På en och samma dag

I tisdags hände så där mycket olika händelser på en och samma dag
Förmiddagen vigdes till bakning av olika slag inför sonens 15-års "kalas" (om man nu kallar det så i den åldern...hihi). Att fånga honom på bild händer inte allt för ofta ;)
Lunch åt jag ute på "Piren" i Ludvika tillsammans med en väninna som flyttat härifrån för ett x antal år sedan....Visserligen åt vi en god sallad med en lättöl till men man skulle kunnat tro vi druckit något starkare. Det blev många skratt åt de nya erfarenheter vi delade med varandra....sååå härligt.
Sen åkte jag för att hämta min mor och min faster för att åka hem till oss och fira min 15-åring. Syskon och övriga släktmedlemmar dök upp och fika åtnjöts tillsammans.
Jag tycker det är så mysigt att få ha alla samlade hemma....det är synd bara att det inte händer oftare....att det måste till någon slags högtid för att kunna träffas.....det är så sällan det bara händer ändå liksom....alla har sitt....eller....Ja Livet har sin gräns också


Senare på kvällen kom min fyrbente vän Arvid hem, igen efter att ha varit på Strömsholms djursjukhus i två dygn, med ett av bakbenen dubbel så stort.
Ingen matlust och verkade då ha ont mest hela tiden. Vi har sedan dess varit till veterinär och fått antibiotika injektion och antiinflammatorisk medicin. Och skall tillbaka imorgon fredag igen för samma injektion. Han har nu börjat äta och dricka....genom matning av mig....känns riktigt bra. T o m leker emellanåt....min "lilla" knasboll. Vet inte om jag tycker så mycket om ormar längre.....tss

Med värme och kärlek Maria

En av mina kärlekar sitter i ett väntrum

Så här ligger min fyrbente kärlek i ett väntrum på Strömsholms djursjukhus.
(OCH VARFÖR ÄR INTE JAG DÄR!!) Jag tror han längtar hem till "mamma".....ja matte förstås.
Med dropp och en uppsvullen baktass. Blodprover har också tagits.
Mannen och en vän till honom finns med honom......(Jag blev inte ens tillfrågad).........Nej det är klart, det är ju jag som går med honom varje dag......DET är väl min syssla.....så nu vet ni det!! Irriterad....?! Nej varför tror ni det!! : - )
Vi vet nämligen inte om han kan ha blivit ormbiten eller vad som hänt.
Han blev så ledsen....mammas mumsbubbla...så han bara grät ock skrek när vi skulle ta in honom från trädgården. Ni som har hundar vet hur det kan låta när en liten älskling gör sig illa.....man får liksom lite ont i hjärtat
Tydligen så har det kommit in flera ormbettsskador över helgen hade de sagt där
Så var rädd om er och era små vänner, det kan hända när och var som helst.

Med kärlek och värme Maria

Denna ljuveliga helg......

Å denna underbara midsommar helg med alla dessa förväntningar på varandra och omvärlden....eller.
Vår midsommarafton började med att mannen jag och Arvid tog en skön promenad medans regnet höll uppe (som vi invaggats i), lika bra att passa på eftersom vi nu skulle få ett oväder över vårt vackra land denna dag(trodde vi).
Men så blev inte fallet....det var faktiskt uppehåll hela dagen....men lite mer mulet ibland....dock ingen högre sommarvärme precis, men fullt acceptabelt för utomhusvistelse.
Vi valde att vara hemma tillsammans för att äta bl a silltårta, jordgubbsbakelser och lite annat smått och gott.....mums fillibabbers.
Senare gjorde vår lilla familj en cykeltur till go vänner framme i vår lilla by och var lite sociala. Övriga familjemedlemmar har varit utspridda hos sina go vänner under midsommar helgen.


Så här på midsommardagen tog vi med pick och pack och letade ut en härlig plats för att inta lite härligheter sedan gårdagen.
Vi fann en plats som vi inte ens vet vad den heter....men utmärkt för vila och rokänsla.
En liten sjö eller om det är en tjärn kanske som utsikt för vår lilla lunch.....ett gammalt rös som en avgränsning mellan marker fanns där....ja det var en så där lite skogigt magisk känsla. Lite karg men vacker
Mannen "näppade" några minuter efter matintag medans jag njöt av den stilla ro som fanns där. Sonen njöt....en stund...sen blev det för tyst för honom och han intog plats i bilen för att lyssna på musik..........



Nu så här på kvällskvisten skall det grillas och åter igen njutas.
För det är vårt behov i år av midsommaren....go mat och njutning....

Jag önskar er alla en underbar fortsättning på helgen....med allt vad det innebär för var och en

Med kärlek och värme Maria

Gro....gro...gro

I denna upp och ned vända glasburk finns min nya passion.....nämligen mungbönor.
Jag har ätit dom förr....för så där en trehundra år sedan....och tyckte väl då inte att de var så märkvärdiga.
Men när jag var upp i Alfta åt jag av dessa bönor varje dag.....oftast då med lite olja och vinäger på. Jag tycker de är så fantastiskt goda och fräscha. Går bra till både maträtter, sallad och lägga direkt på mackan. Detta har faktiskt smittats till övriga familjen. Så nu för tiden har vi alltid en burk stående för "groddning"
Jag tog reda på lite fakta runt dessa härligheter och fick då veta följande:

Mungbönor


Vissa anser att cancer kan ses som en alltför kraftig läkningsprocess, i vilken kroppen producerar trofoblast-celler i ett försök att läka en skada.

Normalt hålls trofoblast-cellerna under kontroll av enzymer från bukspotts-körteln, men om till exempel dessa enzymer finns i otillräcklig mängd, så börjar cellerna föröka sig okontrollerat och cancer uppstår. Som tur är, finns det en reservmekanism och det är här som vitamin B17 kommer in i bilden.
I cancercellerna finns nämligen enzymet beta-glukosidas som spjälkar B17
i cyanid och bensaldehyd, båda två starka gifter. Därigenom dör cancer-cellerna. Fördelen är att enzymet inte förekommer i friska celler i någon
farlig omfattning, vilket innebär att B17 bara ger sig på cancercellerna.

Om detta stämmer vet vi inte, men att grodda mungbönor är i alla fall lätt.
De finns att köpa på de flesta mataffärer. Sen kör man de groddade bönorna
i en mixer och dricker ca 1 liter/ dag.

Mungbönor innehåller stora mängder laetrile(B17), C-vitamin och E-vitamin.
----------------------------------- * ---------------------------------------
Ja detta var väl inte så tokigt att bli passionerad i med tanke på att jag faktiskt drabatts av just cancer. Detta är taget från immun.se hemsida

Med kärlek och värme Maria

Alla behöver(måste) göra sina egna misstag

Ibland ber jag till Gudarna så här en vanlig tisdag....om hjälp att var tonårsmamma.
Dels för att jag inte skall vara för mycket kontrollfreak, och för att jag skall tala samma språk som min tonårsson. Det är sannerligen inte lätt kan jag medge.
Vid ett flertal gånger har han s k "skarvat" lite på sanningen för att få göra det han vill...vilket i sin tur fött en misstanke hos mig.....vad är det han vill hålla undan för oss?!
Kan det vara så att vi har lite för mycket regler och rädslor för att något skall hända honom?!
Helst vill jag att vi skall vara de förebilder han behöver ha för sin framtid....men oftast känner jag bara otillräcklighet och att jag tjatar...om nästan allt.

-Du har kläder på golvet i ditt rum....och inne på toan...
-När städade du ditt rum sist
-Ställ ner disken i diskmaskin....
-Har du allt du behöver...
-Är du hungrig....
-Har du haft en bra dag......
-När kommer du hem då.....
-Vilken tid börjar träningen....ska jag skjutsa....

Hela tiden dessa frågor....JAG BLIR SÅ TRÖTT!! ..... På mig själv
Jamen fatta....det måste ju vara hur jobbigt som helst med alla dessa frågor.
Kanske det vore lite enklare om jag fick ett (för mig) normalt svar
De svar jag får är oftast

-Mmmm
-Ok
-Orka
-Vännä (jag vet inte på deras språk)
-Men ååå....

Nu hör ju till saken att det är baske mig inte lätt att vara tonåring heller, det är jag fullt medveten om.
Det är väl precis i det här "skavandet" på varandra som lärdomar kommer. Sina egna misstag vill man oftast att barnen skall undslippa, men alla behöver vi väl göra våra egna misstag på vårt eget sätt. Och som förälder finnas där som en backup. Men det är jobbigt medan det pågår. Jag behöver verkligen släppa och lära mig lita på att allt ordnar sig på bästa sätt.

Så nu har jag gnällt ur mig lite och det känns genast bättre......hm

Med kärlek och värme Maria

Lite förvirring......

Så här någon dag in på semestern kommer tröttheten....och lite förvirring på mig. Det är så mycket jag vill samtidigt som jag behöver just semester från allt och detta i sig skapar ett viss stress i mig faktiskt. Men det är som det ska just nu.....jag får helt enkelt stanna i detta förvirrade kaos och se vad som händer.
Som idag t ex....istället för att ta tag i det jag antar att jag vill går jag lite av och an och det blir varken hackat eller malet s a s. Jag märker hur de inre kraven ställer sig på rad...men som en trotsig barnunge vägrar jag göra något som jag antar förväntas.
Nej, jag vill känna lust... att göra....lust att ta tag....då blir det oftast också så mycket bättre.
Så jag låter mig befinnas i detta få se vad som ut vill komma till slut.
Herregud, ska det vara så svårt att bara vara ledig och använda tiden till allt....jag vill
Vad vill jag då...?!
-Thats the question......?
Så snabbt kan det förändras.....Den ena dagen känna trivsel i sig själv.....den andra....förvirrad....hmm
Ja, men är det så det är .... så är det så det skall vara!
Eller hur?
Sköt om er där ute....det tänker jag göra ;)

Med värme och kärlek Maria

Unik och vacker

Alla dessa blommor med sina olika färger former och tillhörighet men var och en vacker på sitt unika sätt. Det är så underbart att bara beskåda dessa växter som tar i så mycket de kan för att växa den tid de tilldelas. De flesta växer fritt och ohämmat om inget hindrar dom. Göder vi dom växer dom sig bara starkare och vackrare.

Precis så vill jag se på oss människor. Oavsett färg, form eller tillhörighet. Alla är vi vackra på vårt unika sätt. Se hur vi kan växa genom beröm, bekräftelse och få vara precis den vi är i de år Vi tilldelats. Istället för att låta oss stoppas av hinder och motgångar kunna använda det till att växa och bli starkare

Ja...det här var mina tankegångar imorse under promenerandet

Med kärlek och värme Maria

I sällskap med mig själv

Efter att ha varit och hälsat på kära mor och sedan tittat på sonens fotbollsmatch åkte jag hem och tog ett glas rött i stilla ro, tände det väldoftande ljuset jag fick till mors dag och tar in min förväntan på semestern.
Faktiskt må jag säga att det är första året som jag inte längtar bort på riktigt....utan känner trivsel i att vara i sällskap med mig själv. Det säger inte att jag bara vill vara just här hemma....utan att jag hittar ron just I mig själv s a s. Den har inte riktigt funnits där på ett tag, men börjar nu ta sin form ....igen. Det är mycket som hänt med mig, i mig och runt mig under detta halvår som gått. Min upplevelse är att jag nu får tid till reflektion och eftertanke. En summering av det som varit och vilken förväntan jag har av det som ligger framför mig. Och vilket mitt första steg kommer att bli för att förverkliga just denna förväntan.

Men som allt är just nu.....bara trivs jag...

Med kärlek och värme till er alla Maria

Ä N T L I G E N.......

Nu mina sköna människor och universum.....Nu har jag semester....i fyra veckor.
Känns nästan lite overkligt. Visserligen hade jag semester för bara tre veckor sedan....men nu är det liksom den Riktiga semestern. Vi har i familjen inget planerat eller inbokat utan helt enkelt ledigt och framförallt tidlöst. Kan Jag säga i alla fall....mannen vet jag inte när han tänker vara ledig....men bara den där känslan av att få förvalta sin tid som man vill. Det är det jag ser mest fram emot varje år. En önskan om fint väder...i alla fall så man kan vistas så mycket som möjligt utomhus denna ljuvliga årstid.....

Ta hand om er och varandra där ute

Med kärlek och värme Maria

VARNING......Jag har gjort det igen

Hihi....nu har håret snaggats igen. Jag gör så här emellanåt.....sparar en bit.....så blir det superkort.
Nu förväntar jag mig att det skall bli en varm sommar när jag har ett så otroligt lättskött hår. Bara att tvätta och, hänga(så när sagt), låta det självtorka. Passar mig förträffligt där jag Är just nu. Jag är väldigt förtjust i frisyrer men har ingen "gaist" att hålla på med det.

Ha en underbar dag allesammans

Med kärlek och värme Maria

Vissa saker glömmer jag varje år.....

Dessa ljuvliga sommar ängar med alla sin vackra blommor som sprider både sin doft och färg omkring sig är något jag längtar efter varje år.
Men en sak glömmer jag liksom bort när i den här längtan.....Småkryp som bits eller sticks
Alla har väl sin plats och nytta....men varför måste dom vara så begivna runt omkring en när man är ute....yach. Visst en del är vackra....men
Det är en sån här gång man borde göra som buddisterna....hålla sin eld i balans...alltså inte rusa igång inombords...utan helt enkelt släppa.
Ja ibland funkar det, men när jag som imorse blev attackerad och förföljd av en flugliknande varelse ideligen. Det finns ju tusen nya sorter jag då aldrig sett. Djur älskar jag....dom flesta...men inte när dom går i närkamp med ögon eller uppe i håret. Åååå ...jag blir helfnattig
Det är sådant här jag glömmer eller kanske rent av förtränger att sommaren bär med sig.
För att inte tala om det mest onödiga lilla kryp....fästingen.
Jag skulle sätta mig för att ta en kopp kaffe på förmiddagen och slog på TV:n, då handlade det just om en flicka, 13 år tror jag, som haft Borelia vars mamma kämpat för henne i fyra års tid innan rätt diagnos kunde ställas. Hon hade verkligen gått igenom en kämpig tid i så unga år.
Faktiskt har jag själv införskaffat mig riktiga "löparbyxor" till mina promenader för att inte behöva vara hindrad att gå på vissa områden.
Men som sagt sommaren är underbar....men inte krypen

Med kärlek och värme Maria

Det här med bekräftelse(behov)

Som jag tidigare berättat kommer mycket av mina tankar och funderingar på mina promenader på morgnarna.
Sist jag gick i enkelhetens skog kom jag att tänka på vilket behov vi människor har att bli bekräftade genom det vi gör....var vi befinner oss...hur vi tränar , äter ....om det liksom är inne eller inte, vi visar upp det för varandra via bloggar...facebook...twitter....mail, yes...you name it.....
Är det verkligen för att vi vill delge varandra erfarenheter eller är det bekräftelse på att det vi gör är bra...för att det liksom skall bli riktigt ok.
Finns det en måttstock på vad som är mer bra.....??
Jamen för vem....blir min fråga?!
Om vi nu är så nöjda och tillfreds.....behöver vi då få det bekräftat hela tiden....eller?
Eller vill vi förmedla att det Jag gör är det som är bra?

Varför vänder jag mig inte direkt till andra människor och uttrycker detsamma?

Jag är absolut inte nöjd med Hela livet .....men med väldigt mycket
Jag skriver också i både blogg och facebook.....och får mycket bra gensvar.
Läser ofta andras och tar till mig
Men är det ett behov vi Har eller är det något vi skapat?
Kan vi inte ge varandra det här i verkligheten?
Alltså på samma sätt....Jag får en upplevelse av att det är lättare så här, i en blogg, än i själva verkligheten.
Att vi liksom gömmer oss bakom orden vi skriver...men varför då?
Det är ju verkligheten vi lever i som är det sanna.
Missförstå inte...jag vill för allt i världen inte ta bort varken bloggar eller annat. Men det är en upplevelse jag har.
Jag älskar både det storslagna och det lilla enkla. Men kan inte avgöra vad som skulle vara bättre än det andra. Vem är jag att avgöra det? Ja, Vem är det??

Där emellan sjönk jag bara in dessa svenska sommarbilder. Stolt över att jag just är svensk denna underbara årstid. Och kunna få ta del av vår vackra natur med dess mäktighet

Med kärlek och värme Maria

Nej.... när jag helst bara vill Ja till hela Livet

När jag i tidig morgon stack ut med min hund njöt jag av att ha närheten till skogen, möjligheten att gå dessa underbara rundor och helt enkelt förälskad i Livet en sommarmorgon, upptäckte jag att mitt återkommande uttryck var Nej......alltså till min hund som fortfarande är i inlärningsfas. Men det överensstämde liksom inte med min känsla.
Helst skulle jag bara velat ropa.....Jaaaa visst är livet helt härligt underbart...Känn hur det blåser....Andas in det friska....Njut av allt det vackra runt omkring dig....Ännu en dag i detta Underbara vackra.....Njut människa njuut...
Nu tror jag i och för sig att det kan räcka med tanken av ett Ja.....men det kändes lite komplext att åter och åter igen säga just Nej.
Man kan ju undra hur ofta vi gör just så här....utåt....men då ofta tvärtom
Vi säger Ja till så mycket vi egentligen inte vill, medans vår inre röst säger NEJ. Klart att det blir konstigt för både kropp och själ när vi ger så dubbla budskap till oss själva.
Var uppmärksam på hur du uttrycker dig i Livet. Prova bara att säga Ja när du menar Nej eller tvärtom med medvetenhet.....med ganska stor säkerhet vågar jag säga att det till en början tar liksom stopp. Fundera sedan över hur du gör i din vardag.....Kanske något som behöver ändras på så det samstämmer med just Dig.......

Ta hand om Dig

Med värme och kärlek Maria