En liten inblick i min sommar

Som jag berättade i förra inlägget var jag på Möljan  i vår by Söderbärke. Den årliga kyrkbåtsrodden gjordes som vanligt upp mellan de två närliggande kommunerna Smedjebacken och Fagersta. Vilken sedan även vanns av Söderbärke. Det blev en helt härlig solig dag, efter allt regnande för alla oss besökare och för de som lagt ner mycket jobb på alla arrangemang under dessa dagar. 

Dessa fantastiskt vackra och ljuvligt doftande rosor pryder de annars rätt tråkiga asfaltsvägarna lite varstans där jag brukar gå mina morgonpromenader. En rossort, parkrosen,  som tyvärr inte uppskattas så mycket nu för tiden. Men som ändå envisas med att växa och sprida sina dofter till min förtjusning....mmmm.

 Båttur på sjön Barken har gjorts med några av våra goa vänner. Här visar jag några få av de bilder jag tog på färden mellan Söderbärke och Fagersta sjövägen. Små fina båthus, stora fina villor, sett ifrån sjön blir allt så mycket vackrare och en känsla av frihet när man susar förbi i båt. Färden avslutade vid bryggan vid Söderbärke park med fika och lite annan god dryck omgivet av en vackert rosafärgad himmel. Vi är nu båtfrälsta......blir nog en för oss.....nästa sommar;)

Vår lilla huvudstad i dalom, Falun, har besökt tillsammans med äldsta dotter, måg och barnbarn. Så härligt att få rå om dom ibland. Dessa underbara små med sin energi och kärlek som dom sprider fritt omkring sig. Så var vi även till Borlänge och förnyade våra pass inför utlandsresan i september.

Liten Ida har haft 1-års kalas med hembakad tårta.....såååå smaskigt och gott. Mommos lilla fia, en bestämd liten dam som vet vad hon vill. Både hon och tårtan gick i rosa den här dagen. Ja faktiskt gör hon det de flesta dagar.....går i rosa alltså. Att hon redan är 1 år......jaaa det är så....tiden Går fort....precis som mommos rosa klocka också då......apropå tid och rosa ;)

 Ibland har jag önskat att hela livet fick gå i rosa. Speciellt nu när vi även mitt i allt detta bär på en tyngd, sorg och ledsamhet, då min mans bror ligger svårt sjuk beredd för att träda in i nästa dimension. Alla vet vi ju vilken utgång vi har från det här livet, bara inte hur och när, men den kommer aldrig riktigt när man tänkt sig. Så vissa kvällar har vi bara rott och spretat med tårna. Någonstans inom oss finns den där rädslan för det där samtalet som vi vet snart skall komma. Det är dom här gångerna man frågar sig: Är livet rättvist? Vad avgör? Vad gör Jag med Mitt liv? Ja många känner säkert igen sig. Vad Gör ni med Ert liv?

All värmande kärlek som kan ges.....Maria