Inför hösten

Nu börjar det kännas höst där ute i vår vackra natur. Friskheten andas i luften även om vi fått regn på våra vägar och gator. Det kan vara lätt att beklaga sig över regnet, men betänk om vi inte fick dessa droppar....hur skulle det då se ut. Vi kan ju ändå vara tacksamma för den mängd vi får där vi befinner oss....om vi nu jämför med Pakistan och deras vatten mängder. Dom har anledning att beklaga sig. Men tyvärr hjälper inte det inte där heller.
Jag tror nog mer på att vår "beklagan" eller rättare sagt....det vi har gemensamt just nu....är regnet(när det pågår)...det blir bara ett diskussionsämne...för prata måste vi ju....och som bäst när vi får klaga eller beklaga oss lite. Ja man kan ju fråga sig varför....när de är så underbart att säga fina saker....berömma någon eller något...ge någon en kram...bara befinna sig i en positiv anda utan baktankar och tråkiga undertoner...skratt och le tillsammans. Helt enkelt ge och ta av varandra som de människor vi är....rätt upp och ner bara. Då blir ju hösten precis vad den egentligen är....en nytt hopp om framtid....friskhet...och fortsättning på resterande år och ett inträde i vardagslunken om man så vill.
Ja, allt har sin tjusning...så också hösten
Nu menar inte jag att mungiporna behöver vara fastklistrade i örsnibbarna. Nej det går åt på tok för mycket lim. Nejdå, vi har all rätt till alla våra känslor. Men för att få det "klimat" vi vill befinna oss i, behöver vi tänka på vad vi ger ut för att få det vi önskar tillbaka.
Så låt hösten kännas underbar, så blir då också Du