Morgonstund.......hela dagen

Imorse var det ganska kallt...18 grader för att vara exakt. Men välklädd och beredd på kyla var det rent underbart ute. Himlen bjöd på sina vackra färger som bestod av både blått och rosa....månen var dessutom uppe...inte full, men vacker.
Jag fick en sån där skön känsla av välbehag och harmoni i hela kroppen vilken jag sedan försökte att behålla resten av dagen. Trots medarbetarsamtal och i möte med de människor som bor där jag jobbar lyckades jag ganska bra med att behålla min känsla.
Att behålla en del av sig själv orörd men ändå medvetet, ger en känsla av lugn.
Detta hjälpte mig när jag skulle berätta för min närmsta chef om min nya situation gällande tumören och den kommande operationen vilket kommer innebära en del frånvaro från mitt jobb.
Hennes reaktion var att ge mig en stor kram och välment empati vilket kändes komma från hjärtat.
Nu har det blivit så att mitt skrivande kommit att gälla mycket om detta tillstånd. Men faktum är att jag inte alls går och tänker på det hela tiden.....utan det kommer och går. Någonstans känns det som man liksom ska reagera. För mig är det mer som att jag bearbetar undan för undan...det är ju som det är....ändå ser jag fram emot fredagen så jag får klara besked på vad och hur de skall göra med min kropp. Jag blir lite trött på det hela ibland....men men

Det som har blivit lite frustrerande är att jag har haft en idé om köra igång med lite meditationsgrupper för att dra igång under våren.....men jag vet ju ingenting om hur det blir med nånting. Så när jag dessutom stötte på en äldre person i min närhet som körde Jantelagen mitt i ögonen på mig......"Det där du håller på med kan väl aldrig gå.....det förstår du väl att det inte går här. Nej du Måste jobba kvar i Fagersta förstår du väl"
-Woow...va jag gick igång. Jag höll på att äta upp huvudet för att inte vräka ur mig nåt dumt. Visst förstår jag att densamme menade väl. Men det var sättet det sas på. Och undertonen....Typiskt att du inte kan göra som alla andra utan måste hålla på och vara märkvärdig.
Så här efteråt kan jag faktiskt tacka för denna kommentar. För det jag tar till mig är att varför gör jag inte mer med det jag egentligen vill hålla på med. Sen vad andra tycker och tänker om vad jag ska arbeta med...skiter jag fullständigt i....oavsett ålder, kön eller relation.
Jag tänker leva mitt liv som jag vill leva det, lika mycket som jag har full respekt för hur andra lever sitt. Men det kan få mig på bra tankar att få en sån där "käftsmäll" ibland. Det är faktiskt inte av ondo....tvärtom....bara man kan hålla igen den där stunden det kokar till och sedan reflektera.
Ungefär så ser jag även på mitt nuvarande tillstånd.....Vad ska det här bära med sig?

Ja..så kalla klara morgnar får mig att bli ganska klarsynt....så TACK....jag tycker nog väldigt mycket om mina morgonstunder

Kärlek och värme