Morgonstund.......hela dagen

Imorse var det ganska kallt...18 grader för att vara exakt. Men välklädd och beredd på kyla var det rent underbart ute. Himlen bjöd på sina vackra färger som bestod av både blått och rosa....månen var dessutom uppe...inte full, men vacker.
Jag fick en sån där skön känsla av välbehag och harmoni i hela kroppen vilken jag sedan försökte att behålla resten av dagen. Trots medarbetarsamtal och i möte med de människor som bor där jag jobbar lyckades jag ganska bra med att behålla min känsla.
Att behålla en del av sig själv orörd men ändå medvetet, ger en känsla av lugn.
Detta hjälpte mig när jag skulle berätta för min närmsta chef om min nya situation gällande tumören och den kommande operationen vilket kommer innebära en del frånvaro från mitt jobb.
Hennes reaktion var att ge mig en stor kram och välment empati vilket kändes komma från hjärtat.
Nu har det blivit så att mitt skrivande kommit att gälla mycket om detta tillstånd. Men faktum är att jag inte alls går och tänker på det hela tiden.....utan det kommer och går. Någonstans känns det som man liksom ska reagera. För mig är det mer som att jag bearbetar undan för undan...det är ju som det är....ändå ser jag fram emot fredagen så jag får klara besked på vad och hur de skall göra med min kropp. Jag blir lite trött på det hela ibland....men men

Det som har blivit lite frustrerande är att jag har haft en idé om köra igång med lite meditationsgrupper för att dra igång under våren.....men jag vet ju ingenting om hur det blir med nånting. Så när jag dessutom stötte på en äldre person i min närhet som körde Jantelagen mitt i ögonen på mig......"Det där du håller på med kan väl aldrig gå.....det förstår du väl att det inte går här. Nej du Måste jobba kvar i Fagersta förstår du väl"
-Woow...va jag gick igång. Jag höll på att äta upp huvudet för att inte vräka ur mig nåt dumt. Visst förstår jag att densamme menade väl. Men det var sättet det sas på. Och undertonen....Typiskt att du inte kan göra som alla andra utan måste hålla på och vara märkvärdig.
Så här efteråt kan jag faktiskt tacka för denna kommentar. För det jag tar till mig är att varför gör jag inte mer med det jag egentligen vill hålla på med. Sen vad andra tycker och tänker om vad jag ska arbeta med...skiter jag fullständigt i....oavsett ålder, kön eller relation.
Jag tänker leva mitt liv som jag vill leva det, lika mycket som jag har full respekt för hur andra lever sitt. Men det kan få mig på bra tankar att få en sån där "käftsmäll" ibland. Det är faktiskt inte av ondo....tvärtom....bara man kan hålla igen den där stunden det kokar till och sedan reflektera.
Ungefär så ser jag även på mitt nuvarande tillstånd.....Vad ska det här bära med sig?

Ja..så kalla klara morgnar får mig att bli ganska klarsynt....så TACK....jag tycker nog väldigt mycket om mina morgonstunder

Kärlek och värme

Att vara jag.....

Det är så lätt att tänka så, Don´t worry Be happy, när jag går ute på mina promenader. Imorse ven det i luften och vinden bet lite i kinderna....sååå härligt och friskt. Vinkade hejdå till min kära storasyster som sovit hos mig inatt, när hon begav sig till jobbet. Ja, det är nog något jag försöker säga till mig själv hela tiden....Don´t worry..Be happy. Vilket jag också är större delen av min vakna tid.
Men som igår när jag var till Falun för nytt ultraljud och magnetröntgen, kom tanken emellanåt.....NEJ TACK...jag vill inte det här....usch och fy...men så går det över när jag tänker på hur fantastiskt långt vi kommit med sjukvården och behandling av tumörer, cancer osv. Jag har t o m bestämt mig för att raka av mig håret om det skulle gå så långt att jag behöver behandling som ger den biverkan.
Jag vet att det låter fånigt för många att dra iväg så långt i tankarna, men det tycker inte jag. Jag vill vara förberedd.......det är inte konstigt för mig.
Nu känns det som det vore konstigare att förskjuta sådana tankar....nej nu får dom komma fritt...dom är välkomna....sen sållar jag själv och ser vilka jag låter stanna.
Visst tänker jag positivt och skänker mig sådan energi så mycket jag kan, men jag tänker inte förtränga mina mindre positiva tankar för det. För just det här med att förtränga stjäl så enormt mycket utrymme för just det positiva. Så för min del känns det bättre att uppmärksamma dom tankarna och sedan släppa.......Så är det att vara jag just nu

Nu vet i alla fall de flesta i min närhet om min situation vilket är rätt skönt. Men som sagt....det behöver inte vara så himla märkvärdigt

Don´t worry....Be happy

Värme och kärlek till er alla i vinterblåsvädret

Stämning

Jag älskar den här tiden på året när jag får ta fram ljusstakar eller tända levande ljus. Det känns som andligheten kommer närmre på nåt sätt. Trots att det blir fort mörk om dagarna, just nu, så upplever jag en slags harmoni eller ett lugn kanske jag ska kalla det.

Den här perioden tror jag att vi skall gå ner i varv, låta våra mänskliga batterier gå ner i vila.....inte begära av oss att vi ska orka lika mycket som när dagarna är ljusa och långa.
Ibland vet jag inte riktigt vad det är vi har så bråttom till. Eller varför vi försöker vara med på allt, hinna så mycket som möjligt på så lite tid som möjligt. Det går ju faktiskt att njuta också......

Visst består min tillvaro av oroliga tankar varvat med den vardagliga lunken men jag är där jag är just nu och skall väl så vara. Jag kan bara göra mitt bästa och det får vara gott nog. Jag har så enormt mycket att vara tacksam för....likväl som tankarna kan fyllas av sådant jag Skulle vilja göra eller ha. Vid ett flertal tillfällen när jag anklagat mig själv över att inte ägna mer tid och tillit till mitt "Äntligen", har jag någonstans känt mig hindrad. Riktigt varför har jag inte förstått. Mitt undermedvetna talar till mig ganska ofta just nu med lite konstiga drömmar som får mig att tänka till. Jag har nu fått en mycket större tillit till min intuition igen. Jag ser också att nu är nu, och jag är jag....vilket för tillfället känns helt ok

Kärlek till er alla

Hela mig

Det här är faktiskt något jag gör just nu så mycket jag kan.....skänker mig själv Och andra en god tanke.....förmedla energi och kärlek
Något vi alla borde göra oavsett tillstånd.....tänka goda tankar om varandra....ge kärlek helt förutsättningslöst....för att vi bara Är

Love ya

När är rätt tidpunkt.........

Jag förmår mig inte att berätta för alla de mina.....än så länge....
Letar bara rätt tillfälle....tidpunkt.....finns det?
Behöver det vara så farligt med min tumör? Jag vet ju så lite än....bara att den finns där! Och att de redan bestämt sig för att den ska bort!! Ändå smyger sig oron på när jag hör de tala om....julen.....familjelycka...husköp...utbildningar eller tankar som redan oroar
Kan jag säga det nu....? Nej jag väntar! Men varför då....knackar mig nästa tanke på axeln...skulle inte jag vilja vet....Jo!
Ja, när är det rätt tidpunkt....det var då f-n inte rätt tidpunkt för mig heller att få det här beskedet. Jag känner mig egoistisk som inte säger något. Jag tror hela tiden att jag skall ha sådan kontroll.....kunna berätta utan att visa mina innersta tankar.
Jag är fast besluten om att fixa det här......klart jag ska....herregud det behöver väl inte va så farligt.......eller

Ja så här kommer tankar och går......men ska tumören få styra mig eller ska JAG styra tumören.....Då blir det ganska lätt

Ha det helt underbart där ute och ta hand om varandra

Något har flyttat in i min kropp

Ja, sanna mina ord, jag gör allt jag kan just nu för att inte uppleva att någon dörr har stängts mitt framför ögonen på mig. Men det kan nog vara väldigt lätt att fastna när man får den bekräftelse man egentligen inte ville ha.
I förrgår var jag på undersökning nr 2 och fick veta att något flyttat in i min kropp...utan att ens betala hyra. Namnet är tydligen Tumör....bostaden är i hö bröst. Vad jag vet har jag aldrig skrivit något kontrakt med denna hyresgäst och har för avsikt att vräka denne så snart som möjligt. Vi kommer nu gemensamt att först ta reda på om denna hyresgäst är av vänligare eller ovänligare art via magnetröntgen nästa vecka. Sen har vi även fått tid till den som kommer att vräka densamme (kirurgen) i början av december.

Tack gode gud för att jag fick denna underbara kvinnliga läkare, som min. Hon känns trygg och jag har full tillit till hennes kunskap. Hon ville repetera sitt budskap till mig flera gånger, hon tänkte nog att jag inte riktigt förstod vad hon pratade om. Men jag har haft mina aningar nu i flera månader och kände mig ganska mentalt förberedd.....tyvärr. Hon bad mig nu, symboliskt, att dela upp livet i tre korgar:
Den första skulle jag använda mig till att fokusera på de tider och prover jag skall förberedas med
Den andra skulle innehålla budskap till min familj, vänner, arbetskamrater att jag står under utredning
Den tredje.....vet vi ännu ingenting om

En bra symbolik.....men jag kan säga att det är svårt att befinna sig i en korg i taget. Jag har varit och rotat i både första och andra korgen, men så ibland kommer den tredje liksom instucken av sig självt. Det är liksom ofrånkomligt. Vad ska jag fylla den med? Bör jag inte fylla den med mina mål, drömmar och önskningar......ja du milde tid jag hade nog trott som många andra... "Detta händer inte mig"......likväl som...ja ja herregud de är så skickliga idag, och det behöver ju inte va så farligt.

Jag skulle egentligen jobba hela helgen, men fick ledigt trots kort varsel...åtminstone på lördagen. Då ska jag nämligen njuta av mitt ena barnbarn, som kommer till mojmoj på fredagen för att sova över. Det är sådant jag fokuserar på nu....allt vackert.
Så förlåt mina nära och kära om jag verkat lite frånvarande, jag har haft en rädsla för att denna ovälkomna gäst redan bodde i min kropp....Tyvärr hade jag rätt. Nu är jag inte rädd längre....bara fast besluten att vräka denna inkräktare.

Alla pappors dag.....

Idag har vi firat vår pappa i huset. Han fick önska vad han ville denna dag, och jag må säga att jag lever med en man som inte har högt ställda krav.
Hans önskning var att få frukost på sängen och till middag ville han ha fläsk med löksås och glass som efterrätt. Jag kan inte annat säga än att han har strålat i ansiktet hela dagen. Tänk att så lite kan göra så mycket ändå.........
Erkännas måste ändå att både sonen och jag tittade på varandra när han lade fram sin önskan. Han fick chansen att önska vad han ville....och han valde frukost och fläsk med löksås. Både hade vi nog lite andra tankar om hans önskning....men nu var det han själv som fick bestämma. Han uppskattar otroligt när man gör någonting för honom. Det är ju lite spännande vad olika vi ser på saker och ting ändå. Och hur vi tror att andra skall göra när tillfälle erbjuds.

#########################################################

Nu tänker även jag framföra en önskan få se om den går i uppfyllelse:

Jag vill ha färdigt i köket till jul och kunna sätta upp gardiner.....

Jag missunnar inte min man denna dag....tvärtom....men som sagt vi har olika önskningar och krav på livet. En del går att uppfylla genast....vissa tar det X antal år att slutföra...........
Kanske låter jag lite gnällig och "bitterfittig". Men jag tycker jag väntat nog på min önskning nu faktiskt, så är det bara

Jag vet....det kanske inte är rätt tillfälle och sitta här och ta upp mina önskningar på hans "Fars dag". Men när är det den rätta dagen då.....? Och som sagt....fick Jag önska vad Jag ville så, var det just det jag skulle önska mig!

Att kunna välja

Jag måste faktiskt säga att jag har förmånen att kunna gå rakt ut i skogen och andas frisk ren luft. Det är helt underbart för både kropp och knopp när tankarna står på rad och jag behöver en sortering av vad som händer runt omkring mig.
Igår kväll hade jag och mina systrar en sammankomst med lite god mat och vin. Det blev förstås djupa samtal och kiknande skratt i en härlig blandning. Vi har också en sak gemensamt just nu förutom vårt syskonskap. En nära och mycket kär vän brottas med sjukdomens grepp vilket berör oss mycket djupt. Man blir så medveten om hur man själv lever sitt liv och hur viktigt det faktiskt är. Vi har möjligheten att välja....vad vi vill äta....hur vi vill bo....jobba....utan att behöva tänka på kroppsliga smärtor eller medicineringar. Det är tragiskt att man ska behöva bli så påmind via andras kämpande med sina sjukdomar innan man verkligen sätter värde på sitt eget liv.
Det här med att leva i nuet, befinna sig i stunden med vem du än träffar eller vad du gör blir genast så otroligt viktigt. Gnäll och småtjafs blir ganska obetydligt när ett liv står på spel.
Herregud vi kan fortfarande välja....(vad vi vet i alla fall). Garantier får vi aldrig, men ta tillfället i akt medans livet pågår....den har vi alla

Bilden av dig själv.....en idealmodell

Vi har ofta många åsikter och tankar om andra, ja vi tänker säkert lika många tankar om oss själva...om inte mer. Men hur ser din bild av dig själv egentligen ut.....??
Lever du själv upp till de ideal du har eller vem besitter dom i din verklighet....?
Hur påverkad är du av det som du blev lärd till redan som barn....?
Ställ dig de frågor som följer....så får du kanske en liten fingervisning:

¤ Vem tror jag att jag är..........

¤ Vem skulle jag själv vilja vara.......

¤ Vem vill jag vara i andras ögon.......
(hur du vill framstå)
¤ Hur tror andra att jag är........

¤ Vilken bild har andra skapat av hur jag skall vara........
(arbetskamrater - vänner-syskon)

¤ Bilden jag har av mig själv som andra framkallat och som "planterats" i mig..........
(den bild som itrojicerats - planterats i dig som barn)

Hur positiv är din bild av dig själv i dessa frågor?
Är det bilden du vill ha av dig själv?
Om inte.....vad kan du förändra?

Det är stora frågor, men som ibland kan vara nog så viktiga att ge sig själv svar på!

Se dig själv i spegeln med de ögon som har den bild av dig som du vill och kan leva upp till!

Tala om för dig att du duger precis så som du är....för att du är du!

Säg till den viktigaste personen i ditt liv (du själv)....Jag älskar dig

Gör det ofta....så ofta du behöver!!

Lycka till