DIPLOMERAD SAMTALSTERAPEUT

VÄGLEDARE, MOTIVATOR OCH LIVSNJUTARE SOM

DRIVER DET EGNA FÖRETAGET " ÄNTLIGEN"



Välkommen

Du är varmt och kärleksfullt välkommen till min blogg som handlar om mig och min syn på Livet. Tankar jag vill ventilera och kanske inspirera.

tisdag 12 juli 2011

Jag får inte in känslan.....

Vår familj går i lite förflyttningstankar faktiskt. Det har under en längre tid diskuterats om vi skall bo kvar här ute på vischan eller flytta fram oss till övriga befolkningen och vara lite mer sociala. Orsakerna är flera......dels att vår tonåring får det närmre till kompisar och aktiviteter...så också vi förstås. Och det blir mycket mindre åkande, vilket kan va rätt skönt. Huset vi bor i nu "vill aldrig bli färdigreparerat" pga massor att skylla på.....
Det håller på att bli helt igenvuxet på granntomter(vilket naturligtvis är upp till var och en) men påverkar också solens åtkomst på vår tomt, samt att kommunen planerar fem tomter alldeles inpå vår gård. Kan ju va kul med lite mer folk här ute, men då kan jag lika gärna bo nära affär, skola och vårdcentral mm.
Vi har dessutom varit och tittat på ett hus....Mitt i byn kan man säga. Så totalt avvikande från hur vi bor nu. Men så otrolig välskött... för att vara exakt....pedantiskt...åtgärdat överallt.....från övervåning till källare. Inget större än det vi har nu....förutom mitt stora kök då :(...som heller aldrig vill bli klart. Inga stötande färger utan helt inflyttningsklart. Kanske inte i min egna val direkt men helt ok. Framförallt....ETT HELT HEM.....
Ena stunden känns det alldeles underbart att få "flytta fram" s a s, andra stunder har jag svårt att släppa just det att vi kan gå direkt ut i skogen. Sitta helt i min ensamhet på vår baksida....som kanske blir bebyggd senare. Jag kan se hur fint huset vi bor i blir fint när det är klart.... .men NÄR...??
Ibland nästan skäms jag faktiskt för att det aldrig blir klart. Egentligen har väl ingen annan med det att göra, men tankarna har kommit ofta kan jag villigt erkänna. Det börjar kännas som det är en avspegling av oss själva.....segkåpor. Hur som helst är det ganska påfrestande för mig att aldrig känna ron i mitt eget hem. Jag kan bara anta att det känns lika för övriga medlemmar med det verka inte påverka lika mycket. Så egentligen vet jag inte om det bara blir att fly....eller om vi vill flytta.....Men det är I ALLA FALL ett helt hem. Så den där riktigt...äkta....genuina känslan av vad som blir rätt får jag inte in....än

Kände bara att jag behövde lufta mina tankar lite....så där rakt ut utan omsvep

Med värme och kärlek Maria

2 kommentarer:

  1. I så fall är ni de sötaste och skönaste "segkåpor" jag känner....hihi..klat man ska vädra tankarna men beslutet kan bra fattas av er. Känn in känslan vilket som stämmer bäst överens med hur ni vill leva era liv framöver helt enkelt. någonstans i magtrakten vet ni förmodligen
    puss och kram och kärlek i mängder

    SvaraRadera
  2. Jag är inte alls orolig att du väljer du/ni väljer fel, jag tror redan nu du vet innerst inne hur du vill ha det:) Många sommar kramar till dig

    SvaraRadera