Något som verkligen kan få mig att le

Jag känner mig som jag är både handlingförlamad och har en rejäl klisterklick där bak.

Allt jag gör går liksom på rutin sen kan jag bli sittandes och stirra och tänka, tänka och åter tänka. Det jag gör görs bara för ATT liksom. Sånt jag mer eller mindre tycker att jag måste, borde eller som jag tror förväntas.
Blasch....å  tvi. Jag vill inte ens vara i den här stämningen. Men.......det är så det är just nu.

I sådana här lägen är jag tacksam över min digitalkamera som brukar få vara med....Nästan jämt
När jag kan sitta och titta på det som gör mig både glad och tacksam
Det som livar upp och håller mig levande

Alfred cyklande på sin morfars gamla Bambino......tjohoo

Liten Ida redan full medveten om surfplattan

Lille Axel i mommos terapirum

Det som står mitt hjärta nära

Dessa underbara små med sin direkthet......där sitter det inte fast eller är handlingsförlamat

Tvärtom.....det sprudlar av liv.

Nu är väl inte jag någon sån där "bullmormor" som jag skulle vilja vara kanske

Men jag är mormor i alla fall.....på mitt vis.....och jag har nog lika mycket kärlek att ge ändå

Hihiii....va jag blir lycklig i hjärtetrakten när jag ser dessa

Det lättar upp och ger energi

"Mommos små sötglodoj å pussgurkor"

Kärlek å värme Maria