Gud...kan jag få ändra mig. Jag vill ha honom tillbaka, han fattas mig så enormt........
Imorse var tomheten större än någonsin. Inga tassar...ingen matskål...ingen att gå ut med...inga vackra ögon att se in i medan man gör sig iordning för dagen
Jag vet att han har det bra och att det inte kunnat bli på nåt annat sätt....men smärtan är outhärdlig precis just nu.
På väg till Stockholm idag slog mig tanken....Vad gör jag här?.....tårarna rann för att jag visste att Du inte skulle möta mg i dörren när jag kommer hem...Å Herregud...kan jag inte få ångra mig...som vilken ångervecka som helst.
Jag har fått så fina ord och tankar av vänner som verkligen vill mig väl.
En vän gav mig en blomma att plantera....den ska få symbolisera vår Balder i sin hundhimmel.....våran livsnjutare lever i vidare i en annan dimension.
Ja jag vet, jag kanske ältar....men det är precis vad jag behöver just nu....inte alltid vara Så stark och stå ut för att andra inte orkar....jag tänker gå igenom den här sorgen på mitt sätt
Samtidigt pågår livet...och det går det också
Tyvärr finns det ingen ångervecka på det här men det finns fina minnen att plocka fram och njuta av och glädjas åt när sorgen inte gör fullt lika överjäkligt ont
SvaraRaderakramar o love