Gick ut i tidig morgon i skogen med min Arvid. Fåglarna kvittrade och gräset var alldeles vått efter nattens regn. Det var friskt och härligt.....återigen kom denna tacksamhetskänsla jag känt av den senaste tiden. Tankarna började göra mig påmind om att min Evelina och hennes Alfred snart skulle komma hem till mig....Åååå va härligt.
I slutet av min runda kom världen sötaste lilla hund fram och ville hälsa och leka med Arvid. Totte var tydligen hans namn. Hans husse stannade oss för ett samtal som började mycket trevligt om ditten och datten. En för mig helt okänd man fastän han tydligen haft sommarstuga inte alls långt hemifrån mig i 21 år...men jag har faktiskt aldrig sett honom. Efter hans utfrågning om min man som han tydligen kände så började haranger om hans dåliga relation med systern, grannarna ja och gud vet allt. För mig som nu varit i så positiv miljö under en vecka, blev det riktigt olustigt. Visst....alla har vi rätt att gnälla eller beklaga oss ibland.....men det här var värre. Jag bokstavligen borstade av mig honom och hans energier när jag gick därifrån. Det är riktigt ledsamt att människor skall behöva bli så negativa och bittra, skulle jag nog vilja säga, så de fullkomligt vräker ur sig till en helt främmande person. Det blev lite synd om honom i mina ögon. Jag önskar honom något mycket bättre faktiskt. Det finns säkert en anledning till varför han känner som han känner, men den vet inte jag. Men som de lärde säger.....Det man ger ut får man tillbaka......
Jag är fortfarande tacksam för det jag har och fått oavsett negativa gubbar. Skönt att kunna konstatera så där ibland
Med kärlek och värme Maria
Ja tänk hur det är och hur en del liksom lever igenom att få vara negativa och se alla fel, brister och nederlag. Vi får alla göra som du och försöka borsta av oss all "skit"
SvaraRaderaGlad att du är du finaste
love och kram
Emma