Bedragen

Vaknade i tidig morgon av en kvinna som bedragit mig med min man under en tid.
Han har bara älskat henne rakt upp och ner, precis som hon är....rädd, osäker,skör och nedstämd. Nånstans har jag varit medveten om detta, ,men inte velat erkänna det!
Jag känner till henne sedan en längre tid tillbaka och trodde att hon gett sig iväg härifrån.....men ack vad jag bedrog mig. Hon har varit hemskt jobbig...... inte haft det minsta tro på sig själv och det hon kan. Hennes behov av uppmärksamhet och kärlek har varit enorm. Vad jag kan förstå också....kort i humöret, kontrollerande och inbunden. Oviljan till att ta ansvar för sina handlingar och önskan att någon annan skulle träda in och fixa det mesta har varit stor. Hon har gått bakom min rygg och nästlat sig in hos min man för att försöka få den kärlek hon har ett så enormt behov av. Men hon har inte gett någon kärlek tillbaka. Trott att hon kunde gömma sig bakom honom eller andra. En sån där som bara talar om hur allt ska va, tänker drömmer, men gör inget själv. Tydligt är att hon försöker dupera de flesta med att det hon som är gift med min man. Ja, jag har verkligen försökt att förtränga henne....denna del av mig själv.....och se vad som händer!
Hon har fått tagit den största platsen i mitt liv i flera månader. Och varit en sån energitjuv att jag knappt orkat med mig själv. Och absolut inte räckt till att ge den kärlek jag skulle velat ge till de mina och min man och framförallt till denna del av mig som verkligen behövt min kärlek
-Nej, jag säger välkommen du rädda,osäkra, sköra och nedstämda del av mig själv. Det finns ingen anledning att nonchalera dig längre. Jag ska ta hand om dig på bästa sätt. Tack för att du finns och gör mig uppmärksam på att jag försöker hålla undan vissa delar av det som är ...jag älskar dig för att du är en del av mig. Men nu tar jag över ansvaret för mitt liv.

Det krävs både tålamod och vilja till att gå in i process med sig själv, men det är det värt.
Jag har lovat mig själv för några år sedan att vara sann....och nu kommer jag inte undan. Mitt sökande efter att nå min inre kärna har pågått i några år och visst vet jag när jag står i mitt jag. Men det som kan vara svårt är att verkligen fråga mig själv,kännna....... inte - varför? Nej, det finns liksom ingen anledning till det, utan jag utgår från det som är Nu. Att jag sedan behöver blicka tillbaka för att få ett sammanhang är en annan sak.

Jag måste helt enkelt bli bättre på att säga - Maria - jag älskar dig - precis som du är eller ännu inte varit