Gott Nytt År

Med kärlek och värme till er alla.....Maria

Igår kväll var jag och min man, syster och hennes man på svensk film - Änglagård tredje gången gillt. Enligt min mening...... en mycket bra film. Jag älskar nämligen denna typ av ganska svenskt sätt att bete sig som Colin Nutleys filmer oftast handlar om. Och sedan denna härliga motsatts som hans hustru Helena Bergström spelar med sin impulsivitet och drömmande som avviker totalt från den lilla orten de befinner sig i. Hon gör saker som faller henne in även om inte andra samtycker.....Härligt!
Mycket känner man igen...det är väl det som gillas

Jag kan med värme rekommendera denna film

Kärlek och värme Maria

Bara en fråga....VEM UPPFANN KOPPLET....??

men matte...allvarligt, menar du att jag ska ha det här på mig när jag är ute med dig. Vad sa du att det hette sa du?....koppel....Nää...usch va äckligt.
Det kliar....vänta så jag får se om jag får bort det.....nejmen MATTE...om jag ber riktigt snällt då....sitter lite fint....då kanske det åker av va´......

Yes.....yipppie....så här ska det va på en liten hund från vidderna. Full frihet......köra ner näsan i snön så det bara yr....hihi...det kallar jag att vara ute Matte. Du förstod mig till slut....men det tog tid hörru

Puss o kram från Arvid

ALLT kan förändras i ett knäpp

Jag begav mig ut i sen eftermiddag för en längre promenad. Till en början var det dagsljus men det förändrades mycket snabbt efter bara några minuter faktiskt.
Efter att ha varit tillsammans med min familj mycket intimt i flera dagar har jag knappt hunnit tänka på det här med min cancer. Skönt på ett sätt men samtidigt har jag nog flytt lite grann.
Inte av obehag utan för att det finns så mycket Mer att tänka på. Det som faktiskt existerar just nu. På något sätt känns det som....före och efter tiden liksom.
Ibland har jag t o m gått och tänkt "lilla gumman" om det bröst jag komma att förlora....tänk att det skulle bli så här....ja det är väl bra att det går att göra något åt...oss båda. Hur det kommer att bli är ett oskrivet blad, men jag har nu chansen att kunna vara med och delta i vad som komma skall.
Konstiga tankar kan säkert andra tycka....men för mig är det ändå en del som fyllt ett syfte och gjort det bra. Fastän jag aldrig förärats med någon större byst utan tvärtom, så har den levt upp till det den är till för i första hand.
Jag kände hur tacksam jag faktiskt är emot mig själv att jag gav mig möjligheten att vara hemma för att vara beredd inför avhysningen av den hyresgäst som bosatt sig i min kropp utan min tillåtelse. Det har bara gjort mig gott.
Mina tankar är klarare än på länge....tiden är inte klocktid utan bara en riktpunkt för hur lång eller kort en dag kan vara. Medvetenheten om vad jag fyller mina dagar med är större. Visst tänker jag på operationen och fylls med ett djupt andetag och en viss ängslan men inte rädsla. Det är ändock ett ingrepp i min kropp.
Jag har svårt att se att någonting blir som det varit förut.....Nej det blir det ju faktiskt inte heller, men vad bär detta med sig ..........Åter igen....INTE rädsla men en viss oro....men för Vad
Det tänker jag låta framtiden visa....Allt ska jag nog inte veta nu
Jag kan ha mina aningar...men låter det vara osagt
En sak är jag säker på och det är sanningen, äktheten och ärligheten. DET tänker jag INTE hålla inne med längre

Kärlek och värme till er alla Maria

Underbara Jul

Mormors lilla vackra Axel uppklädd för julhelg.

*************************************************************************************
I år kändes julen lite annorlunda.
Ena dottern firade julen i Sälen med sin lilla familj tillsammans med sina vänner. (Men vi pratades vid på telefon förstås)Så Alfred...mormors stora kille blev efterlängtad
Lille Axel kom hem till mormor och firade sin första jul. Gissade vad han somnade i.....mamma och pappas stora resväska.....och sov HELA natten. Låter ju helknasigt....men Han hade det helmysigt...mumsbubblan
Så har vår nye vän i huset...valpen Arvid....som skötte sig galant. Tyckte väl naturligtvis att granen verkade intressant emellanåt.......skog som flyttat in...eller. För att inte tala om lukten på lille Axel....mumma att sniffa och slicka på
Systrarna firade med sina familjer, mamma med sambo hemma hos sig, svärmor är sjuk......hade jag haft en hel herrgård hade jag velat samla alla under ett och samma tak. Visst vi har varit många förr hemma hos varandra. Men tiderna förändras och familjerna flyttar och sprids ut i vårt avlånga land. Jag älskar Egentligen traditioner och skulle så gärna velat samla alla som sagt. Allt är som det ska just nu......
Det jag inte kan förlika mig riktigt med är detta evinnerliga handlande och byte med pengar som sker under julen. Jag skyller ingen annan, jag gör samma sak själv. Många unga, inte bara unga heller förresten, mäter det i hur Mycket presenterna kostat. Det är ju inget man är självupplärd i s a s. Herregud vart bär vi hän !!. Men erkännas ska att det inte känns helt ok.
Synd är att vi slutat med att Göra saker till varandra. Jag vet inte riktigt varför.....men det känns så genuint med något tillverkat. Tanken att någon faktiskt gjort och tillverkat för någon annan och sedan ger det som en gåva. För mig är det Vackert
Nu sitter jag inte här och är otacksam....nej tvärtom.....det är bara mina egna tankar runt vår konsumerande just runt jul som bara ökar och ökar som gör mig lite konfunderad
Jag är väl gammaldags i mitt tänkande kanske.....det står jag för i så fall.
Mycket annat gör vi för att vilja visa vad vi Står för. Talar om att det inte är viktigt att Jämföra oss med andra .....Men inte när det kommer till denna julhandel....då leker vi "följa John". Ja vi är nog lite till mans bra på Ord när allt kommer omkring
Hur som helst... har jag haft en helt härligt underbar julafton. Precis som den skall vara Just Nu.
Hur den kommer att se ut nästa år... vet jag ingenting om. Jag vet inte ens att hur morgondagen ser ut....ganska skönt och avslappnande

Ha en riktig God fortsättning på Julen alla där ute

Krama varandra och säg kärleksfulla ord

Vi vet som sagt ingenting om morgondagen

Med kärlek och värme.....Maria

Ett. två och tre.....här kommer Arvid

Igår bar resan av till Gnarp för att hämta hem denna 10 veckor gamla"Hälsing" och göra dalmas av honom. En skön blandning av Hälleforsare, Jämte och Gråhund. D v s vi vill ha en kombination av familjehund och jakthund
En helt underbar ny liten familjemedlem som skall heta Arvid.
Mammas mumsbulle heter han naturligtvis i andra namn då.
Gud vad jag har saknat dessa små tassar i mitt hem
Nu kan jag slösa fritt med kärlek på denna fyrbenta vän och det ger dubbelt tillbaka
Redan får man pussar rakt i ansiktet och runt munnen som ett litet kärleksbevis (vill jag tro att det är i alla fall)
Känns som det är precis vad jag/vi behöver just nu

Värme och kärlek till er alla

Livet......

Lagom vid läggdags brukar jag samla mina tankar i boken som handlar just om mig och mina tankar. Igår skrev jag ner dem precis som de kom:


Livet...

Kan vara så mycket.....

Vissa kämpar för att Leva.....livet
Vissa kämpar med att Inte leva...livet

Andra vill tala om hur underbart livet kan vara
Andra vet knappt om att de lever

Vi har fått livet för att leva det.....fullt ut för var och en.....vad nu det kan innebära
Meningen bör väl vara att förvalta sin tid i livet...levande
Ändå håller så många av oss tillbaka för vi vet inte hur det skall levas....bara vad som förväntas
Men så vad händer om förväntan inte levs upp till....mer än att det inte riktigt blev som någon Annan förväntat

Varför då inte bara leva livet...som det är...för var och en
Vem vet hur det Egentligen skall vara...mer än Du


Det var gårdagens tankar, idag har jag levt mitt liv som en fortsättning på igår men med nya erfarenheter som ges dag för dag. Vilket jag hoppas i sin tur ger mig insikt och lärdom för morgondagen

Kärlek och värme

Lucia

Idag är en sån där dag man ska mysa tillsammans, se de små barnen vara lucior och stjärngossar. Lyssna till deras sång i alla dess stämmor....alla kan sjunga...heter det nu för tiden....bara på lite olika sätt.
När jag var barn kunde man endera sjunga "rätt" eller också var man totalt oduglig.....mer eller mindre tondöv. Det mindre bra var att det sas också rent ut av både musiklärare och föräldrar. För att det var så bara. Sedan hur barnet ifråga tolkade det var det absolut ingen som tog hänsyn till. Gudskelov att det går framåt,

Jag tycker allt runt Lucia är så mysigt.....ljusen....sången....fikat....ja det kan man göra till en riktig mysdag. Så mindre bra igen då är väl att denna dag brukar innehålla mycket fylla och tråkigheter.......vi lyckas alltid hitta en anledning att dricka lite för mycket. Hur vi nu kopplar det till Lucia får jag inte riktigt ihop....men som sagt det finns alltid en anledning.

Vackert kan det var i alla fall med dessa vitklädda varelser med ljus i hår med sina väna leenden och värmande budskap. Så njut av denna dag och sprid glädje med Lucia. Se dem du möter med värme....ge ett vackert leende till dina medmänniskor. Jag är helt säker på att det kommer någon till gagn

Kärlek och värme

Maria

Idag är en underbar dag

Det var så fantastiskt vackert ute i vårt vackra vinterland idag på min promenad. Kan det vara annat än välgörande att få vistas i dessa vyer. Jag känner mig så frisk när de biter i kinderna medan solen tar i så mycket hon orkar för att ge oss ljus och värme.
Det är vid sådana här tillfällen jag får full tillit till att allt runt min cancer kommer att gå bra. Medvetenheten om att det inte är jag som har cancer....det är min kropp. Jag är så mycket mer än bara min kropp. Jag är ett centrum av rent medvetande och kraft. Nu är det viktigt att jag tar hand om min kropp på bästa sätt för att få en balans mellan kroppen och mig. Det kan låta lite flummigt. Men det är ett sätt att se sig själv ur ett andligt perspektiv. Och det är så jag ser på min situation precis just nu.

Min tanke är att jag vill styra cancern....inte cancern styra mig
Det kan också vara mycket lätt att avgränsa sig från det som händer inuti, tro mig, för att slippa möta det som är jobbigt. Men min inre tro är att det är precis tvärtom. Jag behöver möta varenda sekund av känsla som rör ämnet cancer i min kropp för att kunna släppa den och gå vidare. Jag är inte rädd men kan ibland bli ångestfylld inför tanken att ta bort en del av mig, vilket jag också behöver möta

Så dessa fantastiskt vackra dagar när man kan gå och spankulera i en natur som är så hjärtestärkande vacker inger hopp och jag bra njuter

Ha det helt härligt underbart
Kärlek till er alla

Man måste få unna sig lite gott

Jag brukar normalt sett gå en skön promenad på morgonen eller under dagen för att jag helt enkelt älskar att vara ute någon gång under dagen. Men idag har jag mest luffsat omkring här hemma och bara varit. Bakat lite lussekatter och lussebllar med mandelsmör som det fanns recept på i tidningen Lantliv - riktigt goda faktiskt för en sån som jag som gillar mandelmassa. Det kändes att vi behövde något gott att smaska på till kaffet.
Jag har dessutom slagits av tanken om jag inte skall ta kontakt med Falun imorgon för att diskutera sjukskrivning redan från julveckan. Den unga kirurgen trodde ett tag att jag tänkt vara sjukskriven redan från den dagen jag var där och fick tiden till op. Visserligen har jag tagit semester på julafton men sen jobbar jag alla andra juldagar med delade turer och annat fram till nyår, sen är det liksom dags. Då får jag nämligen större möjlighet till laddning före operationen som är planerad till 4 januari med inläggning den 3:e. Känns som det vore bäst för alla, även de jag jobbar med, inte minst min familj. Nu har jag haft så rätt i det jag känt hela vägen och det jag fått till mig, så nu litar jag på det.
Det låter ibland som jag planerade för att dö, för att uttrycka det rakt, men så är det inte. Jag är nog mer inställd på att kämpa och vill vara laddad. Sen om "systemet" inte tycker att jag skall göra på ett visst vis eller att jag skall vara duktig flicka och jobba till sista droppen....ja, det får vara deras problem. Jag tar itu med mina och gör det som känns bra för mig. F-n va det känns bra att vara lite kaxig emellanåt.
Nu använder jag mig av allt det jag lärt mig själv under min egen personlig utveckling, utan att använda några konstigheter utan bara använder mitt sunda förnuft och rena medvetande som jag faktiskt har inom mig. Då blir jag stark och kan t o m tillåta mig att få vara svag, vilket också är en styrka. Jag märker att det är väldigt ovant för familjen, men det lär nog även dom någonting i framtiden. Lite oordning har jag fortfarande i tankesystemet men även det får vara så. Det kommer att klarna bara jag ger mig själv den tiden som behövs. Det här är ju ingenting jag bara kan fixa till så är det borta.
Det känns dessutom som jag har en stab med stöttande vänner och kamrater omkring mig.....SÅ härligt ska ni veta. Jag blir rörd faktiskt, så

Kärlek och värme till er alla

Vi går liksom bara runt min kärlek och jag........

Vi håller på att gör lite julfint utanför vårt hus idag medans tankarna kommer och går hela tiden. Men vi älskar båda julen och vill ha det lite mysigt ända utifrån och in.
Jag bara önskar att det vore likadant med mig själv. Det var lite tuffa besked vi fick igår nämligen. Hyresgästen i min kropp var av den elaka sorten så hela mitt högra bröst kommer att får ta farväl från mig.
-Nu är det faktiskt cancer vi talar om och det är ett tungt besked jag ger dig. Visst går det att ta bit för bit men till vilken nytta. Det kommer bara att bli fula ärr och svårare att få fint efteråt. Det är mycket större än jag trodde men verkar avgränsat, vad vi kan se nu. Resten kan vi informera mer om när du gjort operation. Så jag råder dig att tänka på vad du äter, gå långa promenader, förbered dig mentalt och gör sådant du tycker om som stärker dig inför operation.
Vi ska klara det här tillsammans, sa läkaren igår.
-Javisst....ok....jag förstår....självklart tar jag bort hela om det behövs....inget snack.....(men stopp vänta nu, det är mig vi talar om).Ser liksom på mig själv utifrån. Kastas tillbaka..tittar på min man...hur tar han det här....känner mig tom men stark....illamående och utlämnad....ja det är mycket känslor på samma gång som vill ut. Gråten finns där men står liksom på kö och väntar......jag klarar det här, jag klarar det här....värre saker har hänt folk än lite cancer....Men vad gör jag nu då???....Känn vad du känner Maria....sluta förminska ditt eget jämt....nu är det så här. Du är allvarligt sjuk men det finns hjälp.
Jag känner mig som ett stort känslopaket just nu, men inte något jag inte klarar av. Men jag kan bara säga att på två röda sekunder började jag inse att livet är nu och nu och nu...inte sen. Bäst vad det är kommer gråten mitt i något jag håller på med, det går inte att hålla emot. Det är nog bara bra för mig, så ofta som jag bara hållt igen när jag egentligen skulle gråta rakt ut....nu kommer det var sig jag vill eller inte.
Nu blev min blogg ändå att handla mycket om denna tumör som nu är cancer. Den blir nu min uttrycksbubbla s a s......det måste bara ut.
Behovet att få vara kreativ bara drar i kroppen känner jag, alla uttryckssätt är bra för mig nu.
Tack alla ni underbara människor som tänkt på mig. ni ska veta att jag är tacksam för det.

Kärlek och värme till er alla