Igår var en sån där dag på mitt ena jobb som tog enormt med energi. Jag jobbar nämnligen på ett boende med psykiskt/dement diagnostiserade människor. Alla är underbara i sig, men kräver oerhört olika uppmärksamhet och engagemang. Jag lär mig nåt nytt varje gång, både om de boende och om mig själv. När jag åkte hem kände jag mig energislut och tom.
Men se de mina vänner, kompenserades av påfyllning igen av en liten man vars namn är Alfred. Han är mitt första barnbarn och hur ljuvlig som helst. Bara det där underbara när man möts av en stor kram värmer långt in i hjärteroten. Det är mumma för själen det. Nu var det några dagar sedan vi träffats, så mamma Evelina (min härliga dotter) hade tagit med sig pyjamas och tandborste för lilleman kom antagligen att somna på vägen hem.....mommos gull
Ett litet liv till gav sig tillkänna igår faktiskt....längtar väl ut till mommo så klart Min äldsta dotter Emelie ringde och var så lycklig över att ha känt fosterrörelser. Det är visserligen en stund kvar ...september...innan vi får träffa det lilla livet...men i alla fall. Ja livet är för underbart ändå. Mitt i alltihop hade vi rörmokare som fixade i köket, min man som satt ihop ytterligare inredning, kompis till min son spelade lite trummor och sen kom en jaktkompis till min man. Visst är det härligt med blandade energier
Jag nu då, som jobbar med psykosyntes också, blir så medveten om hur många delpersonligheter jag använder under en dag. Och om jag fortfarande agerar som den jag är eller om jag anpassar mig efter förväntningar. Då ska jag säga att idag har jag agerat som den jag är, för jag känner mig påfylld och nöjd även om kroppen är trött. Jag känner tacksamhet för få lära mig så mycket av så olika människor under en och samma dag. Å jag växer.....
Sötskrutten som är så stor nu. Han har ju liksom blivit en person. Allt går så fort och man hänger inte riktigt med. Du verkar ha haft en fullspäckad och mysig dag :)
SvaraRaderaKram och kärlek. Till helgen ses vi :)