Summa sumarum.....

bilder från Hornslandet






Jag vaknade imorse av att det kom ett stilla sommarregn.....det ljudet kan vara både härligt och inte. Nu tänker jag på det vi så ofta pratar med varandra om....vädret...eller utfyllnadsprat skulle jag vilja säga. För är det nåt vi märker, de flesta i alla fall, är det väl vad det är för väder, ändå kommenterar vi alltid på ett eller annat sätt. Antagligen för det är nåt vi har gemensamt. Och just regn läggs ofta fram som en liten klagan eller också säger vi. Jamen det skulle bli fint till helgen i alla fall. Men regn behövs också....och kan vara alldeles underbart att befinna sig i....renande på nåt sätt, enligt min mening och känsla. DOCK i måttliga mängder. Men visst är solen helt fantastisk och livgivande också

När jag konstaterat att det är regnutstyrseln som behövdes idag för min morgonpromenad, drog jag på mig den och gick ut. Vad händer då tror ni....Johodå...SPÖREGN...nu skulle man ju inte klaga då...haha det gör jag inte heller....det var bara så där lite läskigt och plaskblött åt mina fötter...kändes lite barnsligt kul att fortsätta gå trots att det just plaskade..lite trotsigt och obstinat...ganska härlig känsla. Barnet i mig kom igång..hihi

Väl ute gick mina tankar till de dagar jag,min man och son, var till Hudiksvall på fotbollscup för så där fjorton dagar sedan. Vilken härlig stämning och en underbar stad. Jag måste erkänna att jag liksom glömmer att det kan vara så fantastiskt fint uppåt i vårt avlånga land. Det hörs och pratas mest om våra sydligare delar av landet...tyvärr.
Grabbarna var jätteduktiga att spela trots att de var ett ihopsatt lag Smedjebacken/Söderbärke som endast tränat gemensamt en gång innan cupen. Alla verkade glada och nöjda på ett nytt sätt. Mycket berodde nog också på ett bra ledarskap med både humor och allvar som passade killarna.
Mellan matcherna var jag, min man och en av mammorna ute på lite sightseeing runt Hudik bl a till Hornslandet, helt underbart att blicka ut mot horisonten och långa fina stränder. Och naturligtvis hittade vi ett fik mitt i stan där vi kunde tillgodose "fiktarmen" med vad den behöver. En av kvällarna åt vi lite Thaimat alldeles intill havet. Hela Hudik kändes som en gammal fiskestad med sina fina byggnader och allt vatten runt omkring.
Dessa dagar fick vi både sol och regn samt ganska kyligt må jag säga. Det satt inte i vägen med en stortröja emellanåt. Och en sådan här gång stannar man ju liksom inte inne p g a att det kommer vatten i från "åvan". Nejhejdå...det är bara att ta fram paraply eller regnkläder och befinna sig. Visst det kom en klagan från oss alla att det var kyligt....men vad gör man...det är ju som det är!(just nu)
Sen all denna blandning av människor som jag tycker är så intressant. En del föräldrar eller ledare som högljutt hejar på och kommenterar hur spelat skall gå. Medan andra konstaterar att....dom gör vad dom kan. Alla behövs i en vacker blandning...korta, långa, snabba,sega, vita, svarta, magra, runda...ja, you name it....vad vi nu skulle säga ur våra betraktande ögon utan att döma...bara konstatera och framförallt Acceptera..varandra.

Det som slår mig i vilket fall som helst i mina tankar när jag summerar denna lilla tripp...är att jag skulle vilja åka tillbaka till Hudiksvall, för det var så mycket vi inte hann med att se i denna vackra stad. Who knows? Bäst vad det är går resan tillbaka till glada Hudik....blink

Ålder eller bara en siffra..

Jag blev idag så medveten idag om att min egen ålder egentligen har en så oerhört liten betydelse för mig. Det är verkligen bara en siffra. Diskussionen kom upp i samtal med några andra personer eftersom den ene personen fyller jämna år nu i veckan, och hade ingen som helst lust att fira sin ålder. Just på grund av att åldern kändes hög för personen och den samme har lite svårt att acceptera det.
Själv kan jag tänka på flera i min vänkrets som mist sitt liv i unga år och aldrig ens uppnådde medelåldern. Medans nu många av oss och jämrar oss över att vi faktiskt har ett liv och att dessutom åldras. Vad är det vi vill egentligen? Dö unga?
Varför inte ta vara på det som Är vårt liv...Här och nu....med rynkor, erfarenheter, misstag, ja allt vad livet nu ger oss för att lära
Visst det både hänger lite här och där....men det är ju faktiskt nåt man själv får ta ansvar över. Om nu andra har problem med hur du ser ut. Lägg det på dom! Eller har du själv problem med hur andra ser ut? Har du tänkt på varför? Mår du bättre av det? Vore det inte skönt att ta ansvar för ditt eget liv. Eller ska du alltid gå runt och göra om andra så de ser ut och lever ett liv som passar dig? Är det inte ganska underbart att vi är just olika och annorlunda i jämförelse med varandra. Korta, tjocka, långa, smala, belästa eller praktiska. Ja alla behövs vi för att komplettera. Visst är det väl underbart att vi alla är unika och ändå vistas på samma planet......

Sommaryoga.......

Ahhh....igår började jag på Viryayoga. En härlig dynamisk yogaform som verkligen får mig att hitta ställen i kroppen jag inte visste jag hade(nu för tiden i alla fall). Annat var det när jag var ung och vig....nu är jag bara ung....(till sinnet alltså). Det känns som jag verkligen unnar mig tid för mig själv när jag börjat med yogan. Två gånger i veckan kommer jag att gå. Där emellan går jag mina långpromenader och bara andas och njuter av vår vackra natur. Jag upplever att det är oerhört viktigt för mig att ta hand om mig själv när jag arbetar med mänskliga möten. Att befinna mig I mig själv och ta hand om den kropp som bär på mitt jag. För som jag tidigare sagt, vi är så mycket mer än vår kropp, vår känsla och intellekt.

Ett sommarregn en lördagkväll..........

Nu var det bara så att jag bestämt mig för att ta en långpromenad efter jobbet denna lördagskväll. Visserligen öppnades skyarna så att himlen fick lätta sig betydligt från den vattenmasssa universum bestämt sig för att moder jord bättre behöver. Så det blev regnkläder på och sedan ut och för andas in det friska sommarregnet samtidigt som benen gjorde sig redo för att gå.
Jag säger bara..... H Ä R L I G T.....Dofterna blir starkare....färgerna på alla växter tydligare....barnasinnet kör igång och finner lusten att vilja stå i vattenpölar och hoppa så det bara skvätter...hihi....Så kommer plötsligt tanken på att det är faktiskt lördagskväll och här går jag.....och är så tacksam för så mycket.....mina barn....min man...min kropp och min själ.....ja jag känner också hur jag är så mycket mer än min kropp, mina tankar och mina känslor. Jag upplever mig verkligen som en del av något större....det är en underbart tillstånd att bara befinna sig....just bara befinna sig. Att kunna släppa allt vad krav, förväntningar eller annat som påverkar oss som människor och bara vara. Och få in en känsla av att jag närmar mig även ett tillstånd eller upplevelse av mig själv som jag ännu inte varit. Helt utan kurser, böcker eller annan yttre påverkan, utan inifrån det som är jag
Jag förkastar absolut inte böcker eller annan kunskap om det som ger oss människor utveckling, nejdå tvärtom. Det är bara det att för egen del behöver jag tid för att saker och ting ska få sjunka in och landa så att jag ser att livet lärt mig så enormt mycket. Jag Vill alldeles för mycket ibland och det blir inte bra...som sagt jag bara Vill och där stannar det. Jag lär mig mer och mer att sedan släppa och låta universum göra resten och sedan följa det som känns rätt för mig. Även om det innebär att jag är obekväm eller motströms för andra. Vad är rätt och vad är fel...det beror helt på vem du frågar. Idag var det helt rätt för Mig att gå ut i spöregn och inte låta mig styras av vädret. För hur lätt är det inte att ställa in det man tänkt just på grund av det regnar, ett egentligen underbart sommarregn. Friskt och helt naturligt....är det inte det vi själva vill vara....friska och helt naturliga.
- Ja så här go vänner går mina tankar i ett underbart sommarregn en lördagskväll den 12 juni 2010
Dessutom min Evelinas födelsedag. Jag älskar dig min underbara dotter

Tiden väntar inte.........

Ibland tror jag att jag har världsrekord i att INTE utnyttja tiden till det jag egentligen Vill göra.
Som nu t ex ser jag i min trädgård vad tiden bara rinner iväg och hela tiden tänker jag på allt jag vill göra med och i den. Men gör jag det då...Nähä då.....icke sa Nicke. Undrar om det är mig förresten, som dom tänkte på när de skrev Alfons Åberg....."ska bara".....göra det och sen det innan jag gör det där. Herregud...varenda växt hinner väl både vissna och dö ut innan jag kommer till skott. Det bara gapar tomma i min krukor, baljor och blomlådor. Skärpning Maria P!!

Detta speglar mitt liv för övrigt just nu skulle jag vilja säga. Det ena tåget efter det andra passerar på min livsväg. Endera står jag bara bredvid och bara ser på när tåget passerar eller så står jag där och kan inte välja vilken vagn jag ska gå på.