Ålder eller bara en siffra..

Jag blev idag så medveten idag om att min egen ålder egentligen har en så oerhört liten betydelse för mig. Det är verkligen bara en siffra. Diskussionen kom upp i samtal med några andra personer eftersom den ene personen fyller jämna år nu i veckan, och hade ingen som helst lust att fira sin ålder. Just på grund av att åldern kändes hög för personen och den samme har lite svårt att acceptera det.
Själv kan jag tänka på flera i min vänkrets som mist sitt liv i unga år och aldrig ens uppnådde medelåldern. Medans nu många av oss och jämrar oss över att vi faktiskt har ett liv och att dessutom åldras. Vad är det vi vill egentligen? Dö unga?
Varför inte ta vara på det som Är vårt liv...Här och nu....med rynkor, erfarenheter, misstag, ja allt vad livet nu ger oss för att lära
Visst det både hänger lite här och där....men det är ju faktiskt nåt man själv får ta ansvar över. Om nu andra har problem med hur du ser ut. Lägg det på dom! Eller har du själv problem med hur andra ser ut? Har du tänkt på varför? Mår du bättre av det? Vore det inte skönt att ta ansvar för ditt eget liv. Eller ska du alltid gå runt och göra om andra så de ser ut och lever ett liv som passar dig? Är det inte ganska underbart att vi är just olika och annorlunda i jämförelse med varandra. Korta, tjocka, långa, smala, belästa eller praktiska. Ja alla behövs vi för att komplettera. Visst är det väl underbart att vi alla är unika och ändå vistas på samma planet......