Regnet kan inge en ödekänsla

I söndags morse tog jag min sedvanliga promenad med min vän klädd i grått. Det regnade ganska ymnigt, men det finns ju kläder för anpassa därefter.

Det spelar nästan ingen roll vilken tid på dygnet det är när regnet faller, det känns lika öde överallt. Sällan ser man någon livlighet, man blir ganska ensam där ute. Mig spelar det visserligen ingen roll, men jag uppmärksammade det mer den här dagen. T o m min gråklädde vän tycktes säga.....men matte/mamma, nu går vi hem. Men faktum var att jag faktiskt njöt. Det var liksom vackert med dessa ödelagda vyer.


Men det var väldigt skönt att komma in igen också, kaffet blev liksom extra gott

Ciao å kärlek....Maria