Jag undrar om naturen vet..........?

Det är allt något speciellt när våren börjar ge sig tillkänna.
Jag hamnar i ett annat tillstånd känns det som.....mer nära mig själv. Även fast jag älskar både höst och vinter, så känns det som den årstid som nu väntar inger nytt hopp....chansen till något vi inte vet om än.....förhoppningar
När jag dessutom upptäckte, på mitt lilla ställe där jag och min älskade fyrbente herre brukar gå ibland, att blåsipporna börjar knoppa blev jag nästan gråtmild av förtjusning.....så vackert
Bredvid i en liten grushög trängdes tussilagon med sina rötter bland stenarna

Att dessa morgnar få möjlighet till meditation, yoga och promenader bland små röda stugor längs sjökanter är ett euforiskt tillstånd.......Eufoooooria......kan man ju gå och nynna på då...i alla fall jag. Jaa.... Tack Gode Gud för detta säger jag....
Naturen kanske inte vet om vad mycket den betyder för oss människor, så då får Vi väl visa den vår tacksamhet istället. Och om det har nåt med Gud att göra vet vi heller inte......men det är väl aldrig fel att säga Tack och dessutom visa detta

Tack vare dessa tillfällen när jag har lediga dagar eller jobbar kväll, kan jag orka med det som känns mindre tillfredställande. Med bilderna och upplevelserna i minnesbanken blir resten av dagen mer harmonisk och jag likaså.
Jag har ett stort behov av denna påfyllning.....
Den påminner mig också om att livet kan vara skört......att livet pågår nu och nu och nu.....det som har varit har varit.....jag har levt en hel del redan och har som målsättning att leva livet fullt ut resten av min tid också.....att släppa min historia, vara den Jag är och kommer att bli.....hur det än ser ut......det vet jag heller ingenting om......men jag kan påverka.....
Bara detta att sitta i doften av underbar rökelse ger inspiration

Ha en underbar torsdag......det tänker jag ha
Snart väntar jobb

Ciaoo.. med värme och kärlek Maria