Jag har så mycket tankar och drömmar om hur jag vill leva och ha mitt liv, men sen kommer det liksom inte längre.
Ena stunden lyssnar jag till vad min inre röst säger, andra stunder tar jag på tok för mycket hänsyn till omvärlden och de runt omkring mig för att det skall vara ok för mig själv.
Självklart skall hänsyn tas till varandra men på vilken bekostnad skulle jag nog behöva fråga mig
Samtidigt har jag lovat mig att ge mig själv tid till landning efter allt som hänt med cancern och operation m m. Jag har också fått det sagt till mig att komma ihåg att jag faktiskt fortfarande står under rehabilitering efter det som hänt. Och att jag inte skall ha för bråttom
Jag förstår tankesättet.....absolut
Men mitt inre vill nåt annat
Det har liksom varit och nu vill jag leva framåt...här och nu....mitt liv
Jag försöker ta en dag i taget så mycket det går....stanna upp...lyssna.....och ibland .....VILL JAG MASSOR....ibland ingenting
NU ska jag lyssna på melodifestivalen
Med kärlek och värme Maria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar