Äntligen är jag nu hemma efter operationen. Känns rätt ok faktiskt. Ja visst är jag lite medtagen och trött....och märker nu att jag har nu rätt höga krav på mig själv. Men jag ska försöka och lägga dem lite lägre och låta allt ha sin gång. Inga lyft eller ansträngning på 14 dagar.....oj oj oj
Nu blir det en tid med träning för armarna så att det inte blir sämre rörelseförmåga runt och i det borttagna bröstet. Sprutor i magen för att jag ska slippa blodproppar.....men vad gör man inte för att få ha hälsan s a s.
Fortfarande kan jag ha en liten känning av att det ligger utanför mig själv. Jag är I mig, men behandlar min kropp..... om ni förstår. Ja det är så det känns i alla fall.
Hur som helst så träffade jag två äldre, 67 och 71, helt underbara kvinnor som också hade cancer och tog bort sitt ena bröst. Ingen av dem såg ut att vara så pass måste jag säga.....hur fräscha som helst. Den äldsta av dem gjorde dessutom en reducering av det andra bröstet hon hade kvar...samtidigt. De delgav mig sina erfarenheter av bröstcancer och hur det gått för dom i livet. Hur de verkligen lever medans de lever.....för man vet aldrig. En viss rädsla men en livsglädje som övervinner det mesta. Den yngre av dem hade beställt en resa till Kap Verde d 24/1 och hade som förutsättning av vara läkt och klar för sin resa tills dess. Ja jag är så tacksam att just dom var där när jag var där....men som sagt....Allt har en mening.
Spegelbilden av mig själv klarar jag bättre och bättre....men första dagen kändes det som jag inte riktigt ville se mig. Nu börjar jag t o m fundera på om jag verkligen Vill göra en rekonstruktion. Kankse är jag lite påverkad av dessa damer jag mött....dom skulle definitivt Inte Sätta dit något nytt bröst. Nu var det som det var, sa dom. Tuffa tjejer.....men raka, som gillas skarpt av mig.
Ja det tåls att tänka på... Vill jag eller inte
Nu ska jag vila mig en stund igen
Tack min älskade nära och kära som tänkt på mig.....Jag är så Tacksam
Med värme och kärlek till er alla Maria
Är så glad att du är hemma igen och att allt känns helt ok. SÅ underbart med dessa kvinnomöten som du fick erfara. SJälvklart var det meningen att du skulle träffa just dom, just nu. Allt har nån jäkla mening trots allt. Du är modig, vacker och en fantastiskt underbar själ och jag förstår hur du tänker om att du är i dig och behandlar bara din kropp. Det är ju lite så också faktiskt. Ellerhur?! Som jag sagt tidigare - du är så otroligt mycket mer än den här tillfälliga sjukdomen.
SvaraRaderaJag tror på dig och din förmåga
puss och mängder av kärlek till min fina syster
Skönt att du är hemma igen, har tänkt på dig ska du veta. Nu ska du som sagt bara vila och vila, allt blir som det blir, men nu är du på rätt spår, skitet som suttit där är iaf borta och du är under absolut rätt koll hela tiden nu...Styrke kramar i massor....
SvaraRaderaKan bara instämma med de övriga att det är skönt att du är hemme igen. Förstår att det känns utan för dig och det kanske är positivt att det är så, lättare att "attackera" själva tillståndet. Som du själv säger allt har en mening och hur konstigt det är låter tror jag att det blir en nystart för dig. All styrka och kraft till dig men också vila vila vila. Kram från syster i Saxdalen till min Mia
SvaraRadera