Förnärvarandetankar....slut eller början.....

Vad jag kan minnas har jag haft ungefär samma känsla så här i slutet av ett år

Den känns lite så där "new age-ig".....om ni förstår hur jag menar

Vilket antagligen beror på att jag väljer att känna så vid den här tiden

Hamnar i ett tillstånd min själ mår bra av

Ett lugn snarare än en oro inför vad ett nytt år kan erbjuda

Men ändå lite av en flumkänsla.......gillar den

Samtidigt som jag kan tänka.........varför skulle det vara skillnad på just den här tiden på året mot den övriga tiden vi lever i

Kanske för att vi av tradition både gör bokslut, nystarter och annat i början av året

Men hur vi vill leva och tillbringa vårt liv har vi ju möjlighet till vilken tid på året som helst

Det vi alla har tillgång till och samma möjlighet att använda oss av, men sällan förstår hur mycket det på verkar är väl våra Tankar......

OM oss själva OCH omvärlden

Hur vi använder oss av dem kan ha många olika orsaker

Visst har det stor om inte Enormt stor inverkan på vad du har fått med dig i livet

Människor som till största delen blivit kritiserade och tillrättavisade och sällan bekräftade 

fortsätter ofta med sin inre röst att kritisera sig själv. Och förbiser sin potential med rädsla för att misslyckas. Lägger ofta sedan ut det på yttre beskyllningar och glömmer/förtränger vem som har huvudansvaret för sina tankar

Men ansvaret för hur de används har vi var och en själva

För att "skylla"(för att hårdra) på uppväxt, personer eller händelser

hjälper ju inte en människa framåt direkt

Jag vet att det kan låta hårt för den som upplevt både trauman, sjukdomar eller vad det nu må vara som fått hindra en människas fortsatta utveckling

Men sina egna tankar kan man bara göra något åt med egen kraft

visserligen med yttre hjälp men den INRE förändring kan man bara göra själv

Det ansvaret är man skyldig sig själv för att nå dit man vill och det är den jag menar är det viktiga

Detta har sagts i århundraden ändå behöver (åtminstone jag)påminnas ideligen om detta

En påminnelse jag visserligen gärna tar för att bli medveten om vad jag tänker om mig själv och mitt det liv jag lever

Så att känna mig lite "new age-ig" gör mig gott och medveten

Ska nog inta den känslan och tanken länge.....om inte föreviga den.....who knows

Ja, det här är mina "förnärvarande-tankar"

Vilka är dina.....frågetecken....

All kärlek....Maria

Underbart att känna in sin stämning

Jag bara älskar dessa morgnar när det fortfarande är mörkt ute och jag får tända ljusen runt omkring mig. Det blir stämning både inom och utanför mig. Det blir t o m mycket godare att äta frukost. Något visst är det allt......
Jag kon nog erkänna att jag inte  lika lätt kan känna in denna känsla av stämning i fullt dagsljus. Det blir ett lugn och en harmoni som jag önskade fick råda oavsett sken. Man kan ju undra varför egentligen. Det är så jag känner i alla fall. Under förmiddagen såg jag en sekvens på  TV4:as program och blev påmind om detta med mindfullness. Vilket råddes till att göras ca tre gånger om dagen för att hamna i ett mer avspänt förhållande till sig själv och omgivningen. Ett mycket bra råd absolut. Men om det heter mindfullness, meditation eller ren avkoppling tror inte jag personligen spelar någon roll. Vi glömmer lätt att bara vara precis där vi är.....just nu! Inte vad som hände nyss eller om en timme utan just NU!
Ja det är väl faktiskt något som kan ge en känsla av lugn, harmoni och stämning av i fullt dagsljus.
BARA VI GÖR DET! Det var just det!
Jag antar många är som jag........börjar i perioder flitigt med meditation för att ta hand om min kropp och själ.....för att efter den tid börja skjuta på det till.....sen.......men som en liten syster brukar påminna mig om.....det blir bara senare! I andra andetag kan man ju undra hur mn kan glömma att ta hand om sig själv. Det låter ju inte klokt när man uttalar det:
-Hej jag heter Maria.....och jag tar inte hand om mig själv.
Nej, vet nån vad.....det kändes då inte stämningsfullt inte.
Nu ska jag bli bättre (igen) på att bara vara.....vad det än heter.....bara det ger en känsla av stämning, lugn, harmoni för ett bättre välbefinnande. Snart stundar ett nytt år med nya chanser till att gå sin livsbana fullt ut.

All kärlek.......Maria

Min jul födde lite tankar

Jag kan inte annat säga än att jag haft en underbar jul. Umgåtts med nära och kära hemma hos min äldsta dotter på julafton. Ätit god mat och godis. Sett de små öppna (berg av) paket, förundras över vem tomten egentligen är.
Är han på riktigt.....varför har han dessa kläder och kommer bara vid juletid.....hur kom han hit??

Visserligen har jag även jobbat hela julhelgen.....vilket ger en annan aspekt på det här med julfirande...... hur olika den kan se ut. Vissa av de jag jobbar med vill bara att helgen ska vara över....vissa låtsas knappt om vad de känner inför denna familjehelg. Vissa tycker den är helt ok. Men ingen jublar direkt

Själv kan jag störas av tanken......är det nödvändigt med alla dessa paket?
Nu menar jag överlag! I genomsnittshemmen! Märk väl!

Vet barnen själva vad dom önskat? Eller vem de fått det av? Finns det något värde för de små i att få "sjutioåtta" paket? Eller kan det vara så att det var (bara) en eller två av dessa som egentligen gav den glädje man (eller jag) vill att det skall ge med en julklapp.
Någonstans därinne hos mig vill jag helst ge av kärlek till mottagaren. Få se en hjärtlig glädje över en present som tänkts eller t o m gjorts till densamme. Det kanske är lite gammalmodigt tänkt. Men då är jag väl gammalmodig då. Trivs med det!
Jag missunnar ingen vad de fått. Märk väl igen!
Men jag tycker nog att det går lite till överdrift med denna julklappshandel. Speciellt när jag märker att det hela tiden mäts........
Jag har lovat mig själv att aldrig låta mig mätas med hur mycket eller hur många jag köper. Det får stå för dom som har problem med det. Om jag mot all förmodan skulle bli "populärare" för att jag köper dyrare eller ger mest.....hoppas jag slippa veta om det och betackar mig den populariteten.
Min intention är att låta de som finns i min omgivning vara dem dom är och älskar dem rätt upp och ner så. och hoppas att också jag får vara just Jag....som jag är.

Men i syvende och sist älskar jag denna helg av mys och massa god mat. Fina filmer och långa promenader.
Det mesta går att kombinera trots jobb och annat.....det mesta beror på hur man fördelar tiden.
Jag är frisk....vad jag vet....och har möjligheten att både jobba och fira jul med min familj.(Även om jag skulle velat vara ledig) Det är ju fantastiskt egentligen. När man vet hur många andra har det runt om i världen och ganska nära runt omkring oss.
Tacksam är vad jag är!
En God fortsättning och härliga dagar önskar jag er alla, fram till det Nya året kommer med nya möjligheter till att ge både kärlek och ett fortsatt chans till utveckling.........all kärlek Maria

Mina tre härliga barnbarn med tomten

Lilla Ida provar kusin Axels mössa. Min fina mamma sittande. I bakgrunden min ena dotters svärmor

Decembertankar

                                             * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Så här i stunder före julen och i det snart stundande nyåret börjar många summera det gågna året. Så också jag. Har jag gjort något av det jag ville med detta år?

Om jag ska vara alldeles ärlig........inte mycket!

Det känns mer som om jag bara sett tiden an så att säga. 

Ändå finns det så mycket jag känner mig tacksam för 

och mycket som jag funderar.......varför har jag inte gjort något åt det?!

Vad är det i mig som gör att jag fortfarande går med på så mycket jag inte vill?!

Jag har en känsla av att......det liksom står still.....stagnation....?

Men vad är det då jag vill?

Ja, ni förstår ju!

Med dessa frågor florerande i huvudet känns det ofta ganska fullt.

Ett tag kändes mer eller mindre som en press att jag absolut skulle göra något speciellt med mitt liv efter cancerbeskedet.

Så pass att jag t o m glömde vad som egentligen hände

Jag helt enkelt förminskade mina egna upplevelser och känslor.....det fanns de som hade det mycket värre!

Mitt var ingenting liksom.......

Jag liksom tillät mig inte riktigt att sörja den del av mig som togs bort.

Visserligen är jag konstruerad efter det.....men kom ihåg! Det är ingen ersättning för sin egen kropp eller vad som hänt.

Så nu i skrivande stund upptäcker jag vad jag tillåtit mig Detta år.......bara varit där jag är just nu

Japp det är så det har varit

Därav känslan också att inget gått framåt.....utanför mig

Men inuti mig har det hänt en hel del

Och jag är så tacksam för min härliga familj med alla tillhörande

Små som stora knasbollar

Tack från hjärtat att ni finns i mitt liv

Bara så där en vanlig eftermiddag i december........Kärlek....Maria

Underbara stunder med olika firanden.......

Alfred 6 år på sitt rum

Längst fram till höger näst längst ut står min Alfred

Förra veckan firades mitt äldsta barnbarn, Alfred, sin 6 års dag. Ibland helt ofattbart att han blivit så stor. Någon dag efter var det dags för luciafirande med hans förskoleklass i Cassels Grängesberg. Alfred var en mycket inlevelserikt sjungande tomtenisse. Han gestikulerade med hela kroppen då han sjöng (vilket ska erkännas ingen av oss trodde han skulle göra......blyghet), men se där hade vi fel. Så Härligt att se.

Ett julspel av de lite äldre barnen

 Jag har även haft lille Axel, näst yngsta barbarnet, till låns en hel helg. Ett riktigt pussgurkebarn som är lika omtyckt av Vår fyrbente vän. Han hade också luciafirande på sitt dagis. Vilket han tyckte var kul en stund, sen var det roligare att stå bland publiken och betrakta sina kamrater från andra hållet

Axel och Arvid....kärvänliga vänner

Axel som är pepparkaksgubben

 

 

Det här är sådan där stunder man samlar på sig i livet och får en att le lite extra.....med andra ord....Kärlek

Jag var (lite grann) till Italien för någon vecka sedan

Rosalies Deli blev en liten favorit

Vem på väggen om inte självaste Gudfadern

För några veckor sedan tog jag och min man oss en liten weekendresa till Örebro.
En fin stad med mycket små fina butiker och restauranger.
Vi fann en liten Italiensk restaurang Rosalies Deli, inte långt ifrån vårt hotell vi bodde på, närmare bestämt Behrn Hotell på Stortorget i centrala Örebro. Sååå fint allting och en mycket trevlig stämning och personal må jag säga.
Det spelades lite soft italiensk bakgrundsmusik hela tiden på restaurangen.......ja man nästan förflyttades till varmare breddgrader bara av stämningen.
Ja, det blev en helg att minnas med glädje.
Sådant vi båda behövde, då vi sällan gör något på tu man hand.
Men ack så viktigt......inte att förglömma!!
Jag kan nog säga med säkerhet att det kommer att bli ett återkommande nöje. Om det nu blir till Örebro igen tänker jag låta bli osagt. Men på tu man hand.......Jajjamen!
(psst......detta inlägg hade jag gjort för länge sedan.....trodde jag....bara glömt publicera. Ja så kan man också göra en dag i december) Kram på er där ute.....Maria

Vårt stora fina rum på hotell Berhn mitt på Stortorget i Örebro

Ibland känns tilllvaron som den hamnat på sned.....

Foto från en morgonpromenad 14:e november

För lite över en vecka sedan miste två unga pojkar sina liv i en tragisk bilolycka, två klarade sig med hjälp av efterkommande vardagshjältar som gjorde en heroisk insats. Man kan ju bara ana sig till att dessa två som fick fortsätta sin livsbana, nu är tacksamma för sin andra chans till att fortsätta leva sitt liv
Hos mig väcktes återigen det här med meningen......vad menar vi med det?
Att de fullkomligt skulle ryckas bort i 19-års ålder.....vad är meningen med det? Vilken mening finns? Ja, jag finner ingen alls!
Hela tillvaron ställs på sned......en slags förlamning av både ord och handling......Varför händer detta?
Jag tänker......det finns människor som lider av både ålderdom och sjukdom och har ingen annan längtan än att få avsluta sina liv. Så händer detta!

Ytterligare något väcks hos mig dagen därpå, när några pratar om pengar, prylar och vad man kan göra och inte, och vad andra tycker om det.......Jantetänk!! Vi är rädda för så mycket, sätter upp så många inre hinder, och tittar alldeles för mycket på hur andra gör.
Ja det blir så futtigt och ytligt i mina öron......herregud är det så här vi håller på och bryr oss när vi har chansen och leva livet fullt ut. Vi har möjlighet att förändra det vi inte vill ha. Eller helt enkelt förändra tankebanor så det tillfredsställer våra behov och möjliggör både drömmar och livsväg.

Jag själv ser också hur jag har gått med på alldeles för mycket under många år. Klivit år sidan och stått ut för att jag borde förstå. Hållt inne med både frustration och sorg för att rädda andra. Men nu går det inte längre....
Jag skuldbelägger ingen, det är helt självpåtaget......
Jag blir så medveten om vad jag inte gör och vad jag borde göra.
Jag har livet för att leva mitt liv.
Jag är tacksam för så mycket, men varit dålig på att visa det.
Jag har möjlighet att göra förändringar, byta tankebanor och använda min tid till att uppfylla mina drömmar och på den väg som känns rätt för mig och mitt liv
Det kan medföra både obehag och rädsla men jag lever fortfarande

Ja, det här är tankar som kommer till mig ibland i novembermörkret

All kärlek och längtan efter att backen skall bli upplyst av vita gnistrande flingor snart...Maria

En helg med inbjudan till eftertanke och reflektion

Ibland när livet bara rullar på har jag en önskan om att  eller snarare ett behov av att bara få bestämma min egen tid s a s. Eller som min fyrbente vän vill ibland på våra promenader.......bara sätta sig ner där det passar och bara vara.
Den här helgen har varit en sån helg. Mannen har varit på jaktresa, sonen lanat med sina "lanvänner" och mina döttrar har med sina respektive familjer varit på olika håll i landet.
Själv har jag varit ledig från jobb hela helgen. Haft fritt spelrum för vad jag vill. Lite ovant men skönt också.
Jag har ätit gott, tittat på mitt favoritprogram "Så mycket bättre", varit till min fina mamma och med henne besökt kyrkogårdar,( platser jag tycker om), läst lite, tänkt mycket, promenerat och druckit stora koppar kaffe med smak av kardemumma. Snart ska jag hämta sonen och sedan gå ut för att hämta lite granris för att göra fint på  gården. Ja, bara skrutta runt utan krav.
Visserligen har den inre rösten gjort mig påmind om vad som skulle behöva göras, men mitt behov har varit att helt enkelt bara skita i det.......såå skönt så......känn på den!!
Att få förvalta sin tid utan krav är också viktigt.....för mig!

Kram å kärlek så här en söndag och farsdag....Maria

Kärlek på fyra ben

Arvid Persson

heter han min fyrbente kärlek.

(nejdå han har inte självlysande ögon....bara "mamma" som inte lyckats fota så bra)

men full av kärlek är han, min goa vän

Puss

Underbara morgon.......är det sant?

  Ja, nu kan man ju undra vad det är för fråga. Är det en underbar morgon eller inte?
Jag kom bara att tänka på vad jag diskuterade härom dagen med en vän till mig.....just det här med att leverera en sanning till någon annan.
Dessa bilder är tagna imorse på min morgonpromenad. En sträcka på 5-6 km, samma sol, samma by, men sett ur olika vinklar. Alltså helt beroende på vara jag står och tar min bild. För att i nästa stund återge vad som för mig är en underbar morgon. Delge min sanning.
Likadant kan jämföras med när vi skall beskriva hur vi upplever någon händelse eller kanske rent av livet självt.
Det kan helt bero på var i livet vi står just nu. Vad jag har fått med mig i min mentala ryggsäck och hur jag tolkar omvärlden.
Vad är det vi ser och hur upplever vi det?
Jag kan tycka dessa morgnar med frostnupna gräsmattor och solens smekningar på trädtopparna är alldeles underbart och friskt
Medan någon annan kan tycka att det är mest deprimerande och en jobbig tid
Vad är rätt och vad är fel?
Vad är sant och inte?
Ni hänger med vad jag tänker va?
Vi har alla vår sanning....rätt eller fel....det vet vi bäst själva.
Sen anser och tycker jag att vi skall ha full respekt och förståelse, så gott det går, att vi tycker och är olika. Men alla, var och en, behövs och kompletterar varandra. Visst är det fantastiskt.

     All värme och kärlek.... Maria

Skratt och glädje kan aldrig vara fel

För någon dag sedan hade vi utbildning på mitt jobb. Oftast handlar det om ganska allvarliga saker. Om bemötande och tillvägagångssätt, för att det skall bli så bra som möjligt för alla berörda parter.
Vårt jobb innebär alltför ofta även att vi som personal blir kallade för både det ena och det andra av de vi hjälper. Vi vet att det oftast handlar om deras egen frustration och inre upplevelser som läggs ut på oss. Detta av både boenden och anhöriga
Det händer även att vi får varma kramar eller blir godtagna som personal i deras värld som kan vara i kaos.
Vilket värmer något alldeles oerhört. och blir värt jobbet.

Visst det händer att vi blir uppmärksammade av chefer och ledning, men kanske inte så ofta som det behövs.

Mycket p g a detta blir det en viss jargong bland oss personal. En viss humor som oftast innebär att vi får skratta så magen gör ont. MEN va den behövs. Det skulle liksom inte funka annars.....tror jag.

Men att få le, skratta eller överhuvudtaget känna sig i positiva energier är livsnödvändigt för oss som individer.
Det påverkar säkert mycket mer än vad vi kan ana. Utan att du för den skull gå in på några närmare analyser.
Ibland skulle det behövas skrivas på recept.......le, skratta och var glad.
Ja, jag vet, det finns tillfällen det inte känns helt lätt.....men vem har sagt att det är just då du skall skratt eller le. Vi har ju många sidor av oss själva, och alla har vi fått för att använda, vad ska vi annars med dom till.

Jag fick bara en sån där tanke om hur underbart det är att se en leende, glad människa....oavsett ålder eller kön. Det är lika underbart när det händer.

Nej, glöm inte att le till varandra......det är så underbart att möta.....eller ge någon

Ha en härlig torsdag och tänj på smilbanden

Värmande kärlek
Maria

Att gå i "rätt" riktning

Vi pratar ofta om att vi skall gå i rätt riktning eller

Välja den rätta vägen

Vi hamnar i vägskäl och vet inte vilken väg som är den rätta....

Men är det så?

Vet vi inte vad som är rätt riktning?

Eller väljer den rätta vägen just då?

Jo, baske mig....jag tror det

Just då vid det tillfället, när det nu är, väljer vi det som vi tror är det rätta

Även om det så är p g a förväntan eller påverkan

så är valet ändå vårt.

Även om någon annan står och väljer och jag inget annat säger.....

Har jag gjort mitt val och får så också tro (om så är) att det är rätt just då....

tills dess att jag inser annat

Då kan jag göra ett nytt val och välja mig i rätt riktning....för mig

Sen finns det ju massor av vägar, avkrokar och stigar som leder fram till det mål jag har

Mycket sällan är vägen spikrak men riktningen kan vara rätt

Det behövs bara lite extra erfarenhet och kunskap som skall läggas till på vägen 

Sen behöver vi nog var och en till mans sätta upp fingret och känna vilken riktning som är bäst för just mig

Helst helt utan värderingar

Alla och allt behövs på nåt sätt

Praktiker, teoretiker, introverta, extroverta osv osv

Ibland kan man tacka sin lilla "box" man byggt upp och som kanske agerat som ett skydd

men också kunna ta sig utanför den helt handlöst och möta utmaningar för att utvecklas vidare till den potential man besitter

Ja att vara människa kan vara komplicerat men för det mesta alldeles förbaskat underbart

Kram kärlek och höstregnskimmer

Maria

Andlig längtan.....eller nåt mer

 

Sådana här tillfällen när jag på nåt sätt varit sjuk eller känt mig låg på nåt sätt,

infinner sig min längtan än mer till den andliga sidan av mig själv.

Det känns som jag på nåt sätt tryckt undan den eller snarare inte lyssnat på den

 

För även om jag blir sjuk i förkylning, som nu, eller när det varit av allvarligare art

har jag känt mig "hållen" eller hur jag ska förklara

Som om det finns nåt mer, nåt större som omsluter mig och det som är "sjukt", eller symtom på att något inte är ok.

Som en famn att lägga sig i

 

Det som hindrar mig att bara befinna mig där är tjattret som vi ofta har med oss

-men är du verkligen så sålig

-borde du inte gå iväg tll jobbet nu

-tänk va pengar du förlorar dessa dagar

-känn inte efter så mycket

 

Medans den andra sidan säger

-lyssna nu till vad kroppen säger

-ta den tid du behöver

 

Sen händer andra oförklarliga saker ibland,

som i slutet på förra veckan när jag var inne hos en boende på mitt jobb.

Den här mannen brukar spela mycket musik och har cd-skivor liggandes lite varstans i sitt rum

Till saken hör att han har en psykisk diagnos och brukar prata om att det finns nåt på hans rum

 vilket brukar antas som en del av hans hallucinationer, men hur förklarar man det här?

Den här dagen spelade han ingen musik men cd-skivorna låg utspridda

Helt plötsligt när vi pratade med varandra lyfte sig en av cd-skivorna och sprack i två delar

Båda reagerade vi och sa.......men vad var det där

Tja, det kan man ju undra...

Han fick ialla fall bekräftelse på att det finns nåt i hans rum

Jag sökte först logik.....spänningar.....men den lyftes och sprack

Nej.....en enkel förklaring fanns inte kände jag

Nåt mer.....?

Spännande blev det i alla fall

Nu vet jag väl inte om detta ingår i någon slags andlighet

men jag ville berätta just med tanke på att det kan finnas "Nåt mer" på olika sätt

 

Ja det var lite av vad som cirkulerade i mina tankar denna söndagsmorgon

Hoppas ni har kontroll och kontakt med er andliga sida ibland eller ofta

 

All kärlek

Maria

 

 

 

Tillbaka för tidigt....eller.......

Förkylningen som startade redan förra veckan och som höll mig hemma några dagar i början på veckan, men jag var tillbaka på jobbet torsdag fredag, gav sig tillkänna i ny utformning inatt. 

Jag vaknade mot morgonsidan av en huvudvärk som fick mig att må illa. Det var bara att ta värktablett och hoppas att det skulle släppa.
Jag hade ju bestämt att jag skulle gå långpromenader, trädgårdspyssla och ev åka på nåt trevliga evanemang, när jag har ledig helg
- Men tji fick jag.......det är tydligen horisontalläge som lämpar sig bäst för min kropp numera.

Ja, ja , ja jag vet. Jag stannade väl inte hemma tillräckligt länge. Tyvärr lär jag mig aldrig.
Jag tror inte någon på mitt jobb klarat sig från denna envisa sjuka.
Dessutom tror jag vi är lika dåliga på att stanna hemma tillräckligt länge.
Man undrar ju varför......pengen.....japp.....ligger till grund för många
Jag vet också att det finns känslan av att vara "sämre" eller mindre bra för att man stannar hemma vid sjukdom. Visst är det komplext med tanke på att vi ändå har en typ av vårdyrke. Vi borde ju vara dom som stannade hemma för smittorisker och dyligt. Men faktum är att jag tror vi är sämst på just detta.

Nej hörni, nu ska jag titta på körslaget. Sen blir det et program på TV3 med en av mins favoos i, Sanne Salomonsen tillsammans med Jill Johnsson och någon mer. Kan bli bra.

Ha en härlig lördag kväll

Värmande kärlek Maria

Ålder eller bara en siffra

Idag tänker jag hylla mig själv med en blomma jag älskar.....ranunkel

Jag tycker dom är så vackra.

Och hur ofta hyllar och hedrar man sin egen ålder och födelsedag

Äsch, det är väl inget att gratta eller hylla, jag blir ju så "gammal", säger många.

Ja just det, det är väl det som är nåt att fira....att man i så fall Blir gammal

En del fick aldrig uppnå ålder nog för att ens få kallas sig gammal

När slutar man hylla?

Ska alla vara "unga" för att firas på nåt sätt

 

För mig har det kommit att bli mest en siffra

Att jag blir äldre/gammal eller vad man nu vill kalla det, gör mig nada faktiskt

Rätt skönt i denna ålderfixerade värld

Vilket är jag är född kan jag inte göra något åt

Det är ju fantastiskt för varje år jag får, känner jag

Vi vet ju alternativet......

 

Så Tack för ännu ett år 

Jag önskar mig att det bara blir bättre

Värme kärlek och åldersglitter...hihii

Maria

Sötsaker för foten

Jamen.....hur lycklig blir man inte när man får sådana söta saker i brevlådan.

Visst är dom söta?!

Jag tror jag skrivit tidigare någon gång att min mamma är en kunnig hantverkare och är mycket kreativ.

Hon har nu för tiden något för händerna för jämnan.

Dessa vackerheter kommer att komma väl till pass nu när vi möter den kallare årstiden i vårt avlånga land.

Så Tack lilla mamma, dessa kommer att värma gott.

Puss kärleksbombardemang å kramar

Maria

En rosa månad med mycket tankar

Denna oktober månad som går i rosa med tanke på bröstcancer, insamlingar och bidrag till fortsatt forskning och hjälp till oss som en gång fått den diagnosen.

Jag tycker det är fantastiskt......men......det minner mig också om hur det en gång varit.

Det är inget jag tänker på dagligdags......absolut inte!

Jag hade fullt förtroende direkt till vår sjukvård....

Men en viss oro finns ändock där just i denna påminnelsens månad om att det kan hända igen.

Garantier har ingen......om nåt faktiskt

Tacksamheten till att jag är den jag är idag är stor

För snart två år sedan då jag fick mitt besked fanns det ändå tillfällen då jag lekte med tanken......tänk om..??!!

Vad skulle jag göra då?

Nu tänker jag.....

Gör jag det då?

Om inte......vad hindrar mig nu?

Ja denna rosa månad får mina tankar att cirkulera i livets stora banor

Men tacksam är jag och det är gott nog....för mig

Puss    Kram   å    Kärleksbomber

Maria

Från vackert landskap till sängläge

Jag har i helgen tillsammans med några av mina nära och kära besökt Karlstad.
Uttrycket som staden är känt för, "sola i Karlstad", gav sig väl tillkänna.
Med hela sin prakt sken solen i de två dagar vi befann oss där......så vackert så.
Jag har även hört tidigare att folk är väldigt tillmötesgående där, vilket också verkade stämma faktiskt.

Stugan vi bodde i på Skutberget

Inuti stugan

Ser ut som en sommarbild fast det är i början av oktober

Tidiga morgnar med långa promenader intill frostbelagda gräsmattor 
En mycket lättsam och skrattfylld helg med både onödig och "nödig" shopping, som många av oss kvinnor gillar.

Tyvärr slutade helgen med att jag nu är rejält förkyld och mer eller mindre sängliggande.
Ja, det var redan på gång innan jag åkte men på nåt vis lyckades jag stävja den under vår Karlstadsvistelse. Men redan på hemvägen därifrån gav sig hela min kropp tillkänna.
Natten innebar sedan frossa och vakenhet, så dagen har tillbringats i horisontalläge.
Visserligen är jag ledig från jobbet även denna dag.......men den hade ju kunnat tillbringats på annat sätt kan man tänka. Men.....nu vart det så här....då är det väl så här det skall vara för mig just nu. Ni vet...det blir det där läget man endast bara får gilla helt enkelt. Om det nu är så "gilligt". Ja, ja......det är så det är Nu.

Bilder från vår semesterresa till Taurito på Gran Canaria

Här min Emelie flanerande på motsatta sidan av vårt hotell

Gym fanns naturligtvis.......testades av mig och dotter en av dagarna

Mommos lilla kärleksbubbla....Axel

 "Nöjesfältet" strax nedanför våra rum. Vi bodde i hotellet som syns till vänster i bild

 Så här såg det ut från vår balkong kvällstid......underhållning för barn och vuxna varje kväll

 Överraskningarnas tid är inte förbi........dessa tu förlovade sig på Taurito. Kärlek till de båda<3 br="br">

 Vy från vår balkong dagtid

 Kolla in benen på sonen Gustav efter dag nr 1.......brännskadad och fick frossa.....ajajaj

 Ja.....jag fångade en bild av mig själv också

 Familjen Fritz/Haglund.......riktiga fiskar

 En dag på Anfi.......hihiii.....vi ser verkligen ditställda ut. Så varmt så man helst inte velat haft något på sig. Ett fantastiskt fint ställe

 Här sparades det inte på lyxkänsla......bubbelpool inne i ett av sovrummen. Fanns ytterligare ett ute på balkongen längre bort i lägenheten. Wow!

 Verkligen vackert.......och lyxigt på nåt sätt

LITE skillnad mot vår balkong på Taurito

 Badlandet mitt emellan alla hotellen.......supersaltat vatten.....underbart!

 Entréhallen på vårt hotell

 Denna "utanpåhiss" fick vi åka i till sjätte våningen till våra rum

 Denna vackra fontän var placerad precis intill matsalen.....såå vacker.