Det fick helt enkelt bli "Tahandommig"-dagar

Igår gjorde jag en mindre operation efter min bröstrekonstruktion för ca 1 år sedan. En justering helt enkel, som gav två snitt under höger arm.

Min tanke fanns inte ens att jag skulle vara hemma, med tanke på att det är en så pass "liten" operation.

Jag kunde klä på mig hur enkelt som helst efteråt och körde hem.

Men senare när bedövningarna gick ur........inte så skönt!

Nja, jag ska inte överdriva, det har kunnat vara värre.

Jag blev visserligen tillsagd att ta värktabletter "omlott" s a s för att undslippa det värsta, vilket jag också försöker trots mitt (inre) motstånd till tabletter. Och sedan tänka på att inte göra några yviga rörelser eller onödiga lyft.

- Jaha, i min värld innebär det förstås att jag inte kan gå mina hundpromenader med tanke på min fyrbente väns impulsiva ryck han kan göra.

Hur ska det bli?

Sen insåg jag sent igår kväll........vad i herrans namn ska jag till jobbet och göra?

Jag funkar ju liksom p g a tabletterna.

Nej hör nu, fröken duktig, du känner att kroppen protesterar när du tänker på att gå till jobbet.

Vad gjorde du operationen för?

- Jo, för att bli HEL

Vad skulle du sagt om det var någon av dina vänner som gjort detsamma?

Då vare klart!

Det fick helt enkelt bli två "Tahandommig-dagar"

 

 Men tänk att det ändå kan kännas som........jag borde nog gått ändå. 

Nåt hade jag kunnat göra.

Det finns dom som har det mycket värre

 

Jamen, HALLÅ!

Vad har jag för värde på mig själv......Egentligen!

Nu ska jag vara hemma för min egen hälsas skull

Se till att kroppen får chans till att läka ihop sig......än en gång.

Den har gett dig så mycket, så nu kan du åtminstone visa Tacksamhet för det.

 

Så all kärlek till mig och er där ute.....Maria