DIPLOMERAD SAMTALSTERAPEUT

VÄGLEDARE, MOTIVATOR OCH LIVSNJUTARE SOM

DRIVER DET EGNA FÖRETAGET " ÄNTLIGEN"



Välkommen

Du är varmt och kärleksfullt välkommen till min blogg som handlar om mig och min syn på Livet. Tankar jag vill ventilera och kanske inspirera.

lördag 30 april 2011

Så som de är


Det är ju för härligt med de små. Försöka mata en liten krabat som har fullt upp att upptäcka världen samtidigt som han äter, resulterar oftast i att gröten eller den mat han äter, sitter lika mycket utanpå kroppen som inuti.
Sen kan det ju vara skönt att få ta sig omkring utan blöja eller kläder.......Hihi bobbelibom....vad tror ni resultatet vart av det.
Johorå......en bajsklutt på golvet pluss händerna som hann dit och känna på det som kom ut i kroppen. Det var bara att tvätta sig och göra rent golvet.......då var det lika härligt att sitta och titta på sig själv när det helt plötsligt blev en hel pöl runt gumpen.
Ja de små liven är som de är......man lyssnar till sina behov och utför dom....punkt.
Ingenting är konstigt, det bara är så. Synd att vi glömmer detta med åren. Ja nog är det väl bra om vi går på toa när det behövs....annars blev det så mycket att ta reda på.
Men behoven vi har, hur mycket lyssnar vi på dom och sedan utför dom? Nja.....det är det nog lite si och så med. Likväl som vi ska lära barnen....kan vi lära av dom.

Med kärlek och värme Maria

fredag 29 april 2011

Helt härligt underbart




Kan man annat än vara lycklig när man få låna sina barnbarn ibland. Jag får nämligen låna denna underbara lilla människa HELA helgen.
Alltså Fatta......det är ju bara helt härligt underbart!!
Ni förstår ju......man får smaska, pussas och mysa......gud va härligt
Inte bara jag är lycklig, hunden Arvid bara älskar lille Axel......
Ja övriga familjemedlemmar också så klart. Men mest mommo.....hihi

Med kärlek och värme Maria

tisdag 26 april 2011

Ibland blir allt så "ovärldsligt"



Min morgon började ungefär som den brukar med en långpromenad i skog och mark runt där jag bor med min hund Arvid.
Jag studerade ett sommarställe i en skogsglänta med tanken......vad lite vi vet vad som pågår hos andra. Är det någon därinne eller.......
Luften kändes lite tung och som den skulle till att erbjuda lite regn. En stund senare blev det en rejäl smäll.....mycket dov och lite obehaglig. Åska.....eller.....men inget mer. Nog för att Arvid tittade på mig med sina frågande ögon......Vad var det där? Ska vi bli rädda....eller?

Mycket tankar cirkulerad under min promenad. Faktiskt en hel del på.......Hur är det egentligen?
Lever vi bara detta liv eller finns det flera dimensioner.
Mitt svar blir alltid detsamma.....Det finns fler. Men vad och hur.......Ja det är just frågan eller är det en känsla kanske. Vill jag tro det för det känns lättare och inte så definitivt.
Visst blir det lättare.....men jag tror hur som helst att det finns nåt mer. Nästan säker faktiskt!



Nu kom väl de här tankarna inte direkt från ingenstans. Nejdå, jag skulle på en anhörigs begravning till Västerås Domkyrka.
Det blev en mycket fin sådan. Visst det är alltid tungt och omedveten spänning men det var ändå lättsamt. Jag tänker också....vilka bilder och minnen dyker upp i var och en av oss.....
Min medvetenhet om vad allt "därute" blir liksom ovärldsligt, för vips....som man viftar med ett trollspö eller blåser ut ett ljus....så är någons tid utmätt och slut. Allt fortgår som ingenting har hänt. Visst det skall så vara. Men min tanke befinner sig i vad mycket onödigt vi gör och lägger energi på. Bryr oss i sånt vi inte har att göra med eller andra irritationer som istället kan transformeras till sitt eget liv.
Åter igen.....Leva Nu......Inte bara morgon eller Sen....För hur vet vi......

Med kärlek och värme Maria

onsdag 20 april 2011

VIKTIGT MEDDELANDE


Ja det är ju helt fantastiskt. Det är redan klart. Jag åker till Alfta v 20.

Tack Gode Gud och Bröstcancerföreningen

När det är meningen går det fort......

Med kärlek och värme Maria

Den där känslan......


Som sagt hade jag en känsla av att något skulle ske eller hända. Hihi....jag tror faktiskt att det så skedde igår.
Det är nämligen så här att Bröstcancerföreningen har en s k Mitt-i-livet-vecka i Alfta v20, och hon som föreläste om sitt liv för oss igår tipsade oss om att anmäla oss så snart som möjligt dit för att de hade inte fullt med deltagare den här gången. Det är en s k inspirationsvecka med god mat som ger energi, kroppskännedom, gruppstöd, frisk luft, vila och möten med andra i liknande situation. .....EN HEL VECKA. Dessutom vet jag att ena ledaren i alla fall, är psykosyntesare som jag.....bara det!
För denna vecka behöver man endast betala resan och medlemskap till CTRF på 250:-. Vilken chans!
Alltså jag har trott hela tiden att jag är s k för frisk för att få åka. Men det sa hon åt mig....Herregud ni har ju alla gått igenom en cancerbehandling och är ju faktiskt cancerpatienter fortfarande.
Som vanligt har jag förminskat min egen problematik!
Åååå....som jag tänkt att jag skulle vilja göra något sådant här för min egen skull! Måtte det nu gå i uppfyllelse:)

Jag har tagit chansen och mailat mitt intresse redan. Visserligen hade jag redan sökt semester v21. Men jag fläskar nog till med en till i så fall.....Life is now ;)

Det känns ändå bara som början på nåt liksom.........

Med kärlek och värme Maria

tisdag 19 april 2011

Vårliga ljuvligheter


Nu står de i full blom dessa underbara vårblommor som inger hopp om en underbar årstid.
Morgnarna är visserligen fortfarande kalla men så otroligt friska att befinna sig ute i.
Solen skiner med sin fulla kraft även idag och jag har faktiskt en ledig dag.
Den fick sin början med en skön långpromenad med lille Arvid och ska nu snart få innehålla en ny träff i Falun. Eller rättare sagt är det avslutning för vår lilla grupp.
Idag kommer en kvinna från Bröstcancerföreningen, som själv blivit opererad, och berättar om sina erfarenheter och möjligheter till ett fortsatt bra liv. Det ser jag verkligen fram emot

Jag har en sån där känsla idag......vad är det som skall hända. Jag vet inte om någon av er brukar känna så ibland. Precis som om man väntar på nåt....det liksom pirrar och görs sig påmint i kroppen om någonting mer....men vad?
Ja ja , det återstår att se. Men jag brukar lita på den.

Med kärlek och värme Maria

söndag 10 april 2011

"Blåsning"




Trots det fantastiskt blåsiga vädret som var igår, tog vi en promenad på nära två timmar i skogen i närheten där jag bor. På vissa ställen ligger det snö kvar, men med solens värme fick en stark känsla av att befinna sig i fjällen i varm dag.
På andra ställen var det helt bart och så lugnt att man t o m kunnat grilla om det funnits lust till det.
Hur det än är så är det så fantastiskt underbart att befinna sig så nära och mitt i det som är vår natur. Känslan av enkelhet, renhet och naturlighet är så underbart enligt mig.
Mycket tankar och härliga känslor om frihet och lugn kommer till mig i en sådan här miljö.
Mina tankar föll igår till dagens händelse. Vi ska nämligen på lille Axels dop, mitt än så länge minsta barnbarn. Denna underbara lilla människa som ger så mycket glädje.....Mommos lilla blåbärsmuffin.
Jag ser fram emot dopet, dels för Axels skull men också för att jag tycka er om kyrkliga miljöer. Utan att jag för den skull är det minsta religiös eller jag är det på mitt sätt. Jag har en tro men den kräver inte att jag måste följa någon speciell ritual. Jag tror som så många andra på något mer, något större som vi alla tar del av. Och det är den känslan jag även får när jag befinner mig i skogen, nära naturen.

Med värme och kärlek Maria

måndag 4 april 2011

Inutikänsla.......




Det har varit mycket sjukdomar, tragiska händelser och sorg runt omkring mig ett tag nu. Visst det är en del av livet, men allt kommer liksom på en gång. För mig blir det en påminnelse om hur skört livet egentligen är ändå.
Någon dör och en annan föds, och vi tar det bara för givet. Men Hur vi dör och När, det finns det aldrig några garantier för. Ändå planerar många av oss för hur vi skall göra om fem eller tio år. Men tänk om vi inte har fem eller tio år. Kanske är det då bättre att leva här och just nu. Självklart kan man ha en viss framförhållning. Men att leva mitt liv medans jag lever får bara större och större betydelse. Det kanske låter tjatigt och en aning klyschigt men det bryr jag mig inte om. Nu handlar det inte längre om radikala förändringar. Utan Hur jag lever och Vad jag säger som har betydelse.
Att få vara tillsammans med dem jag tycker om och älskar ger mig mening att leva vidare. Sedan att få känna att jag får något tillbaka....som från barn och nu mina barnbarn är helt fantastiskt.
Hitta den där inutikänslan av kärlek man bara vill ösa över de minsta som förhoppningsvis har ett långt och helt härligt liv framför sig. Det liksom bara bubblar inifrån och ut i ögonen när man ser i ett litet barns ögon hur det lyser förväntan och hopp om framtid. Den känslan är så stark och ger så mycket. Mumma för en mormor må jag säga......

Med kärlek och värme Maria