Jag har vad jag kan minnas, alltid haft den inställningen att allt har en mening.
Vi är där vi skall vara just nu......
Men ändå infinner sig ofta undran över.....vad gör jag här....vad tillför det här mig....eller jag denna plats/person/ situation??
När jag gjorde mina val....var det det här jag hade tänkt eller förväntat mig?
Lika ofta som jag älskar livet som det ser ut....tacksam för det jag har.....känns det som jag går på halvfart och håller stora delar av mig själv tillbaka
Ställer mig i ledet och bara passar in
Får liksom inte plats där jag befinner mig
Eller ännu "rättare" sagt......GER mig inte den plats jag egentligen behöver
Däremot när jag går mina promenader och dessa tankar huserar i mitt medvetande, känner jag den frihet jag behöver. Skogen jag går i höjer mitt inre tak och jag kommer närmre min potential
Jag kan se både bilder och lösningar på mina tankar och ideér
Men varför låter jag då mig begränsas när jag får denna möjlighet?
Eller det kanske är så....att jag är precis där jag skall vara....just nu;=)
Med all värme önskar jag er en härlig dag med mycket kärlek och sång denna sista dag i april
Maria
Ja kära du, jag förstår absolut att det finns en frustration i att känna sig som att man ställer sig i ledet och passar in. Men jag tror också att vi bär på svaren själva. Om vi lyssnar riktigt noga så hör vi vad vår inre längtan säger men kanske är vi rädda för eventuella konsekvenser och liknande som det innebär.
SvaraRaderaKom ihåg att ingen annan än du vet hur ditt liv ska levas och ingen annan är så bra på att vara DU. And by the way så är du dessutom en STJÄRNA som lyser starkare än det mesta
puss o kram
Wow....nu blir jag rörd
SvaraRaderaPuss o kram