DIPLOMERAD SAMTALSTERAPEUT

VÄGLEDARE, MOTIVATOR OCH LIVSNJUTARE SOM

DRIVER DET EGNA FÖRETAGET " ÄNTLIGEN"



Välkommen

Du är varmt och kärleksfullt välkommen till min blogg som handlar om mig och min syn på Livet. Tankar jag vill ventilera och kanske inspirera.

måndag 31 oktober 2011

Underbara morgontimmar.....


Nu när jag då äntligen är hemma igen känner jag enbart Tacksamhet
Ser Världen och Livet på ett nytt sätt Igen
Intet ont som inte har något gott med sig......Det är så sant för mig just nu
Under min vistelse på sjukhus en vecka har jag mött så många fina människor
Kvinnor och män som verkligen hamnat på rätt ställe vad det gäller sitt yrke
En och annan avvikare finns alltid....men de har bara mer att lära.....och jag behöver inte lägga min kraft och energi på dom.....det ansvaret för dom ta själva
Positiva, vänliga , ödmjuka och trygga
Vad mycket det gör i en rehabilitering......Oj oj oj.....hur viktigt som helst!!!
Det var länge sedan jag själv kände mig så positiv.......
Vissa nätter grät jag faktiskt av ren tacksamhet.....det var en skön gråt....den kom liksom långt inifrån mig själv......något som inte fått passerat min egen stolthet och rädsla inför det som varit kom nu som ett vackert höstregn från min själ
Jag grät också när jag fick duscha första gången efter operationen och såg mig i spegeln.......
-Maria.....du är inte bara hel igen.....du är t o m vacker
Jag kände mig så vacker med min helande kropp
Jag visste faktiskt inte att det varit Så viktigt för mig
Kanske har jag tagit allt lite för givet att det skulle gå så bra, men jag tror också det gett mig styrka
Så nu när jag sitter här hemma och äter min frukost....kan titta ut i det vackra runt omkring mig
inser jag vad livet kan vara föränderligt och skört. Allt som varit har gett mig ytterligare inre styrka och erfarenheter. Inget blir självklart utan bara klarare

Med värme och kärlek Maria

söndag 23 oktober 2011

Jag överlämnar mig..........


Just nu står jag inför ett överlämnande av min kropp i full tillit till läkarvården och plastikkirurgin
Aldrig hade jag väl kunnat drömt att detta skulle hända......Men vem gör det....??
Jag är ändå så Tacksam att jag får den här chansen och klarat mig så bra trots allt
Visst det är en resa med cancerbesked och avidentifiering av kroppsdelar som är en del av en själv
Men som sagt.....nu överlämnar jag mig för att "helas"

Med värme och kärlek hoppas jag att ni tar hand om er därute
Maria

onsdag 19 oktober 2011

Börjar ladda för att landa


Under morgonens promenad med min fyrbente vän slås jag av känslan att jag börjat gå ner i varv....landar i mig själv inför kommande händelser.
På måndag är det dags att styra mot Falun för att dagen därpå bli opererad.....den här gången tas inget ifrån mig.....tvärtom.....nu blir jag "helare".
Till en början efter min operation tog jag inte in vikten av att ha förlorat ett bröst....senare varje gång jag mött mig i spegeln har jag inte sett MIG... med tiden har det växt fram och blivit självklart med en nytt bröst. Jag sa visserligen till om det direkt vid samtalen då operation bestämdes att jag ville göra en rekonstruktion för jag vet att det kan ta lång tid innan op görs annars.....men kände också ett tag att...."ska jag verkligen...??" För mig påminner det mer om cancern utan bröst än med.
Visst jag är fullt medveten om att det både kan bli smärtsamt och långdraget eftersom jag skall ta från min egen kropp.....men jag förutsätter att allt kommer att gå bra.
Jag har fullt förtroende för vår kirurgi och deras kunskap.

För mig personligen känns det viktiga att jag kan landa i mig själv och vara i den jag är för att reslutatet skall bli så bra som möjligt.....även inför återhämtningen efteråt.
Jag ser faktiskt fram emot att få ge mig själv den här tiden. Och jag tänker se filmer jag inte gett mig tid till......läsa böcker som jag inte "hunnit" med.....och nya som sätter mitt intellekt i högform...hihi.

Med facit i hand stannade jag hemma alldeles för kort tid efter min canceroperation och det har verkligen känts i både kropp och själ.
Det är faktiskt först nu jag känner mig I mig själv igen....och då är det dags för nästa ingrepp.

Men ni ska bara veta hur Tacksam jag är för att allt ändå gått så bra

Med kärlek och värme Maria

måndag 17 oktober 2011

Njutbarheter för min själ...är också framtiden

När "framtiden" kommer och hälsar på klappar hjärtat några extra slag.... ögat blir tårfyllt när hon ger ett leende




Vissa små själar har fyrbenta kompisar som följer dom som en skugga



....och en mormor känner bara.....Tack

lördag 15 oktober 2011

I egen person med rökelse och affirmationer

Nästan varje dag tar jag ett nytt affirmationskort i mina två helt olika "korthögar"

Dagens eller rättare sagt kvällens affirmationer bestod av

VISDOM:
Som en mästare har jag accepterat den jag är och mitt öde.
Jag låter livets ström föra mig framåt, jag accepterar allt.
Jag bedras inte längre av det tillfälliga utan lever med djupare mening och syfte

DET ÄR LÄTT FÖR MIG ATT FÖLJA MINA DRÖMMAR:
Att ha drömmar och sätta upp mål är en självklarhet för mig.
Jag vet precis hur mina drömmars liv ser ut, hur jag vill leva i det bästa av liv som jag kan föreställa mig
.
Jag vet vem jag vill vara, hur och var jag bor, hur det ser ut, vad jag gör, vilka som finns runt omkring mig och hur jag mår.
Mina drömmar ger mig mening i livet. Mening som gör att jag vaknar om morgonen och ser fram emot dagen med inspiration och glädje. Mening som gör att jag njuter av nuet, för det är ett steg på vägen mot mina drömmar. Varje steg närmare mina drömma ser jag som en seger och firar ständigt mina framsteg

Ja, jag kan då inte annat säga.....vi får det vi behöver....just nu

Med värme och kärlek Maria

Vad är mitt i livet.......



En eftermiddagspromenad efter lördagsjobb med min tanke.....När är vi EGENTLIGEN mitt i Livet......?

När är vi INTE mitt i Livet.....?

Vad avgör....vem avgör......?

Kan vi vara annat.....?

Med värme och kärlek Maria

torsdag 13 oktober 2011

Månen höll mig vaken inatt



Även morgonhimlen förgylldes av månens gyllene sken

Många tankar iinfann sig hos mig inatt....det blev nästan trängsel i hjärnan

Jag och min man blev intervjuade igår kväll av en tidning om hur min bröstcancer påverkat mig och min familj.
Det kommer att komma ut som en extra bilaga nu under bröstcancermånaden

Min tanke med det är att om jag kan vara till hjälp för någon annan i liknande situation med reportaget är jag tacksam

Det påminner mig också om......gör jag nu allt det där jag Vill göra......?!

Är jag där jag skall vara......?!

Vad har jag lärt mig......?

Vad är viktigt för mig....?

Jag känner mig så redo.... men för vad....?

Snart stundar nästa steg i helandet efter operationen.....pirrigt....Ja....men ändå efterlängtat
Jag har inte varit riktig vän med min kropp och hoppas nu på bättring

Tar hand om mig det gör jag....så gott Jag kan

Tar ni hand om er och hur.....och vad är viktigt för er.....?

Med värme och kärlek ber jag er att tänka till Maria

En del små änglar förgyller tillvaron en höstdag i oktober

Man har mycket funderingar som liten ettåring....





- Vad är det allt för någonting som ligger och skräpar på backen
det prasslar så härligt.....?
-Hmmm, undrar om jag kan lyfta ner krukan från stolen ...?

- Kan man få lite hjälp........?!