Kroppen talar

Imorse gick jag som vanligt ut med min fyrbente vän. På en av stigarna vi brukar gå har det ramlat stora tallar under det fantastiskt blåsiga väder som pågått under några dagar. Medan jag stod och tittade på "min" stig hörde jag göken alldeles i närheten. T o m Arvid satte sig ner och funderade vad det var som lät. Till min förvåning så flög göken alldeles ovanför våra huvuden och lät för fullt, vilket är för mig rätt ovanligt att få se honom så där. Det är mer något man hör men inte ser....det blev en liten upplevelse i sig.
Fastän jag nu njöt i fulla drag och kände mig så lyckligt förunnad att ha denna närhet till skog och mark, gnagde allt jag borde gjort och bör göra nu medan jag är lite ledig. Jag t o m förbannade mig själv en del för att jag inte hunnit putsa alla fönster, måla huset, hälsat på barnbarnen, ja och gud vet allt. Faktiskt upptäckte jag att kroppen kändes tyngre och tyngre. Så efter min långprommis gjorde sig huvudet påmint rejält. Det gjorde så pass ont att jag mådde illa. Migränliknande. Ändå trugade jag mig själv med att äta en ordentlig frukost. Men även den fick ge vika, jag kände endast behov av att få lägga mig ned. Mina första tankar var ändå....Men åhh, allt som jag nu tänkt göra då.....
Så kom jag liksom på mig själv.....det var ju precis så här jag inte skulle hålla på. Jag har ju lovat mig själv att lyssna på min kropp. Behöver den vila....Vila. Nu fanns liksom inget val.
Under horisontalläget reflekterade jag över hur snabbt jag kommer in i det där borde och måsteläget s a s. Jag behöver påminna mig ideligen om att livet är det som är nu, troligen ingen kommer att tacka mig för att jag håller på att ta ut mig för alla borden och måsten. Min önskan var att jag hade fått den där boken jag beställt från Adlibris.....Vad tror ni hade kommit när jag hämtade posten......BOKEN. Denna bok handlar just om hur man lever sitt liv och visdomsord att ta med sig i livet. Så Tack ....Yes....precis vad jag behöver.....Just nu

Med kärlek och värme Maria