Ärlighet och sanning........

Loppisbonad och gamla tygbitar har nu fått ett nytt liv som kuddar. Känns riktigt bra faktiskt. Jag älskar nämligen när jag får mina ryck att förfina mitt hem. Men jag måste däremot erkänna att jag HATAR min rumssoffa. Den har fyllt sitt syfte och det är dags att byta ut den, men det är så att vi inte riktigt vet vad vi vill ha. Jag vet..hatar är ett starkt ord och så farligt är det väl egentligen inte......men nästan. Jag tränar nämligen på att använda min ärlighetsmuskel. För att komma någontans här i livet varar ärlighet inte bara längst - det är den enda som fungerar, och det gäller särskilt ärligheten mot sig själv. Även om de flesta är överens om att det inte är okej att ljuga för andra tycker vi ofta att det är helt acceptabelt att ljuga för oss själva. Vi glider fram genom livet med ett motstånd mot sanningen, och ibland undviker vi den helt och hållet. Det som händer blir att vi upprepar gamla, destruktiva beteendemönster, vilket i sin tur bidrar till fler misstag och handlanden, eller rent av inget handlande alls.
Ja ett sånt utlägg kan man ha av att sy några kuddar och inte tycka om sin soffa..hihi. Mmm....det förde med sig något gott också då. Så är det ofta med mig. Gör jag något kreativt sätter hjärnverksamheten igång och jag liksom syr in det i det jag håller på med. Tanken blir befriad och jag får plats med något mer.