Efter att ha varit tillsammans med min familj mycket intimt i flera dagar har jag knappt hunnit tänka på det här med min cancer. Skönt på ett sätt men samtidigt har jag nog flytt lite grann.
Inte av obehag utan för att det finns så mycket Mer att tänka på. Det som faktiskt existerar just nu. På något sätt känns det som....före och efter tiden liksom.
Ibland har jag t o m gått och tänkt "lilla gumman" om det bröst jag komma att förlora....tänk att det skulle bli så här....ja det är väl bra att det går att göra något åt...oss båda. Hur det kommer att bli är ett oskrivet blad, men jag har nu chansen att kunna vara med och delta i vad som komma skall.
Konstiga tankar kan säkert andra tycka....men för mig är det ändå en del som fyllt ett syfte och gjort det bra. Fastän jag aldrig förärats med någon större byst utan tvärtom, så har den levt upp till det den är till för i första hand.
Jag kände hur tacksam jag faktiskt är emot mig själv att jag gav mig möjligheten att vara hemma för att vara beredd inför avhysningen av den hyresgäst som bosatt sig i min kropp utan min tillåtelse. Det har bara gjort mig gott.
Mina tankar är klarare än på länge....tiden är inte klocktid utan bara en riktpunkt för hur lång eller kort en dag kan vara. Medvetenheten om vad jag fyller mina dagar med är större. Visst tänker jag på operationen och fylls med ett djupt andetag och en viss ängslan men inte rädsla. Det är ändock ett ingrepp i min kropp.
Jag har svårt att se att någonting blir som det varit förut.....Nej det blir det ju faktiskt inte heller, men vad bär detta med sig ..........Åter igen....INTE rädsla men en viss oro....men för Vad
Det tänker jag låta framtiden visa....Allt ska jag nog inte veta nu
Jag kan ha mina aningar...men låter det vara osagt
En sak är jag säker på och det är sanningen, äktheten och ärligheten. DET tänker jag INTE hålla inne med längre
Kärlek och värme till er alla Maria
Sänder stora varma styrke kramar till dig och dina kloka ord....Lycka till min vän!Tänker på dig!
SvaraRadera