Vi går liksom bara runt min kärlek och jag........

Vi håller på att gör lite julfint utanför vårt hus idag medans tankarna kommer och går hela tiden. Men vi älskar båda julen och vill ha det lite mysigt ända utifrån och in.
Jag bara önskar att det vore likadant med mig själv. Det var lite tuffa besked vi fick igår nämligen. Hyresgästen i min kropp var av den elaka sorten så hela mitt högra bröst kommer att får ta farväl från mig.
-Nu är det faktiskt cancer vi talar om och det är ett tungt besked jag ger dig. Visst går det att ta bit för bit men till vilken nytta. Det kommer bara att bli fula ärr och svårare att få fint efteråt. Det är mycket större än jag trodde men verkar avgränsat, vad vi kan se nu. Resten kan vi informera mer om när du gjort operation. Så jag råder dig att tänka på vad du äter, gå långa promenader, förbered dig mentalt och gör sådant du tycker om som stärker dig inför operation.
Vi ska klara det här tillsammans, sa läkaren igår.
-Javisst....ok....jag förstår....självklart tar jag bort hela om det behövs....inget snack.....(men stopp vänta nu, det är mig vi talar om).Ser liksom på mig själv utifrån. Kastas tillbaka..tittar på min man...hur tar han det här....känner mig tom men stark....illamående och utlämnad....ja det är mycket känslor på samma gång som vill ut. Gråten finns där men står liksom på kö och väntar......jag klarar det här, jag klarar det här....värre saker har hänt folk än lite cancer....Men vad gör jag nu då???....Känn vad du känner Maria....sluta förminska ditt eget jämt....nu är det så här. Du är allvarligt sjuk men det finns hjälp.
Jag känner mig som ett stort känslopaket just nu, men inte något jag inte klarar av. Men jag kan bara säga att på två röda sekunder började jag inse att livet är nu och nu och nu...inte sen. Bäst vad det är kommer gråten mitt i något jag håller på med, det går inte att hålla emot. Det är nog bara bra för mig, så ofta som jag bara hållt igen när jag egentligen skulle gråta rakt ut....nu kommer det var sig jag vill eller inte.
Nu blev min blogg ändå att handla mycket om denna tumör som nu är cancer. Den blir nu min uttrycksbubbla s a s......det måste bara ut.
Behovet att få vara kreativ bara drar i kroppen känner jag, alla uttryckssätt är bra för mig nu.
Tack alla ni underbara människor som tänkt på mig. ni ska veta att jag är tacksam för det.

Kärlek och värme till er alla