Min "ansvarare" håller på att göra uppror

En del i mig vrider sig av och an just nu.

Min man har för någon timme sedan fått besked från lasarettet att hans bror är mycket nära slutet av sin livsbana, om det nu är så att han eller modern vill sitta där hos honom.

Nu hör till saken att han är mycket förändrad till utseende p g a att han inte kunnat vare sig äta eller dricka på en längre tid, så vikten har fullkomligt rasat.

Min man vill inte ha det som sista minnesbild av honom.

Min svärmor orkar helt enkelt inte och vill heller inte veta hur illa det är just nu.

Sjukhuspersonalen har ingett dem full tillit och förståelse att avgöra hur de vill ha det.

Jag får verkligen jobba med mig här.

Jag har full förståelse, samtidigt som jag får en känsla av att han blir så ensam.

Kanske är det skönt att veta att någon bara finns där

Även om han har förändrats till utseende.....är det ändå han....någonstans där inne

Tänk om han väntar in att dom skall vara där.....

Ska jag åka dit......så att han har någon

Inte bara ensamheten.....men det är kanske det han vill....

Men har har ju alltid varit ensam

Jag skulle inte vilja ligga där ensam.

 Men Det Är Jag.

Jag kan även beundra dem för att de vet så väl vad de vill.

Det handlar mycket om vilken syn man har på döden 

Nu handlar det mest om en befrielse för hans egen del....från sjukdom och lidande.

Ja ni kanske förstår våndan

Jag behöver släppa och se att det inte ligger på mitt ansvar.....eller

Hur vill jag minnas honom

Oj, vad det här har varit jobbigt.....även för mig

Med kärlek och hopp om att att allt blir som det ska.....Maria