När jag i tidig morgon stack ut med min hund njöt jag av att ha närheten till skogen, möjligheten att gå dessa underbara rundor och helt enkelt förälskad i Livet en sommarmorgon, upptäckte jag att mitt återkommande uttryck var Nej......alltså till min hund som fortfarande är i inlärningsfas. Men det överensstämde liksom inte med min känsla.
Helst skulle jag bara velat ropa.....Jaaaa visst är livet helt härligt underbart...Känn hur det blåser....Andas in det friska....Njut av allt det vackra runt omkring dig....Ännu en dag i detta Underbara vackra.....Njut människa njuut...
Nu tror jag i och för sig att det kan räcka med tanken av ett Ja.....men det kändes lite komplext att åter och åter igen säga just Nej.
Man kan ju undra hur ofta vi gör just så här....utåt....men då ofta tvärtom
Vi säger Ja till så mycket vi egentligen inte vill, medans vår inre röst säger NEJ. Klart att det blir konstigt för både kropp och själ när vi ger så dubbla budskap till oss själva.
Var uppmärksam på hur du uttrycker dig i Livet. Prova bara att säga Ja när du menar Nej eller tvärtom med medvetenhet.....med ganska stor säkerhet vågar jag säga att det till en början tar liksom stopp. Fundera sedan över hur du gör i din vardag.....Kanske något som behöver ändras på så det samstämmer med just Dig.......
Ta hand om Dig
Med värme och kärlek Maria
Jag jag kan bara hålla med...förundras och ruska oförstående på huvudet hur vi människor säger en sak medan kroppen fullkomligt skriker en annan. I know I know. Man undrar ju också hur många nej det vilar i alla "artiga" ja vi säger också. Nej lyssna på den inre känslan och säg det som känns RÄTT här och nu. Puss och kram
SvaraRaderaHihi underbara Marian kan se dig framför mig skrika i skogen:) Det är precis så jag kan känna igen mig själv,en ja sägare många ggr, fast hela mitt inre kan skrika NEJ...men har blivit lite duktigare att säga nej ngt som verkar bli lite lättare med åldern...eller är det visheten kanske;).men tar till mig dina kloka ord som alltid:) Kram krama
SvaraRadera