DIPLOMERAD SAMTALSTERAPEUT

VÄGLEDARE, MOTIVATOR OCH LIVSNJUTARE SOM

DRIVER DET EGNA FÖRETAGET " ÄNTLIGEN"



Välkommen

Du är varmt och kärleksfullt välkommen till min blogg som handlar om mig och min syn på Livet. Tankar jag vill ventilera och kanske inspirera.

torsdag 30 september 2010

Harmoni....?

Harmoni ja....vem vill inte känna harmoni. Hur allt bara stämmer i det du gör och det som händer runt omkring dig. Känna det där lugnet som sprider sig i hela kroppen var helst du befinner dig. Eller att du kan känna....nej det här stämmer inte med mig.....jag säger ifrån...och ett lugn infinner sig för att du just uttryckt det rätta för Ditt behov.
Vore det inte underbart att se ut över horisonten. känna harmonin och balansen i mötet med vattnet och himlen.
Nu kan vattnet också vara.....oroligt....snabbt skiftande och djupt....precis som livet självt. Då när vi prövas i vår livskunskap. Det var precis vad som hände i börja av veckan för en av mina vänner. Hon miste en son, som valde själv att släcka sin livslåga
. Det är sådant vi inte riktigt räknar med ska hända....oss själva...utan det händer bara andra. Då kan det vara svårt att känna harmoni.....att det yttre stämmer med det inre....vilken beredskap har vi när något händer. Ja det går naturligtvis inte att förbereda sig i det här fallet, men hur gör vi då? Tillåter vi oss att känna.....sörja....uttrycka....eller låter vi allt bara rulla på. Blir vi andra runt omkring påminda om hur skört livet är egentligen.... säger vi det vi vill säga till varandra....nu när vi har varandra. Livet kan vara både svårt och alldeles underbart.....och det är precis där jag tror att vi behöver lära känna vår harmoni och balans. Låta oss själva falla när det behövs... ge den tillåtelsen till oss själva. Finnas för varandra och göra så gott man nu kan med att bara finnas för den som har det svårt. Ord behövs inte jämt....utan närhet , empati och massor med kärlek. Ger vi varandra det då...? Ja, jag tror vi är ganska bra på när något händer.....Men måste det inträffa något innan vi visar varandra vad vi kan ge. För mig har det än en gång blivit viktigt att vara sann....säga något fint till någon....visa kärlek för att glädja både mig själv och andra

tisdag 21 september 2010

Kusin vitamin


Min lille Alfred har nu fått en kusin....lille Axel

Jag höll honom för första gången igår....och fick en sådan där känsla rakt in....titta så han ser sin mormor....rakt in i ögonen

Min lilla Emelie har nu fått sitt lilla mirakel.....ja Micke också naturligtvis

Mojmoj....?


När man varit och övernattat hos mormor och nu sitter på väg hem tillsammans med henne bilen kommer många tankar och funderingar.

-Mojmoj, ser jag lamm? (Det gick några kalvar i en hage)

-Min snuttefilt då.....? Har vi glömt den? (Vi var då på väg att hämta den hos mojmojs syster Emma efter att ha glömt den där dagen före)Efter ytterligare några kilometer
-Mojmoj....har vi glömt den....nu då?

-Min mamma å pappa då.......är dom på jobbet? Sover dom?

-Är det där en raggäbil, mojmoj? (Vi mötte en Jaguar.....finare modell)

Ja man kan få de mest härliga frågor och kommentarer av en underbar liten 4-åring.
Kramar och pussar......det är bara att njuta så länge det går.
Det här är riktig påfyllnad i både hjärtat och själen.

torsdag 16 september 2010

Visst är han vacker


Får jag presentera en ny skönhet till vår värld.
Visst är han lik sin mormor......

En till liten prins

Nu har han ÄNTLIGEN anlänt. Lille Axel är född kl 23.15 igår kväll. Då bestämde han sig för att ta itu med Universum och dess lagar. Det har ju fötts några prinsar förut och här kommer nu en till.
När de stolta föräldrarna ringde hörde jag honom i bakgrunden....å jag blev ju nästan gråtfärdig......
Hans föräldrar sa bara...Åååå han är så fin, han är så fin. Det var värt varenda sekund även om det tog lång tid.
Jaaa, det är lika fantastiskt varje gång ett litet liv föds till världen. Men det där ljudet förresten jag talade om nyss, som jag hörde från den lille prinsen...Herregud han sa:
-Hej mormor, ÄNTLIGEN får vi ses snart
Men det är klart, det hörde ju bara jag. Föräldrarna själva var ju så upptagna i att se hur vacker han är.....hihi mormor igen...

Ett nytt liv på väg


Redan vid 03.30-tiden imorse eller kanske är de natt, fick jag det där samtalet jag så länge väntat på.
-Vi är på väg nu, sa Micke, min dotters sambo. Alltså dom var på väg till BB i Falun.
Kunde jag sova sen då.....Nähä då. Nu bara väntar jag
Vid 7-tiden på min promenad kunde jag inte hålla mig längre.
Sms:ade.....Hänt nåt??
Den lille ligger fortfarande tryggt i mammas mage, ingen brådis där inte. Åhh Gud det är så spännande....flicka eller pojke.....hihi. Den som väntar på nåt gott..........
Så medans jag gick ute i regnet och blev fullkomligt dyblöt på tillbakavägen, håller min dotter med sambo på med världens mest värdefulla arbete här i l
ivet. Det där magiska när två blir tre helt plötsligt. Vad spelar då lite regn på kläderna för roll....jag ska ju bli MOMMO igen.
Sug på den ni......
Har fått bild från BB.....min andra lilla flicka ska bli mamma....helt fantastiskt

söndag 12 september 2010

Söndagstankar

Vaknade som jag brukar på en söndag....ganska tidigt.
Gick en promenad ca 1,5 timme. Mina tankar går oftast i hur jag lever, gör jag det jag vill....sköter jag min kropp......umgås jag tillräckligt med mina barn.....hur social är jag överhuvudtaget....nu för tiden.
Svaren har bara jag, det vet jag....ändå återkommer samma tankar och frågor i mitt huvud.
Tycker jag själv att jag är tillräcklig........Good enough, så att säga.
Nej, baske mig att jag tycker. Därför återkommer dessa tankar också. Jag är inte nöjd med mig själv....just nu. Varför gå runt och lura mig själv med att jag gör så gott jag kan. Jag kan mycket mer än det jag gör. Att jag också kan erkänna detta för
mig själv känns lika viktigt som att tänka. Ge mig själv acceptansen att det är just så här jag gör och utgå härifrån. Visst jag sköter min kropp...rätt bra. Att jag inte fullt ut gör det jag vill....låtit tankar om att andra inte skulle samtycka eller opponera sig....så vore jag själv...hur gjorde jag då....Då kommer svaren. Varför låta det hindra nu då? Social eller inte....där har jag gjort ett val.....hålla mig med och göra som "alla andra"...Nej Tack! Då är jag väl osocial då....faktiskt. Ja, vi gör våra val hela tiden. Good or bad, det vet man nog bäst själv i slutänden.

Så kommer vi till barnen. Gud, vad jag är lycklig som har tre friska barn. Och dessutom barnbarn...ett än så länge. Det andra är på väg, men ligger fortfarande i trygghet i sin mammas mage (min äldsta dotter)och kommer vilken dag som helst. De har ätit middag hos oss idag, jag har fått rå om dom idag som det par de är än så länge. Vem vet, nästa gång vi ses kanske dom är tre.....såååå härligt
Men bara det där att veta...dom är en del av mig....ja det är fantastiskt. Då känner jag mig så nöjd och Good enogh. Jag har det nog rätt bra

lördag 11 september 2010

Höstens och skogens läckerheter


Här har jag suttit en lördagskväll och bara njutit av det vackra skogen har att erbjuda. Lummiga stenar beklädda av mossa...så där trolskt och mystiskt. Ja det känns för mig lugnt, harmoniskt och friskt. Inget störande, bara inbjudande. Sen fann jag även dessa läckerheter som hösten bjuder oss på.

Men just nu skall jag inta en kvällsmiddag bestående av älgkebab med bröd och ett glas rött. Mmm.... smaskens det också. Känns lite lyxigt att ha möjligheten dessa naturliga läckerheter
Ha en bra lördagskväll där ute allesammans...och ta väl hand om varandra

tisdag 7 september 2010

Våra mål handlar inte bara om vad vi uppnår
utan vem man blir på vägen dit

**************************************

Livet är det vi planerar
medans vi råkar ut för nåt annat under tiden

**************************************

fredag 3 september 2010

En vanlig förmiddag




Vaknade i tidig morgon och tog tag i änglarna som dansade med sin tofflor i vårt hus.....det låter mycket vackrare än att säga.....nu har jag städat....men det är ju just de det blir...städat.
Jag är ingen älskare av städning men är i behov av en viss ordning.
Efteråt tog jag en promenad, men tog en annan väg än jag brukar, och stötte på nåt vackert.
En råbock som stod och åt alldeles ensam i en höstbelädd åker.....vackert. Han stod kvar och lät mig "fota" honom.
När jag kom hem hade jag äntligen fått Lantliv....jag har prenumererat på den förr och gjort ett uppehåll en längre tid. Men nu är de dax igen.......Mysigt att se fram emot att njuta av alla vackra reportage......när jag kommer hem från jobbet vill säga. Ska nu jobba i eftermiddag, och sedan hela helgen. Måste göra något åt det här..........

torsdag 2 september 2010

Likheter




********** ********** *********** *********** *********** *********** ********
När jag går mina promenader dessa höstmorgnar och bara njuter av vad denna årstid har att erbjuda slår mig likheten mellan oss människor och naturen.
Vi kan blomstra ,leva upp och snabbt vissna ner för att påminnas vad vi behöver för att få nya krafter för ett fortsatt välmående liv. Vissa är morgonmänniskor, vissa kvällsmänniskor....helt enkelt. Precis likt de växter som tar i på våren, blommar under sommaren och ändra färg för att gå ner i vila under vintern och hämta krafter för en ny säsong.Vissa doftar som bäst under kvällstid medan vissa drar ihop sig och slår ut i full blom på morgonen.....
Påminnelsen för vår del ger vår kropp oftast tydliga signaler om bara vi lär oss lyssna. Ryggsmärtor, trötthet, huvudvärk, den ena infektionen efter den andra, ångest mm mm är ganska vanliga åkommor: lyssnar vi då inåt eller gör vi endast något åt syntomet.......
Vi kan oftast mer om vad växterna behöver än vad vi kan om oss själva. Vi kanske köper en bok för att få kunskap om våra växter eller går i en kurs för att få vetskap genom andra. Vi är då ofta beredda att betala en slant för att få denna kunskap.
Men hur är det när vi kommer till vårt eget mående? Är vi beredda att betala vad som behövs?
Jag skulle nog vilja säga....oftast inte! Vi kör bara på och
hoppas att allt ska bli bättre....där framme....när jag har gjort det och det.....eller när jag vunnit den där summan.
Men Nu då....är det inte NU vi lever och ska må bra. Många gånger behövs inte stora drastiska förändringar...utan främst insikten om vad som pågår i oss. Vad är så skrämmande med det
egentligen.......
Beroendet av ljus,vatten och luft har vi ju gemensamt....mer än vad vi många gånger tänker på. Tänk bara på hur vi reagerar vid åskväder.....luften blir tung och tryckande....huvudet kan kännas både tungt och värkande. Om vi inte får se solen under en längre period har vi mycket lätt att bli nedstämda och känner lägre livslust. Vatten behöver vi varje dag, åtminstone vätska av något slag för att inte torka ut. Växterna har klokheten att gå ner i vila under den mörka perioderna av året, medans vi kämpar på precis likadant. Hmm...
Vissa växter klara de flesta växtförhållanden medan andra behöver mycket hjälp på traven, precis som vi människor. Vissa har styrkan och modet att ta sig fram trots tuffa uppväxtförhållanden med viss hjälp, och andra behöver mer hjälp och längre tid för att komma vidare. Nu kan det också bero mycket på våra tidiga "sår" osv.....men många gånger handlar det om våra egna val också

Det är lite märkligt.......för nu har vi ändå matats med detta så ofta i tv, tidningar och annan media....men vi tar liksom inte till oss det ändå. Eller gäller det...... "bara dom andra"....ja jag vet inte

Ja så här gick mina tankar idag.... Det ger mig mycket kraft och insikter när jag vistas ute. Jag talar mycket utefter egna erfarenheter och de möten jag haft. Men det är mycket som pågår i
mig just nu

Ha en underbar dag....den blir vad Du gör den till