Under morgonens promenad med min fyrbente vän slås jag av känslan att jag börjat gå ner i varv....landar i mig själv inför kommande händelser.
På måndag är det dags att styra mot Falun för att dagen därpå bli opererad.....den här gången tas inget ifrån mig.....tvärtom.....nu blir jag "helare".
Till en början efter min operation tog jag inte in vikten av att ha förlorat ett bröst....senare varje gång jag mött mig i spegeln har jag inte sett MIG... med tiden har det växt fram och blivit självklart med en nytt bröst. Jag sa visserligen till om det direkt vid samtalen då operation bestämdes att jag ville göra en rekonstruktion för jag vet att det kan ta lång tid innan op görs annars.....men kände också ett tag att...."ska jag verkligen...??" För mig påminner det mer om cancern utan bröst än med.
Visst jag är fullt medveten om att det både kan bli smärtsamt och långdraget eftersom jag skall ta från min egen kropp.....men jag förutsätter att allt kommer att gå bra.
Jag har fullt förtroende för vår kirurgi och deras kunskap.
För mig personligen känns det viktiga att jag kan landa i mig själv och vara i den jag är för att reslutatet skall bli så bra som möjligt.....även inför återhämtningen efteråt.
Jag ser faktiskt fram emot att få ge mig själv den här tiden. Och jag tänker se filmer jag inte gett mig tid till......läsa böcker som jag inte "hunnit" med.....och nya som sätter mitt intellekt i högform...hihi.
Med facit i hand stannade jag hemma alldeles för kort tid efter min canceroperation och det har verkligen känts i både kropp och själ.
Det är faktiskt först nu jag känner mig I mig själv igen....och då är det dags för nästa ingrepp.
Men ni ska bara veta hur Tacksam jag är för att allt ändå gått så bra
Med kärlek och värme Maria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar