag ut i vår trädgård och lade mig under vårt stora gamla äppelträd och lyssnade på P1. Där pågick programmet "Samtalet" som ställde en intervju med Sofia Rapp Johansson.
-Oj oj oj......vilken berättelse...vilket liv denna unga kvinna inleddes i av sina egna föräldrar. Missbrukande föräldrar, våldtäkter av fadern, eget missbruk, sålde sin kropp vid 11 års ålder, fosterhemsplacerad ett antal gånger och återanpasning via behandlingshem, studier och egen vilja. Vilket Mod och vilken Kraft vissa människor ändå får och har trots de odds som getts dem. Vilken Styrka att sedan ta ansvar för sitt fortsatta framtid
Det slår mig tanken om hon någonsin får eller rent av kan känna sig totalt fri av att bara vara den hon är. Eller om hon som nu, enligt min uppfattning, alltid kommer att kämpa på ett eller annat sätt. Förr då ren överlevnads strategi för sitt eget liv. Nu studerande hon inom vården för att ta hand om andra. Föreläste om sin uppväxt. Skriver om sitt liv så att andra får ta del och kanske kan göra något i tid.
Men hur många ställer upp för dessa barn när det väl behövs? Hur fega är vi inte då? Ingen vill blanda sig i eller ta tag i sådana här jobbiga saker.....fastän många vet eller förstår att allt inte står rätt till. Jag nästan skäms ibland för att vara människa!
Ja, detta berörde mig starkt må jag säga. Jag nästan höll andan när hon läste ur sin bok "Silverfisken". Det känns liksom värre när så mycket händer inom en och samma familj.

Hmmm...å jag som skulle ligga där ute under mitt äppelträd och bara ta in och känna att nu...nu har jag äntligen semester.
Ja...så kan det också va.....

Återbruk.......

Japp, sagt å gjort. Nu är de klara och åtgärdade....mina loppisköp i onsdags. Jag blev rätt nöjd faktiskt!
10:- styck för tavlorna som målades om och som nu får bära motivet av ett gammalt örngott med ett litet svart tryck. Blir alldeles utmärkt som "solskydd" för blommorna.

Igår fick jag en heldag med två av de personer som betyder mycket i mitt liv. Nämnligen mina systrar...en äldre och en yngre. Som min lilla syster säger ....vi är så olika men ändå så lika. Å ja, så är det faktiskt....å ska väl så vara. Vi är nog väldigt bra komplement till varandra. Själv säger jag...så olikt lika.
Det blir alltid skratt och tokigheter så många som ser och hör oss när vi befinner oss i en liten stad....ruskar lite på huvudet. Men va härligt tänker jag...då har man åtminstone gett de nåt annat att tänka på....kanske att de själv är mycket bättre som inte beter sig så knasigt eller nåt. Kan väl va bra för den då....hihi
Naturligtvis fyndade vi på seconhand och andra mysiga butiker. Fika...det behöver jag väl knappast tala om att vi gjorde....liksom en självklarhet m a o. Nån loppis hann vi också med, jag kommer att visa längre fram vad jag köpte och tänker göra med mitt fynd därifrån. Kläderna har fått sig en tvätt innan användning och smycket skall få en kedja eller läderrem, den såldes som nyckelring men jag ska ha den till halsband.

Ååå, jag bara älskar att gå runt i en vacker mysig liten stad med tre personligheter som står mig så nära. Meningen var att vi skulle haft med vår mamma på en heldag för att hon nyss fyllt jämna år och skulle få den äran att gå runt och mysa med oss döttrar....men tyvärr ligger hon sjuk...Älskade mamma, det blir en annan gång bara....Se nu till att bli frisk så sticker vi alla fyra tillsammans och bara förnöjer oss. Puss till dig som gett oss Livet, det är dig vi ska tacka att vi har varandra. Så tack mamma att just Du finns

Mitt favvocitat.....just nu

"Den som ger upp vinner aldrig och den som vinner ger aldrig upp"

Sommarbrallor

Jag köpte ett par rätt snygga långbyxor på en secondhand butik för ett tag sedan. Jag tog fram dem för att fålla upp dem i lagom längd till mina ben....men fick då ett av mina infall att...de var nog rätt tråkiga....nåt behöver göras..japp....jag tar av dem vadlånga...syr på en mudd av överblivet tyg och brodera lite på mudden.....ja. så fick det bli!

Morgonpromenad.....

När jag går min morgonpromenad sätts otroligt mycket igång I mig. Bara att få befinna sig efter dessa vackra vägar känns som en symbol för.....Vart är du på väg? Vad är ditt nästa steg? Går du den vägen i ditt liv som är rätt för Dig? För mig är det viktigt att gå in och fråga mig själv, med jämna mellanrum, som en påminnelse om att den som väljer är jag själv. Känns det inte ok är det bara jag som kan göra något åt det. Visst kan jag bara låta saker och ting rulla på utan minsta förändring. Men jag vet innerst inne att när jag känner mig otålig, lättretlig och lite av ett offer.....Ja då har jag gått emot mig själv eller gjort saker som är mer till gagn för andra än mig själv....det är spännande att iaktta sig själv ibland och se vilket mönster man så lätt hamnar i av ren gammal vana. Så vissa morgnar går jag precis tvärtemot den runda jag gått förut eller bara går efter infall....oups här går jag in idag få se vad som händer....bara för att bryta mitt mönster....ofta möter jag nya människor eller upptäcker något nytt. Precis som i livet för övrig behöver vi frångå våra invanda mönster och vanor och släppa in något nytt för att utvecklas personligt

Apropå gammalt och invant....det är inte ofta nu för tiden man ser en gammal hederlig häscha.....men det finns i närheten där jag bor

Den lilla staden håller stor fest......

Förra helgen hölls det fest i lilla Ludvika med uppträdanden av olika artister. Samt stor förväntan av kommunens innevånare att få glädjas och förnöja efter gator och torg.
Själv var jag dit enbart för mormors lille Alfred skulle åka karusell med morbror Gustav å kompis Henke, för att sedan följa med till Söderbärke för att övernatta hos Mig. Åååå...det är lika underbart varje gång att få rå om honom.
På kvällningen gick vi ner till badet alldeles i närheten där jag bor, så Alfred skulle få fiska med sitt eget hemmagjorda fiskespö.
Ni ska bara veta vad han fick på det spöt.....jo nämnligen haj...det ni..det är nog inte många som fångat haj i vä Sveten...hihi
Sen såg han helikoptrar lite överallt också.....Jojjomensan (det var nämnligen trollsländor som var benämnda helikoptrar)....mojmojs gull

Vänskap

Vi har inte träffats på 10 år min vän och jag. Då på gemensamma festligheter. Men det kändes som vi såg varandra igår. Vi har delat mycket...både roligt och mindre roligt. Vi har båda utvecklats och lärt oss acceptans. Det som har varit...Har varit...även det vi tyckte mindre bra om har vi både insett att vi handlat efter de förutsättningar vi hade då. Nu är nu. Alla gör så gott de kan, sen kan vi tycka och tänka. Men döma....nä..vem har rätt vem har fel...it´s up to you!
Hur som helst kändes det uppiggande...roligt...och hoppfullt att få träffa min vän sen förr. Hon sa så många fina saker där på fiket mitt i vår lilla stad. Jag gick därifrån med glädje i hjärtat.

Tack min vän...vi ses snart igen