Man kan nu börja ana sig till en begynnande höst där jag bor.

Löven börjar anta de vackra färgerna hösten har att erbjuda, vissa formade likt kärlekens symbol....hjärtat

Rönnbären hänger i klassar och drar till sig både fåglar och mänskliga blickar

Vackert...om ni frågar mig.

Jag är väldigt förtjust eller helt enkelt, älskar hösten med sin snart höga luft och en känsla av friskhet.

Ändå åker jag snart till varmare trakter för att semestra med min familj

Det är precis vad vi alla behöver just nu känns det som.

Resan blev beställd redan i januari, därför hade vi heller ingen speciell planering för vår sommar. 

Men som jag berättat i tidigare inlägg har vår familj varit drabbad av en sorgetid, så det var ganska lägligt att vi inte hade något planerat ändå.

Eller som jag själv tror.......allt har en mening, så också denna gång.

Jag tror helt och fullt på att vi glömt att läsa och tyda tecknen för vad som komma skall.

Vi litar inte riktigt på det vi gång på gång får till oss och blir lika överrumplade och förvånade när något händer. Nu behöver det inte vara så drastiskt jämt som det nyss varit. Men jag tror ändå att vi får små hintar och tecken för vår väg, men är inte öppna för det helt enkelt. Förrän sent efter får vi ihop det.

Hur som helst......sköt om hösten så länge tills jag kommer hem.

Både inom dig och därute.

All kärlek och värme.....Maria

"Pelarsal" med trollskogskänsla

Mannen i mitt liv i sin rätta miljö, en riktig skogslover

Björnmossa

det är så härligt när man får springa utan koppel och bara kasta omkull sig.....inte blyg att visa sina attribut heller. Tur att det inte var husse

Ett hav av ormbunkar

Det är nåt speciellt med att vara i Storskog.

Mäktigt och "naturligt", för att inte tala om hur myggigt det kan vara också

Men ibland gör det inget att dessa vansinnigt envisa små varelser nästan föser hem en 

Förresten, ibland önskar jag att jag hade hälften av deras envishet!

Det är känslan av att vara en del av något större som råder ändå.

Att ha möjligheten till detta så nära som jag har är underbart

Nu har det rätt nyligen setts björn inte så långt ifrån där jag bor så jag går inte så där gärna helt ensam längre. Det känns tryggt att vara flera om ni förstår

Hur som helst så känns som att bada mentalt i naturens grönskande badkar

Man blir renare i tanken liksom

För mig är det ett av mina "livsmåsten" eller snarare ett behov att få vistas ute i universums stora vardagsrum precis så som jag är

Jag hoppas och önskar att vi alla har den möjligheten

Det behöver inte vara mitt i skogen men något ställe där vi hämtar kraft eller bara är

All kärlek och värme från mig till Dig Maria

Något som verkligen kan få mig att le

Jag känner mig som jag är både handlingförlamad och har en rejäl klisterklick där bak.

Allt jag gör går liksom på rutin sen kan jag bli sittandes och stirra och tänka, tänka och åter tänka. Det jag gör görs bara för ATT liksom. Sånt jag mer eller mindre tycker att jag måste, borde eller som jag tror förväntas.
Blasch....å  tvi. Jag vill inte ens vara i den här stämningen. Men.......det är så det är just nu.

I sådana här lägen är jag tacksam över min digitalkamera som brukar få vara med....Nästan jämt
När jag kan sitta och titta på det som gör mig både glad och tacksam
Det som livar upp och håller mig levande

Alfred cyklande på sin morfars gamla Bambino......tjohoo

Liten Ida redan full medveten om surfplattan

Lille Axel i mommos terapirum

Det som står mitt hjärta nära

Dessa underbara små med sin direkthet......där sitter det inte fast eller är handlingsförlamat

Tvärtom.....det sprudlar av liv.

Nu är väl inte jag någon sån där "bullmormor" som jag skulle vilja vara kanske

Men jag är mormor i alla fall.....på mitt vis.....och jag har nog lika mycket kärlek att ge ändå

Hihiii....va jag blir lycklig i hjärtetrakten när jag ser dessa

Det lättar upp och ger energi

"Mommos små sötglodoj å pussgurkor"

Kärlek å värme Maria

Nu...

Jag kan meddela att medans jag skrev det förra inlägget avslutade min mans bror detta jordeliv för att gå vidare i en annan dimension.
Efter knappt 6 veckor från det att han fått besked om sin sjukdom tog han sitt sista andetag för ett par timmar sedan.
Hans lidande är nu över och jag önskar av hela mitt sörjande hjärta att han får ro dit han kommer.

All kärlek till honom just nu........Maria

Min "ansvarare" håller på att göra uppror

En del i mig vrider sig av och an just nu.

Min man har för någon timme sedan fått besked från lasarettet att hans bror är mycket nära slutet av sin livsbana, om det nu är så att han eller modern vill sitta där hos honom.

Nu hör till saken att han är mycket förändrad till utseende p g a att han inte kunnat vare sig äta eller dricka på en längre tid, så vikten har fullkomligt rasat.

Min man vill inte ha det som sista minnesbild av honom.

Min svärmor orkar helt enkelt inte och vill heller inte veta hur illa det är just nu.

Sjukhuspersonalen har ingett dem full tillit och förståelse att avgöra hur de vill ha det.

Jag får verkligen jobba med mig här.

Jag har full förståelse, samtidigt som jag får en känsla av att han blir så ensam.

Kanske är det skönt att veta att någon bara finns där

Även om han har förändrats till utseende.....är det ändå han....någonstans där inne

Tänk om han väntar in att dom skall vara där.....

Ska jag åka dit......så att han har någon

Inte bara ensamheten.....men det är kanske det han vill....

Men har har ju alltid varit ensam

Jag skulle inte vilja ligga där ensam.

 Men Det Är Jag.

Jag kan även beundra dem för att de vet så väl vad de vill.

Det handlar mycket om vilken syn man har på döden 

Nu handlar det mest om en befrielse för hans egen del....från sjukdom och lidande.

Ja ni kanske förstår våndan

Jag behöver släppa och se att det inte ligger på mitt ansvar.....eller

Hur vill jag minnas honom

Oj, vad det här har varit jobbigt.....även för mig

Med kärlek och hopp om att att allt blir som det ska.....Maria