DIPLOMERAD SAMTALSTERAPEUT

VÄGLEDARE, MOTIVATOR OCH LIVSNJUTARE SOM

DRIVER DET EGNA FÖRETAGET " ÄNTLIGEN"



Välkommen

Du är varmt och kärleksfullt välkommen till min blogg som handlar om mig och min syn på Livet. Tankar jag vill ventilera och kanske inspirera.

måndag 24 januari 2011

Synken mellan kropp och känsla


Vilken lycka och vilket underbart besked att få veta att man kan gå vidare och leva som vanligt. Kan det bli bättre........? Enligt mig....NEJ!
Men som vanligt.....Vad är nu det för mig......Vill jag leva som jag gjort tidigare....Eller vad händer nu........????

Som jag sagt tidigare är jag så mycket mer än min kropp och den cancer jag bar på. Som lyckligtvis nu är avlägsnad och defintivt Inte saknad.

Det som nu infunnit sig är..... att få IHOP mina känslor och min kropp....alltså att de kan synka och känna harmoni. Kan vara lättare sagt än gjort förstår jag nu

Nu väntar vardagen och jag ska åter till arbetet och socialisera mig i det som varit förut
Det är ju fantastiskt.....Egentligen?

Men hur känner jag nu då.....?

Jag hinner liksom inte ställa om mig...känns det som
Från att ha varit s k sjuk till att vara frisk och arbetsför och ta hand om andra människor

Kan vara en utmaning i sig

Det får visa sig.....Jag både vill och inte

Jag har ett enormt behov av att känna positivitet runt omkring mig just nu....fylla på det jag tömt ur mig själv
Den enda som kan göra något åt denna situation nu är jag
Jag vet att jag har enormt fina vänner och arbetskamrater vilket gett och ger mig styrka
Nu kan jag bara göra det bästa av det som är
Om förändring behövs......får framtiden visa

Med kärlek och värme Maria

onsdag 19 januari 2011

Det är Nu det gäller att leva.....


Ja igår fick jag det besked jag ville ha. Ingen efterbehandling efter min canceroperation är nödvändig. Hur underbart kan dessa ord vara......Ja gissa. Yes....yuippie...faan va underbart!!!
Det är obeskrivbart. Nu kan jag gråta av glädje istället. Och andas fritt.
Jag märkte nämligen efter ett tag att jag liksom sjönk i hela kroppen i samtalet med läkaren undan för undan. Precis som jag skulle ha gått och hållt andan sedan operationen. Nu kan jag andas ut igen!!!
Jag som tyckt att jag djupandats och tränat rörelser under denna tid. Men nu känns det helt annorlunda.
Det var en aggressiv inkräktare med stl 54x30mm som nu är avlägsnad och avhyst som hyresgäst i min kropp.
Så nu gäller det att leva det liv jag vill ha. Nu fick jag en ny möjlighet till att regissera och styra in mitt liv på den väg som är rätt för mig. Det kommer att bli livsviktigt vad jag gör, äter, säger och framförallt tänker. Och precis som en av min nära nyligen sa......"Man skall bara göra det som ger en positiv energi, allt annat plockar bara ner en". Så sant så sant!!!
När jag blev stående öga i öga med ovetskapen om hur framtiden ligger i mina egna händer eller inte är det inte direkt lätt att vara fullt ut positiv och känna glädje inför livet. Nej det känns mer som att det kom nu.....Visserligen har jag släppt kontrollen och lämnat över mig till det som Är, istället för att kämpa mot något jag inte vet vad det är och försökt följa det som kommit till mig.
Nu bara pladdrar jag på för det är det behovet jag har just nu....ja ja

Tack alla ni som funnits runt omkring mig och gett mig ert stöd. Det har varit och Är fantastiskt.
Jag blir så in i själen glad av andra människors omtanke, det har en enorm betydelse i ett tillfrisknande.
Nu vet vi ju alla att det aldrig finns garantier för att detta blir så här jämt. Men vem bryr sig....det är Nu som är viktigt och jag känner Bara lycka

Massor av kärlek och värme Maria

måndag 17 januari 2011

Kan det bara få va så just nu



Det kan vara mycket lätt låta sig "smittas" av andras positivitet och uppmuntrande ord....för stunden. Helt underbart att läsa eller se när någon verkligen vill någonting och ger sig hän för sina drömmar. Och som dessutom delger andra sin funna lycka inför livet och det som komma skall. Riktiga glädehöjare och energiknippen OCH sökare.
Men är man inte riktigt där själv hamnar man ganska snart tillbaka i ett lägre flöde på en annan nivå...som för den skull inte behöver vara sämre.
Det är så mycket som kan hända i livet som får en att se på ett annat sätt som varken är fel eller rätt. Utan bara en ny vinkling och kanske ett öppnare seende. Och lyhördheten vad som Verkligen sägs. Både av andra OCH av sig själv
Nejdå, jag tror för egen del att det är minst lika viktigt att tillåta sig själv att "vara den jag är just nu"...fastän det inte är på topp s a s. Något som skaver eller behöver tittas på....sen när det blivit tillräckligt synligtgjort för en själv kan man gå vidare. För även här kommer denna omtalade "badbollseffekten" annars att göra sig gällande. Om jag hela tiden skall undertrycka det som vill fram och byta ut det med det som är s k "bättre". Förtränga helt enkelt. Det behöver inte innebära att man går omkring som någon sentimental djuptittande enstöring som inte kan vara tillsammans med de som "alltid" är positiva. Nej, tvärtom faktiskt. Är vi starka i det som är just nu och den person vi är...har det ingen betydelse om vi möter en djupt deprimerad eller någon vi själva tycker är negativ...för vi kan då se att det står för den personen och vart densamme befinner sig just nu...utan att välja att låta sig påverkas. Det är ett heltidsjobb att komma så långt....inget man bara blir så där över helg. Nej, det handlar om känslor som är färskvara och behöver uppdateras ideligen.
Att jag tar upp det här beror på att jag själv märker hur stora krav jag har på att bli frisk....NU
Vem i självaste h-vete vill inte vara frisk....Jo i alla fall jag! Men samtidigt vet jag att jag gått omkring med en sjukdom som helt enkelt bara sätter stopp!! Ja jag vet ju egentligen inte fortsättningen heller ......Det jag vet är att jag ska gå Min väg
Jag affirmerar....mediterar....."positviterar"...hm.....men ändå kommer stunder när det bara vill rasa. Så vägen är inte så lätt som jag helst velat att den skulle vara.....förresten det är väl ingen väg...vart man än är på väg så går man ändå ensam. Så styrkan behöver ligga i att bli stark....ensam...låta mig befinna mig i det som Är
Jag är tacksam för så mycket jag inte tidigare sett....både på gott och på ont s a s. Det kan kännas lite när man även upptäcker att allt inte riktigt är som jag velat se det. Men allt går vidare...så också jag

Med kärlek och värme Maria

torsdag 13 januari 2011

Följa känslan


Idag är min känsla så där stor ni vet...Känns som nåt särskilt skall hända....Stort eller smått, men något avvikande från det "normala" s a s. En sån där känsla man bara ska fånga och befinna sig i. Nåt kreativt är jag behov av att använda mig av.....får se vart det leder.
Livet har ju egentligen så enormt mycket att erbjuda, både på gott och ont, det beror väl helt enkelt sen på vad man gör med det. Det ena brukar föra med sig det andra.
Se nu bara på det här som hänt mig...med cancern menar jag. Kanske har jag lite bråttom, men jag måste bara följa det som kommer till mig nu. Mitt behov av att få styra upp mitt liv.....ta tag i det som jag låtit vila....vara sann och äkta....äta när jag äter....läsa när jag läser....gråta när jag gråter...ni förstår va....vara medvetet närvarande, lyssna inåt mer än någonsin....för vem vet....??Ibland tar det emot att använda mig av "Mindfullness" för det blir så klyschigt och "inne" liksom. Men I och MED mig själv känns bättre för mig. Hihi....har väl blivit lite opstinat på gamla dar kanske....eller det kanske också legat vilande på nån hylla
Hur som helst......det här kan bli en riktig bra dag....det är också

Med värme och kärlek Maria

onsdag 12 januari 2011

Små sötsaker....


Fick igår kväll besök av fina vänner som hade söta små fina burkar med äppelmos och vinbärsgelé med sig.....MUMS som Maria Montazami skulle yttryckt det.
Jag tycker det är så härligt när någon gjort något och man får det som present.....Verkligen uppskattat av mig må jag säga. Så tack söta ni...

söndag 9 januari 2011

Hittar inte riktigt



Svårt att säga om det är så om jag inte riktigt hittar....mig själv....vad jag vill...eller hur jag mår. Väldigt bra...eller..bra....fullt godtagbart..kanske är det rätta ordet.

Hoppfull...positiv....här och nu

Däremellan

Gråtattacker....oro

Tillbaks igen

Ser allt vackert...hör hur andra talar ofta i missnöje.....varför då, när vi inte vet ett dugg hur morgondagen ser ut
Nej....livet är det vi planerar medans vi råkar ut för något annat....då spelar det ingen roll hur vi sitter runt köksbordet eller har fina vinaftnar och diskuterar hur vi vill ha det om vi ändå inte lever det livet
Rätt eller fel sätt att leva vet ju bara var och en av oss.... fly eller stanna i det som Är för att möta sig själv.
Utmana...bryta ihop och komma igen.....låter ganska klyschigt idag men är Nog så nödvändigt i mitt liv just nu
Jag bryter ihop lite varje dag nu för tiden.....j-ligt skönt för mig som alltid bitit ihop och gått undan. Kommit tillbaka....stark som f-n.....för vaddå...och ....för vem...?
Ursäkta ordvalen, men det understryker lite mina känslor
Jag har väl aldrig varit en älskare av min egen kropp....Inte kan jag säga att det har varit lättare nu...med Ett bröst och ett stort ärr på den andra sidan...fy f-n nästan lite äckligt emellanåt, rent av fult. Har det någon betydelse....?
-Neej, det som betyder något är det som vi bär inom oss...har jag alltid uttryckt det förut
MEN NU, när jag själv är utsatt. Visst betyder det något, jag är ju faktiskt lite halv.
Jag vet att jag kan få en ny halva...men just nu....jaa jag vet inte
Älska mig själv som jag är just nu..rakt av....med eller utan hö bröst....jaa, nu tog jag väl i..klart det blir utan...i tanken sitter det fortfarande kvar..Det är mitt arbete...att hitta balansen mellan min kropp och själ. Låta kroppen bjuda själen till en vals i livets dans.
Eller tvärtom....Låta själen ge sin visdom till min kropp och intellekt för att känna samhörigheten i livets takter

Med värme och kärlek Maria

torsdag 6 januari 2011

Nu får det bara bli återhämtning




Äntligen är jag nu hemma efter operationen. Känns rätt ok faktiskt. Ja visst är jag lite medtagen och trött....och märker nu att jag har nu rätt höga krav på mig själv. Men jag ska försöka och lägga dem lite lägre och låta allt ha sin gång. Inga lyft eller ansträngning på 14 dagar.....oj oj oj
Nu blir det en tid med träning för armarna så att det inte blir sämre rörelseförmåga runt och i det borttagna bröstet. Sprutor i magen för att jag ska slippa blodproppar.....men vad gör man inte för att få ha hälsan s a s.
Fortfarande kan jag ha en liten känning av att det ligger utanför mig själv. Jag är I mig, men behandlar min kropp..... om ni förstår. Ja det är så det känns i alla fall.

Hur som helst så träffade jag två äldre, 67 och 71, helt underbara kvinnor som också hade cancer och tog bort sitt ena bröst. Ingen av dem såg ut att vara så pass måste jag säga.....hur fräscha som helst. Den äldsta av dem gjorde dessutom en reducering av det andra bröstet hon hade kvar...samtidigt. De delgav mig sina erfarenheter av bröstcancer och hur det gått för dom i livet. Hur de verkligen lever medans de lever.....för man vet aldrig. En viss rädsla men en livsglädje som övervinner det mesta. Den yngre av dem hade beställt en resa till Kap Verde d 24/1 och hade som förutsättning av vara läkt och klar för sin resa tills dess. Ja jag är så tacksam att just dom var där när jag var där....men som sagt....Allt har en mening.

Spegelbilden av mig själv klarar jag bättre och bättre....men första dagen kändes det som jag inte riktigt ville se mig. Nu börjar jag t o m fundera på om jag verkligen Vill göra en rekonstruktion. Kankse är jag lite påverkad av dessa damer jag mött....dom skulle definitivt Inte Sätta dit något nytt bröst. Nu var det som det var, sa dom. Tuffa tjejer.....men raka, som gillas skarpt av mig.
Ja det tåls att tänka på... Vill jag eller inte

Nu ska jag vila mig en stund igen

Tack min älskade nära och kära som tänkt på mig.....Jag är så Tacksam

Med värme och kärlek till er alla Maria

söndag 2 januari 2011

Ännu ett år fyllt av förväntan.....eller



Jahaja...då var vi redan inne på den andra dagen på det nya året 2011. Och min mage börjar bli pirrig kan jag bara erkänna. Imorgon bär det av. Jag börjar mitt nya år med att bli opererad för cancer....kan tolkas på olika sätt......
Det ena kan var att starta med att ta bort en del sig själv....som dessutom tillhör det kvinnliga attributet. Konfronteras med en sjukdom som kan vara lömsk och mytomspunnen
Det andra kan vara.....Tack gode Gud att det faktiskt går att göra någonting åt det. Åtminstone avlägsna det som är elakt och ovälkommet. Då spelar det ingen roll vad det tillhör bara jag blir av med det
Just nu känns det som jag kastas in i en utmaning som innehåller mycket mer än jag velat tro.
Egentligen vet jag inte ett dugg hur det kommer att bli efteråt......har det spritt sig.....är jag och förblir en cancerpatient....hmm
Ändå har min önskan faktiskt varit att utmana mig själv.....men inte så här.....men så blev det nu.

Annars vet jag inte vad jag har för Förväntningar på det nya året.....JO att jag skall vara sann. äkta och ärlig....det har jag ju sagt förut att mitt nya år skall innehålla.
Inget mer ställa upp på förväntningar som jag själv inte ens tror på. NEJ....där är det stopp
Jag har gått emot mig själv i så mycket för att jag trott att andra både vet och kan bättre än jag
Men se där sket jag en lök.......Jag kan jag också....men kanske på ett annat sätt....Eller är bra på nåt annat än just de jag satt så högt
Inte låta mig behandlas hur som helst utan mitt eget samtycke för att det skall vara andra till gagn...Näpp
Ta den platsen som är min....Ta hand om min kropp OCH själ
Nu känner jag att listan kan bli lång

Hur som helst så har jag så många fina människor runt omkring mig. Som verkligen tänker på mig. Jag kan erkänna att det fått mig att gråta många gånger. Min insikt om det har varit dålig.....jag har bara varit orolig för att oroa andra med mitt. Tänkt mer på att jag inte vill ställa till med dåliga tankar som tar ner de runt omkring mig. Jag har ätit min egen dåliga energi och gått undan men känner mig ganska mätt på den nu.......
Så tack alla ni som stöttat, ringt och funnits runt omkring mig inför det som väntar. Tack mina härliga barn som jag fått rå om under helgen. Det har hjälpt mig jättemycket. Nu behöver jag snart bara luta mig tillbaka och överlämna mig i kunniga erfarna händer och låta min tillit ligga på deras kunskap.
Mycket tankar......märks va

Förresten gott folk......Lyssnade ni på Patricia Tudor-Sandahl på nyårsdagen. Kan verkligen rekommenderas. Finns med säkerhet på webben.
Hon berättade så enkelt och sympatiskt om livet denna erfarna kvinna som agerat som psykolog, retreatledare, universiterslärare mm, men framför allt som en levande kännande människa.
Dessutom har hon en härlig radioröst enligt min mening. Lyssna vet ja.....alltid har du någon stund över att lyssna på någon annans erfarenheter och vilja att förmedla till andra

På återhörande längre fram i veckan

Med värme och kärlek till er alla Maria