Brrr.......

Trots att vi varit på den årliga "Möljan",i vår lilla by,med knallar av alla de slag, uppträdanden och andra roligheter under gårdagen och kvällen,vaknade jag redan vid 5.30-tiden. Dock inte enbart av s k pigghet utan för att det kändes kallt i sovrummet och regnet smattrade hårt utanför. Jag steg upp ur sängen för att beskåda något som mer liknade höstväder än den heta sommar vi nyss haft. Mmm...det ändrar sig snabbt må jag säga. Efter ytterligare en stund kunde jag inte låta bli att koka mig lite tevatten för att få provsmaka mina nya teer, inköpta på just "Möljan"....det var gott...smultron/vanilj - rött te, blev det idag, den andra sorten är blåbär/vanilj - svart te får bli nästa smaksensation.

Jag blev igår mycket medveten om människor sätt och beteenden tillsammans med varandra (hade betraktarglassögon på mig), hur vi delar upp oss och även beblandar oss vid festligare tillfällen. Då igår kväll när många låter överfriska sig (ganska rejält)och blir nästan övertrevliga, som man vet aldrig i "normalt" tillstånd skulle agera på samma sätt....synd nog i många fall faktiskt. Utspel och inställsamhet.....bekräftelse och uppvisning....blandat med härliga skratt och avslappnad attityd, gammal och ung i en enda blandning. Hur många tar en enorm plats medan andra knappt märks och vissa bara är. Ja, precis som det antagligen ska vara en sen kväll i juli då olika personligheter samlas på festplats. Jag hade jättetrevligt hur som helst....hihi.

Så har jag varit på kalas idag hos min dotter och vars sambo som är blivande pappan till mitt andra barnbarn (mommos glitterpåse älsklingsbubbla)fyllde jämna år....hipp hipp hurra. Där samlades nu släktingar uppklädda och fikasugna. Uppdelningen var ganska klar direkt där också, för att det är så vi gör vi människor. Och hur det även delas in i smågrupperingar trots att vi är där för samma sak. Nu menar inte jag att det är nåt fel i det.....jag hade bara mina "betraktar" glasögon på mig fortfarande. Ursäkta, men jag tycker att det är superintressant hur vi gör och beter oss vid olika tillfällen. Jag tycker om olikheter. För tänk om alla vore lika?!.....Ganska tråkigt och inget att beskåda eller betrakta, då vore allt självklart.
Nä tummen upp för vore olikheter och låt oss acceptera just det.....olikheterna... menar jag.

Utanför strilar fortfarande regnet och en kyla smyger sig på. Men vad gör det när man kan elda i kamin och njuta av varandra......"myseri"

Love you all