Prövning

Ibland blir man då prövad direkt
Trots att jag nu tagit det lugnt, mediterat, verkligen fokuserat på vad jag vill och hur jag går tillväga.....idag
så föll jag i en av de gropar jag ville påtala i förra inlägget.
När jag denna regniga morgon skulle ta en liten skogspromenad med hunden för att insupa natur och "frisk" luft
så tyckte då definitivt inte min fyrbente vän att jag gick tillräckligt fort eller inte förstod varför jag i herrans namn inte släppte lös honom när hela skogen doftade vilt.
Lugnt och sansat till en början höll jag honom tillbaka, men upptäckte ganska snart att mitt tålamod nästan låg utanpå huden
Jag t o m pratade med honom (högt också)som om han vore en människa och att han skulle förstå att detta inte gick för sig....idag
Vände tillbaka så snart alla behoven var gjorda
Alltså detta till en jakthund vars karriär nyss påbörjats
Nu vet jag i och för sig vad detta beror på.....att jag känner spänning och nervositet i kroppen denna dag
det berättar jag mer om snart
Men det jag vill få fram är att det behövs så lite ibland för att man skall läcka ut det som ligger och gror/väntar/vill ut
Jag förlåter mig själv denna gång och säger.....
Du duger precis som du är
Den som vet mest om dig är du
Var den som du vill att andra skall möta
Kärlek
o värme

Maria