Hur mycket ligger det bara i att få bli bekräftad? Eller vill man få verifierat att det jag gör är det rätta?
Hur mycket ligger det i att göra det som alla andra men på ett annat sätt......som verkar bättre.....men för vem? Alla dessa bloggar......Facebook....Twitter......Instagram.....mm mm mm
Det är ju fantastiskt att vi kan delge varandra våra tips, ideér, tankar osv och det är väl kanske tanken
Men jag tycker mig se allför många som definitivt inte kan leva utan att bli bekräftade via detta. Fastän det vill sägas att man är så opåverkad av andras tycke.(hm)
Man anar också hur stressade vissa blir när någon gjort något mer än sig själv
Hur andra både lägger till och drar ifrån när de lägger ut något.......men hur är det i verkligheten?
Varför vill vi exploatera oss så till den milda grad idag?
Vi ska visa var vi fikar, äter, läser, sover, vaknar, fiser......yes you name it!
Vi ger varandra fantastiska ord och meningar som förhöjer.....och det är ju bara underbart!
Men när blev vi så här? Säger vi allt detta fina i verkliga Livet? Eller blir det bara (tomma) fraser liksom? För att andra läser detta?
Jag varken utpekar eller menar någon särskild.....kom det ihåg.....men jag tänker och undrar rätt ofta över detta........faktiskt
Nu har jag undrat färdigt för idag
Puss o kärlek......Maria
Du har helt rätt i din undran! Sociala medier i all ära, men det kan även vara en fara...är det lättare att kommunicera via medierna och skriva en text än att säga det i verkliga livet? Jag tror att det är en stor risk faktiskt..och då sitter vi ju var och en på vår kammare och "umgås" och då missar vi ju vår sociala kontakt tycker jag. Kram på dig!!!!!
SvaraRaderaVet du att det undrar jag med.. När jag inne i en lite mer down period då känner jag mig ännu mer nere, för att alla andra verkar så lyckliga och lyckade....fast jag vet innerst inne att det späds på, det ska skrytas, det ska framhållas, berättas detaljerat om allt.... ibland vill man bara kräkas.
SvaraRaderaJag undrar ibland är det bara jag som lever ett "tråkigt" liv.....eller mer ett "vanligt" liv,..ändå ska man vara med ....man kan ju missa ngt väldigt spännande ;) Kram Lena.P