Jag förmår mig inte att berätta för alla de mina.....än så länge....
Letar bara rätt tillfälle....tidpunkt.....finns det?
Behöver det vara så farligt med min tumör? Jag vet ju så lite än....bara att den finns där! Och att de redan bestämt sig för att den ska bort!! Ändå smyger sig oron på när jag hör de tala om....julen.....familjelycka...husköp...utbildningar eller tankar som redan oroar
Kan jag säga det nu....? Nej jag väntar! Men varför då....knackar mig nästa tanke på axeln...skulle inte jag vilja vet....Jo!
Ja, när är det rätt tidpunkt....det var då f-n inte rätt tidpunkt för mig heller att få det här beskedet. Jag känner mig egoistisk som inte säger något. Jag tror hela tiden att jag skall ha sådan kontroll.....kunna berätta utan att visa mina innersta tankar.
Jag är fast besluten om att fixa det här......klart jag ska....herregud det behöver väl inte va så farligt.......eller
Ja så här kommer tankar och går......men ska tumören få styra mig eller ska JAG styra tumören.....Då blir det ganska lätt
Ha det helt underbart där ute och ta hand om varandra
Jag tycker att du ska berätta. Det låter som om du känner skuld och vill skona dina nära men det är du som behöver omtanken nu. Jag var i din situation för ett antal år sedan och det jag minns tydligast från den tiden är att jag kände mig som den som förstörde, den som ställde till det... Jag försökte vara så stark, men det går inte i längden, man måste få bryta ihop, det är okey.
SvaraRaderaKram från Anette
Jag förstår att du kanske inte vill berätta, men håller med föregående talare:) Du behöver stöd nu, och du det är som du säger, det behöver inte vara allvarligt, och är det det, ja då tar du det då;);) många många kramar vännen....
SvaraRaderaDet här har jag också funderat lite över de senaste dagarna.
SvaraRadera(fast jag inte har fått något sådant besked som du)
Spontant känner jag: "Jag skulle inte berätta", fast jag vet att alla brukar säga att man skall göra det.
Men om man berättar så blir allt så annorlunda...alla som möter mig efter att orden är uttalade kommer att ha ett fokus på sjukdomen, och det känns inte som om jag skulle vilja ha den "identiteten" - hon som har cancer.
Vad är rätt eller fel? Jag tror inte att samma sak är "rätt" för alla.
Vi kan alla välja det som känns bäst för just oss själva.
Lycka till!
Anette: du har så rätt, det är skuld jag känner. Men någonstans vet jag också att jag även behöver deras stöd
SvaraRaderaLena: jag har liksom inte tänkt att det kan vara så allvarligt. Men ibland kommer tanken....OM. Men som sagt.....det får jag ta då
Format900px: vet du, jag är nog inte rädd för identiteten cancer just, men däremot att folk skall tycka synd om mig. Och du har så rätt....allt är inte "rätt" för oss alla. Men jag har nämligen lovat mig själv för en tid sedan att vara sann och äkta. DÄR ligger det hos mig
Tack för era tankar och ta väl hand om er/Maria
Finns det någon rätt tidpunkt att berätta besked
SvaraRaderasom dessa ? Men som du säger, det behöver ju inte vara så stort. Kanske gör du det större för dig själv om du gör det till en större sak att berätta. Det viktigaste är att du själv
bestämt att du ska fixa det, och det KOMMER du att göra ! Tack för att du finns och för att du är så klok, du fina människa !