Som jag tidigare berättat kommer mycket av mina tankar och funderingar på mina promenader på morgnarna.
Sist jag gick i enkelhetens skog kom jag att tänka på vilket behov vi människor har att bli bekräftade genom det vi gör....var vi befinner oss...hur vi tränar , äter ....om det liksom är inne eller inte, vi visar upp det för varandra via bloggar...facebook...twitter....mail, yes...you name it.....
Är det verkligen för att vi vill delge varandra erfarenheter eller är det bekräftelse på att det vi gör är bra...för att det liksom skall bli riktigt ok.
Finns det en måttstock på vad som är mer bra.....??
Jamen för vem....blir min fråga?!
Om vi nu är så nöjda och tillfreds.....behöver vi då få det bekräftat hela tiden....eller?
Eller vill vi förmedla att det Jag gör är det som är bra?
Varför vänder jag mig inte direkt till andra människor och uttrycker detsamma?
Jag är absolut inte nöjd med Hela livet .....men med väldigt mycket
Jag skriver också i både blogg och facebook.....och får mycket bra gensvar.
Läser ofta andras och tar till mig
Men är det ett behov vi Har eller är det något vi skapat?
Kan vi inte ge varandra det här i verkligheten?
Alltså på samma sätt....Jag får en upplevelse av att det är lättare så här, i en blogg, än i själva verkligheten.
Att vi liksom gömmer oss bakom orden vi skriver...men varför då?
Det är ju verkligheten vi lever i som är det sanna.
Missförstå inte...jag vill för allt i världen inte ta bort varken bloggar eller annat. Men det är en upplevelse jag har.
Jag älskar både det storslagna och det lilla enkla. Men kan inte avgöra vad som skulle vara bättre än det andra. Vem är jag att avgöra det? Ja, Vem är det??
Där emellan sjönk jag bara in dessa svenska sommarbilder. Stolt över att jag just är svensk denna underbara årstid. Och kunna få ta del av vår vackra natur med dess mäktighet
Med kärlek och värme Maria
Kan hålla med dig ang facebook där kan jag verkligen undra är alla så här jäkla lyckliga, är det bara jag som tycker hela livet är ett stort skit emellan åt? Tillhör jag de tragiska människorna??? Är inte den som har massor av ytliga vänner utan har några få som står mig nära. Men har ingen behov att genom min status att varje sekund berätta vad jag gör och hur jag mår...hur kär eller bra jag tycker livet är. Mitt liv är bra men det är en jävligt gropig väg, men jag gillar det som sagt ändå:) kram kram du goa som ger så mkt eftertanke.....
SvaraRaderaAaa Lena...du är en högst älskvärd person. Tack för dina fina ord....
SvaraRaderaJag förstår hur du tänker....hm ja jag tror att det finns ett visst mått av bekräftelsebehov och en exibitionististisk(stavningen?)sida hos alla som bloggar och då är det ju ett bra forum. Det är nog också för många en ventil att skriva av sig för att komma närmare och förstå sig själv....men varför skriver man itne då i en egen skrivbok för byrålådan kan man undra. Nej det undrar faktiskt inte jag för om vi har möjlighet att dela med oss av varandra, till varandra under tiden vi delar jordklot så skapar det mer länkar än om vi bara skriver för oss själva. Så ser ju JAG det och det är ju bara en reflektion och mitt sätt att iaktta det här med bloggandet. Sådana här reflektioner som skapar tankar är bra :)
SvaraRaderaFacebook dock är väl ett helt galet forum där det finns lika många sätt att använda det som det finns människor. Sen att många skriver mycket positiva saker så blir jag bara genomglad och smittas. Jag tycker dock att många skriver ledsna, arga, irriterade och sorgliga saker också. Jag tror att alla nyanser finns där, och det är ju bra för det är ju så livet ser ut. Och det bästa där är ju att vi kan välja att vara där eller not :)
Och så en sak till DU ÄR EN STJÄRNA på min härliga livshimmel själasyster
LOVE
För att inte tala om hur jag smittas och gläds av det du skriver. Även om även jag kan bli både tankfull och reflekterar så sätter det igång nåt hos mig....som jag egentligen gillar...att det inte alltid handlar om att man tycker lika...utan just olika...spännande. Jag vill gärna va din stjärna på livshimlen.....Puss
SvaraRadera